Kategoriarkiv: Djur

Att bjuda in djurens evolution in i er vardag tillsammans med era smartphones och surfplattor. Detta är viktiga ting.

Världen. Det pågår så mycket dumheter, så mycket konstigheter, oroligheter och rädslor. Och ändå vaknar jag denna morgon fylld av starka helande krafter. Så hör jag Maria. Hon säger: ”Jag är orolig för fåglarna” Hon visar mig jorden och jag ser en stor glasjätte som försöker lyfta sitt ena ben men foten är fast i sin egen heta röda glasmassa som liksom skapas hela tiden. Jag ser att denna glasliknande massa ligger över och runt jorden som ett fält och jag ser att när fåglarna flyger igenom, och när djuren rör sig igenom så tappar de kraft, de dämpas och tunnas ut och försvinner.

Jag har mött en typ av ”glas” i det eteriska på sista tiden. Jag undrar vad det är? denna ”glasliknande” energi.
Likväl som ni under en period i er mänsklighetsutveckling genomgick en is-tid lever ni nu mer eller mindre i en glas-tid.
Hur menar ni?
Glas som fenomen finns runt er som ett viktigt material i er livsvärld – vi ser också att glas som fenomen i det eteriska kryper mer och mer in i era livskroppar.
Hur då?
Först behöver ni förstå glas som arketyp som bärare av två polariteter. Nämligen som bärare dels av en explosiv het flödande värmeprocess som kontinuerligt skapar en hård, kristallin, stel och till viss del skör glaskropp. Men det viktiga med glas är det faktum att du inte ser det men du ser igenom det. Vad är det egentligen? Vad är det för arketyp? Från vårt perspektiv är det det största förräderi som just nu lever på jorden. Det är samma förräderi som de mörkerväsen som gömmer sig djupast i materien, som gömmer sig på så vis att de till viss del har möjlighet att bli materien. Glas är som en typ av ”negativ”, en typ av efterbild av den djupaste mörka materien. Egentligen är det ett svart hål. Effekten av glas skapar i det eteriska svarta hål, en typ av antimateria. Vi skulle vilja kalla detta fenomen för ”glas-eter” Det är ett eter-fält som skapas i undernaturen, en frekvens som skapas i mängden av teknik och digitalisering som ni dagligen lever med. Och detta är det förrädiska, att ni lever med dessa digitala sociala fält där era medvetanden till viss del kommunicerar. Men ni vet väldigt lite om vad denna ”glas-eter” skapar för effekter i er kroppsliga organisation.
Hur kan vi börja närma oss det?
Vi börjar försiktigt att närma oss glas som arketyp. Vad händer när ni tappar ett glas i golvet. Det krossas. Tänk nu att det finns ett fält av glas, en typ av glasmassa som via sin glödande explosiva förmåga hela tiden skapar sig själv. Delar av detta fenomen har ni i era fickor, i era väskor, ni använder det dagligen som ett verktyg, via era smartphones, surfplattor, datorer…nåväl det finns mycket att säga om det konstruktiva i denna teknikutveckling sen finns några saker att vara observant på. Nämligen det faktum att när ”glas-eter” elementet skär in i era livs-eterkroppar så kan en vridning i det eteriska uppstå.
Hur menar ni vridning?
Just för att ”glas-eter” är en ljudfrekvens som tenderar att blockera en viktig ström från kosmos. Och detta kan för all del låta märkligt, men när vi ser på er ser vi att ni har horn. Vackra horn, liknande kronhjorten. Dessa horn finns fortfarande runt er hjässa som två viktigt öron.
Vad lyssnar dessa horn-öron efter?
De lyssnar på djuren, de hör djuren, de hör djursjälar, de är med djursjälar – men det viktigaste är att de ser in i evolutionen, de ser djurens evolution och vet att denna explosiva evolution är en förutsättning för den mänskliga kroppen. Så kraftfull är denna djurens evolution att det är svårt för en människa att hantera de våldsamma processer som ligger bakom och runt varje djursjäl. Vi skulle säga att era horn är en förutsättning för era livskrafter då de kommunicerar ert djupa och dramatiska förbund med djursjälarna.
Vad gör ”glas-etern” med våra horn?
Glas-etern dämpar rösterna och när ni inte längre hör tillhörigheten till djur-riket, när kontakten med djur-själarna dämpas – då vrider sig eterkroppen – som för att leta efter det den inte längre kan höra – men denna vridning har motsatt effekt – den finner inte vad den söker, ni vrider er på sätt och vis bort från den evolution som burit er fram till era smartphones.
Vad händer i organisationen när vridningen sker?
När era horn ”bedövas” av glas-etern då försvinner en andning som sker via öronen ned genom strupen ut genom lungorna till revbenens fäste. Vridningen öppnar ”hål” i livs-etern (det värmande höljet runt den fysiska kroppen) och gör det möjligt för astralkroppen att tränga in lite för djupt i den mänskliga organisationen och kroppen upplever smärtor av olika slag. Diffusa men verkliga smärtprocesser.
Vad kan vi göra för att ”skydda” oss för att kunna hantera ”glas-etern” som är en del av vår vardag?
Det kan låta naivt. Men det finns en viktig sak att göra. Det är att följa med evolutionen ut till den sfär där djursjälarna är. Djuren äger kännedom om glaset som arketyp i sina kroppar. Djurens kroppar är på sätt och vis mer robusta än människans. I djurens kroppsminnen ligger enorma värmeprocesser som liknar den värme explosion som ligger dold i glasets natur. Därför är också kontakten med djuren en länk som gör er motståndskraftiga mot glas-eter effekterna.
Hur kan vi göra det?
Börja med tacksamhet. Tacksamhet över djurens del i evolutionen. Och detta är viktiga ting. Att under en del av er mänsklighetsevolution blev ni hjälpa bort från jorden för att jorden skulle genomgå en värmeprocess – denna värme – den kunde era mänskliga ”kroppar” inte överleva. Se nu detta framför dig. Att de mest robusta människorna stannade kvar på jorden. Och de blev djuren. De utvecklade djurens specifika ensidiga förmågor för att överleva denna värmeprocess. Så kan ske att djuren nu äger värmen i sina kroppar som kan hantera glas-etern. Denna specifika värme. Vi vill förtydliga vad det är för värme. Det är en speciell sorts värme som är verksam i skapelseprocesser. Det är en transformativ värme. Ni har den inte i era kroppar. Men ni kan skapa den med era händer. Ni har förmågan att skapa transformativ värme – men ni har den inte som djuren i era fysiska kroppar. Till att börja med är det bästa ”skyddet” mot för mycket glas-eter att ni stärker kontakten med djursjälarna. Också att aktivera den kontakten i er egen eter-organisation.
Så vad är det vi har kommit fram till här. När glas-etern blir mer och mer en eterisk verklighet så dämpas alltså ljudet från djuren – rösterna från djurens evolution mattas av – men inte bara rösterna också rörelsen. När ni inte längre får naturlig healing från djuren via deras rörelser och andning, när ni inte längre får vägledning från djuren blir ni likställda. Mångfalden i det själsliga försvinner. Djurrikets variation försvinner. Och detta kan inte era smartphones ersätta. Även om ni upplever att ni kan uttrycka er individuellt i glas-riket så dämpas den individuella färgen och från ett energiperspektiv så ser ni mer och mer lika ut. Så vi ber er. Att bjuda in djurens evolution in i er vardag tillsammans med era smartphones och surfplattor. Detta är viktiga ting.


rocky_mountain_bull_elk

Så är detta min uppgift att synliggöra dualismen i var och en av er – och visa den för världen

När jag slöt ögonen häromdagen såg jag en örn – där örnens vingar bär två färger. Undersidan av vingarna är svart och ovansidan är vit. Det är en ensam örn som flyger i en sfär ovanför det jag känner som fågelriket.

Vad är det för örn jag ser? Vad är det för örn som visar för mig sina vingar?
Denna örn lyssnar inte till människorna, hör inte människans rop, hör ej heller mänsklighetens röst. Den tillhör ljus-etern, är endast bärare av ljus-eterkrafter och svävar med sina svart-vita vingar i en sfär som inte kommunicerar med människan. Så bär denna örn en ”nyansernas frekvens” och är en nyckel till människan att komma bortom dualismen – så är denna sfär också skyddad, denna örn är dold, är gömd för att inte skadas. Men detta är det viktiga. Att örnen brukar inte vara synlig. Ofta tittar människan upp mot denna sfär utan att skåda örnens gestalt. Den är dold. Men nu träder örnen fram i sin eteriska gestalt.
Vad betyder det att örnen nu visar sig?
Så kan ske att örnen förvandlas till väktare, att hon närmar sig jorden och vaktar nedstigandet i Gaia. Som väktare speglar hon dualismens grepp om människan. Att vandra med i underjorden är att möta principer bortom dualismen. Därför blir detta väldigt viktigt. Det finns en första regel i nedstigandet och det är regeln om nyanser. Vi ser att portar som för länge sedan är glömda, rostade och gömda öppnar sig. Viktiga portar in i Gaia visar sig. Människan hittar vägar in i jorden, hittar vägar till underjorden.
Vad är värdet med nedstigandet? Varför ska vi gå ned i underjorden?
För att lära känna dina nyanser. I underjorden – i Gaia – finns inte gott finns inte ont. Det finns nyanser av mörker – en frånvaro av ljus. Och detta är en viktigt urskiljning. Mörker som frånvaro av ljus – ej som verksam i ett motsatsförhållande till ljus. Dualism existerar inte i underjorden, existerar ej heller i den eteriska dimensionen. Vi ser nyanser, vi ser att fenomen förhåller sig till varandra på en skala och denna skala faller inte ur den eteriska matrisen, denna skala relaterar fenomenen till varandra utifrån närvaro och frånvaro. Således är kyla frånvaro av värme i det eteriska. Kylan är på samma skala som värme. Detta är viktig kunskap när ni förhåller er till obalanser också i den fysiska kroppen. Ponera att det i den mänskliga organisationen uppstår en sjukdom baserad på en obalanserad värmeskala. Att det finns sjukdomstillstånd orsakade av för stark kyla. När vi närmar oss läkandet av denna sjukdom så arbetar vi inte med att bota eller ta bort kylan – vi arbetar med att stärka värmen. Så arbetar läkare som har kännedom om hur den eteriska verkligheten påverkar kroppen. I den eteriska dimensionen skapas rörelse och dynamik utifrån brister, utifrån hål – inte utifrån motsatser. Också i underjorden lever nyanser. Där finns inte ljus såsom ni känner ljus – men en brist på ljus. Detta är som ni förstår en väsentlig skillnad. När ni lever i nyansernas rike så upphör dualismen. Detta är vad den örnen visar. För en människa som är skolad att förstå denna nyansernas princip så är denna tid – när örnen visar sig en gynnsam tid. Örnen talar om detta till er. ”För er som bär nyanser i hjärtat – dessa nyanser blir synliga för världen. Också ni som tyvärr bär dualism i hjärtat – denna dualism blir synlig för världen. Så är detta min uppgift att synliggöra dualismen i var och en av er – och visa den för världen”
Vad innebär detta för oss egentligen?
Ni kan komma att möta frågor – också i offentligheten – där ni tvingas konfronteras med motsatser. Där ni kan tvingas ta ställning för svart eller vit, bra eller dåligt, ont eller gott. Detta är mycket slitsamt och det fullkomligt suger energi. Detta tumlande runt i motsatser och en världens förväntan på att ta ställning för eller mot. Det sliter i det eteriska, det skapar disharmoni i det eteriska eftersom dessa hårda avgöranden kan skada en skala, kan skapa brott i nyansernas rike. Så är det med de tiotusen tingens värld att förhållandet till motsatser skapar krig, skapar distans, separation och avstånd bygger främlingskap och rädsla. Så är det i tider när örnen visar sig i sin gestalt att hon uppmuntrar er att använda detta tillfälle att se nyanser istället för dualism. Detta är denna örns intention och egentliga uppgift för världen. Men örnen har ingen direkt kontakt med människan så ni behöver själva skapa förutsättningar för att bära örnens vingslag i era hjärtan. Vingslag som slår för att bryta sönder en dualismens världsbild. Denna örn tillhör världen – men en värld som är i harmoni med nyanser och inte en värld som talar det dualistiska språket. Tids nog är det möjligt för örnen att åter tillhöra fågelriket och själv öppna en kommunikation med människan.
Så vad kan vi göra för att bära örnens vingslag i vårat hjärta?
Se örnen sväva högt i en sfär ovan fågelriket. Se dess svart-vita vingar. Känn tystnaden i den sfären, känn den örnens ensamhet. Så faller örnen mot jorden. Vingarna tappar sin kraft. När örnen faller in i jordatmosfären blir hon enormt stor. Visualisera dig omgiven av hennes vingar – en vit och en svart vinge omger din gestalt. Stå i hennes bevingade famn en stund och fokusera på ditt hjärta. Låt örnens värme och tyngd stilla dig, känn hur vingarnas tyngd liksom öppnar bröstkorgen och skapar runt ditt hjärta en lätthet – som ett svävande klot – en ljusblå nyans, en himlens färg är örnens hjärta, är nyansernas hjärta. Är ditt bevingade hjärta.

ornen

Stora cirklar av ljus när djuren samlas under. Hur länge kan tystnad råda? När djuren samlas under?

Midsommarnatt. Tyst bär natt skuggor av dis av dimma under tallarna som suckar som bär den stora suck som reser sig under tallarna, färdas i natten igenom, under och förbi. Stråk av dimma vidrör hud med blanka droppar, svala, våta droppar strömmar drömmar över kroppar landar drömmar över äng den stora dimman suckar, andas tyst i natt. Jord och dagg i natt möter spår av dis i öga. Jord och dagg på hud som faller genom rymd mot hud. Rör vid öga. Som ser. Det vilda denna natt. Nakna fötter färdas, rör vid jord. Hör ord, den vackra sång när granen rister, river vind mot björk och al och ek och bok som prasslar, pressar, lyfter, drar samman ljud i väven, hör tallarnas dämpande sång när djuren samlas under. Stora cirklar av ljus när djuren samlas under. Hur länge kan tystnad råda? När djuren samlas under?  När tystnad kvittrar av hjärta? När tystnad bubblar av sång? När natt som viskar, väntar och väcker de minsta, de små som tjattrar och väver i mossan små små stjärnor i ljus. Hur länge kan tystnad råda i Midsommarnatt?

Djurens konung i cirkelns mitt med krona som skapar skugga. Mummel och rassel när små vill höra ord och känna jord i hjärtat som drar i kropp, som trampar och suckar och slår
”Vi har varit på flykt alldeles för länge. Det är dags att vi ger oss av.”
Kungen vrider och vänder och kronan visar en riktning, kronan den stora, ståtliga kronan den vackra som skapar skugga. De allra minsta ser skugga av kronan sluter sig samman, vänder nosen i Midsommarnatt.
”Vi ska färdas igenom under och förbi”

Så sprider sig sången som genom en kropp, ett böljande vackert steg som sprider och lyfter och färdas i natten till alla de gamla och sjuka och små. Att kungen har talat och vägen den nya leder dem igenom under och förbi. Så suckar de gamla i natten, en klagosång som skakar jord. Hör ord. Kan de vänta? Med resan? Igenom under och förbi är farofylld att vänta att undras över.

Se faun, älvor dvärgar och troll! Väktare av natt. Nu strömmar drömmar ur hålor, revor, klippor och språng ur källan dansar nymfer och feer glittrar, viftar, strösslar dimma som dämpar lusten att se, som släcker öga mot natten. Förblindad av tid blir dimman tät, blir droppen mot hud sval bildar en lucka av tid när port mot Midsommarnatt står öppen. Älvor dansar och famnar tid den nya tid och tunna tid den svala tid som rör vid hud. Så glider port till Midsommar upp. Djurkroppen samlas, färdas, rör sig. Igenom under och förbi. mist0219

 

Fåglarnas uppgift är att öppna rum i det eteriska för att impulser från framtiden ska kunna inkarnera

Sedan jag träffade Purpurhönan och fick tillbringa tid med henne så har min relation till fåglar förändrats. De hjälper mig än djupare in i livets mysterier. Och att se hur de färdas på vindarna. Bara det.

Vad är ert perspektiv på våra vänner fåglarna?
Det finns en typ av skapelseberättelse såsom den gestaltar sig i Akashakrönikan, att Manu – den stora ande vi känner som Manu fick i uppdrag att omgestalta universum via färger. Alla färger som finns på jorden uppfattar ni via det astrala. Manu var ledare för ett släkte människoliknande gudar som skapar färg. När deras kroppar kommer i kontakt med jordatmosfären och syret i luften uppstår en typ av alkemi som skapar färg. Dessa människoliknande gudar var mytomspunna på jorden som ”Färgerna”. De kom i ett stort moln till vissa utvalda platser där de arbetar alkemiskt med jorden på så vis att de via konstitutionen i sina kroppar skapar färg. Deras kroppar innehåller metaller som i mötet med luftens syre färgar den jordiska tillvaron. Det uppstod under den här tiden ett överflöd i det astrala på jorden. En typ av paradisiskt tillstånd. Jorden öppnar sig mot kosmos på ett visst sätt, vi ser tydligt den gesten jorden gör mot kosmos när hon tackar för färgerna. Denna gest visar ett nytt steg i evolutionen.
På vilket sätt?
Det astrala överflödet behöver balanseras och förflyttas in i tidsströmmen. Ja du förstår astraliteten pågår i evigheten – utanför tiden. Den gesten som jorden gör mot kosmos ger henne en riktining in i tidsströmmen, ja hon riktar sig mot det galaktiska centret på så vis att hon öppnar sig för krafter från framtiden. Och vad är det då som sker? Det som sker är ett av de största offer som universum gestaltat. Manu, den vi känner som ledaren för ”Färgerna” låter transformera sitt ”folk” till fåglar. Den alkemi som deras kroppar skapar på jorden, de färger som där skapas låter han vändas inåt och kan på så vis omgestala deras människoliknande kroppar till fåglar. Fåglarna skapas för att väva i jordens framtidsmatris. När jorden gör gesten mot framtiden aktiveras tidsströmmen som är verksam i eterkrafterna. Så är det ordnat att det eterfält som omger jorden är fåglarnas livsrum där de via rörelser i luften skapar öppningar för framtidsimpulser att inkarnera på jorden. Fåglarnas uppgift är att öppna rum i det eteriska för att impulser från framtiden ska kunna inkarnera.
Är det därför de ”flyttar” och flyger mellan kontinenter?
Delvis. Fåglar behöver flyga över hela jorden. Olika fåglar öppnar olika framtidsimpulser. De öppnar portar till framtiden.
Från ert perspektiv. Vad betyder egentligen detta att stå i relation till framtiden?
För att rikta dig mot framtiden kan du lyssna till fåglarnas sång. Vad fåglar sjunger talar gudar. När du börjar förhålla dig till fåglarna på rätt sätt så öppnas din astralkropp mot fåglarnas astralitet som också är Gaias astralitet. Där finns koder in mot framtiden. Ja du förstår så fort du lämnar dina egostrukturer – som häftar i astralkroppen – så lämnar du en typ av maktspråk. Vi skulle inte säga att det finns nyanser av makt. Det finns makt eller avsaknad av makt. När du lämnar din personliga egostruktur runt makt och ställer dig in i fåglarnas ”tjänst”, in i deras framtidsrum. Då gör du dig tillgänglig för att framtiden ska kunna verka genom dig. Så viktigt är det att lämna sina personliga strukturer om makt.
Så fåglarna är en väg mot framtiden?
Fåglarna är de som bär och skapar förutsättningar för en ny maktstruktur på jorden. En sfär med nya frekvenser för hur ni kan förhålla er till makt och mellanmänskliga interaktioner. Och det vill vi säga till er att när ni är med och agerar i fåglarnas framtidsmatris då är ni med och befriar Lucifer – den fallna ängeln. Det är först då som Lucifer som ande kan verka in positivt i era liv.
purplehen

Du tror att jag torkar mina vingar. Men det gör jag inte. Primärt är det inte vad jag gör. Jag samlar ljus.

Jag har lärt känna skarven. Hon står vid flodens mynning. I dag är det tredje dagen hon fäller ut sina blöta vingar. Som en mäktighet breder hon ut sig. Svart. Riktad mot solen. Riktad mot Medelhavet. Väldigt intensivt står hon där och länge. Jag känner hennes närvaro på avstånd. Jag ser att hon njuter av sin gest, att hon njuter av sina svarta vingar. Skarven har en överblick som de andra fåglarna vid floddeltat saknar. Nu har hon fällt ned sina vingar och vänt sig  mot floden. Hon står blickstilla men är fullt närvarande i vad de andra fåglarna gör. Men egentligen är hon fokuserad inåt och nedåt. Purpurhönan syns inte till.
Du tror att jag torkar mina vingar. Men det gör jag inte. Primärt är det inte vad jag gör. Jag samlar ljus. Ser du min gestalt, hur den ser ut här i solen. Ser du att min eteriska kropp inte skapar någon skugga?
…Jo jag ser det…
Om du tittar noga så ser du att inga fåglar skapar skuggor. Det är viktig information som säger något om den uppgift vi fåglar har.
Vad menar du skarv med att du samlar ljus?
Ser du inte att jag är en solfjäder? Att mina svarta vingar sprider ut sig runt mig som en solfjäder. Detta är min ljussamlande gest. Så svart är jag att jag behöver absoerbera ljus genom fjädrarna in i kroppen. Mina fjädrar är speciella.
Jag vet att dina fjädrar är annorlunda. Att de suger åt sig vatten när du dyker. Att detta gör att du dyker väldigt djupt – kanske dekvis för att kroppen din blir så tung…men också ser jag på dina vingslag att dina vingar är tunga, att de är fyllda med vatten.
Så ser det ut. Att jag är en fåglarnas minnesbärare. Jag dyker djupt – kanske djupast av alla fåglar och fyller mig med minnen om alltings ursprung. Om det svarta och om regnbågen. Likt vattendroppar fastnar minnena i mina vingar.  Jag är tung av minnen. Både vackra minnen och mörka minnen. När jag sedan breder ut vingarna i solen då sprider jag dessa minnen. Vattendropparna i min fjäderdräkt sjunger sånger om alltings ursprung. Så lyssnar de andra fåglarna på mig och kanhända att de sjunger med mig och tackar mig för att jag påminner dem om alltings ursprung. Den fågel ni känner som korpen har en liknande uppgift. Han är också minnesbärare. Men han sjunger om andra ting. Vi är båda svarta men våra sånger är ljusa.
Tack Skarv. Ses vi i morgon?
Vi ses i morgon skarven1