att ta emot jag-glimtar är som tändande gnistor i delfinflocken

Jag har en klient som jag har arbetat med under en tid. Det är spännande då jag upptäckt att hennes energisystem inte bär med sig så många associationer, inte så många aktiva minnesbilder. Jag upplever att hennes tidstrådar liksom krusar sig, ja som att hennes öde inte självklart går att följa på en tidslinje bakåt.

Så kan ske för själar som arbetat intensivt och fokuserat med att klippa sina känslomässiga band till sin forntid – att deras karmiska energi liksom är krusig och svår att följa. Det finns olika skäl till detta.
Så hur påverkar den typen av karmisk energi medvetandet?
Det gör henne starkt framtidsfokuserad. Hon upplever inte att hon står inställd i en historia, i en tidslinje bakåt. Detta är nu ett resultat av att hennes energisystem inte har några starka associationer till tidigare trauman som uppstått i tidigare inkarnationer. Hon saknar den typen av aktiveringspunkter. Vi ser att energin krusar sig och att hon kommer in i ett vattenelement. Ja vi skulle vilja påstå att hon har levt den senaste inkarnationen i havet – som en förbrännings och reningsprocess från de tidigare jordeliven.
Hur kommer det sig?
Detta är nu en komplexitet som har med den mänskliga jag-närvaron att göra. Se det så här. Du har som människa en jag-närvaro och du har en själsorganisation. Jag-närvaron har en förmåga som urskiljer sig radikalt från det själsliga och det är att jag-närvaron kan dela sig, kan erövra erfarenheter, så att säga glimtvis. Jaget visar sig i första hand glimtvis för människan, visar aspekter av sin närvaro, av sin helhet och detta! Är det fiffiga! Du kan på så vis inkarnera glimtar av ditt jag i olika fysiska former för att samla erfarenheter, läka vissa egenheter, arbeta på djupet i en specialisering etc. Vi ser att jag-närvaron gör nedslag i det jordiska glimtvis. Så kan ske – att efter en typ av karmisk undergång så öppnar sig himlen i en form av nåd som gör det möjligt att träda in i jordelivet i en annan form än människokroppen. Just för att återerövra en tillit, en typ av vila. Att låta en gnista av jag-närvaron träda in i en delfin är den ultimata rehabiliteringen för en sargad själ.
Säg mig hur går det till egentligen?
Ah! Du träder in i delfinporten och där finns vissa delfiner tillgängliga för att kunna bära en människa under en tid. Det ligger i delfinkroppens natur att den är designad precis för att kunna härbergera glimtar av mänskliga medvetanden. Det finns egentligen två delfinportar, dels kan du med ditt medvetande träda in i delfinriket där du som människa kan vila in i en jagstärkande energi och sen finns delfinkropparna som emellanåt härbergerar era jagmedvetanden. Märk väl! De är inte bärare av hela den mänskliga själsorganisationen utan bärare av jag-glimtar. Detta kan ni se i hela delfinens rörelseorganisation: den är snabb och lekfull!
Får inte alla människor den här möjligheten?
Se det så här – det passar inte alla! Det är av olika skäl en människa får denna erfarenhet. Det är en typ av rening, en slutpunkt där något radikalt nytt formas inför nästa liv.
Min klient är ju väldigt framtidsfokuserad
Ja detta är vad dessa ”fristadsinkarnationer” erbjuder, att du blir fri från associationer bakåt och kan vara riktad framåt.
Hur är det i delfinriket?
Vi ser att detta att ta emot jag-glimtar är som tändande gnistor i delfinflocken. Det är ofta en eller två, högst tre delfiner i samma flock som samtidigt är människobärare. Detta är inget som delfinerna behöver lära sig, det sker intuitivt. Ofta turas delfinerna i flocken om med att vara människobärare. Det är en lek för dem, något de tycker är rolgt. Den mänskliga jag-gnistan är väldigt snabb och håller hela tiden flocken i rörelse. Märk väl! Det är ingen börda för delfinen, det är en fråga om design. Det mänskliga jaget vibrerar i sin ursprungsenergi i samma frekvens som delfinen därför kan detta ske väldigt naturligt.
Hur länge kan det pågå?
Det beror på. Det är individuellt. Men som vi berättat förut motsvarar 25 år i havet ett jordeliv. Det betyder att det kan upplevas som en evighet – men från jordens tideräkningsperspektiv så har knappt klockan rört sig.
Är alla delfiner människobärare?
Delfinflocken liknar mycket en myrstack eller en bikupa – de delfiner som är människorbärare är så att säga ”arbetsdelfiner”, sen finns ”modersdelfiner” som har en flockfokus, en samordnande roll i flocken och med andra flockar. Sen finns de vi kallar ”gammeldelfiner” som har en typ av överblick och kontakt med gruppsjälen. Det brukar finna en till två gammeldelfiner i varje flock. Sen finns yngre delfiner som inte klivit in i ”arbetet” ännu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *