Kategoriarkiv: Evolution

Så talar Uriel ur Jupiter och Mikael ur Saturnus nickar tyst vid hans sida.

När det stormar eller när mörkret faller som tätast kanhända en inspiration börjar röra på sig och forma några gester och sedan några ord. Ett omtumlande år har skakat oss och flyttat matrisen – vi står närmare nu än vi anar – möjligheten att verka från mitten och förbinda vår första inkarnation i fysisk kropp på jorden med framtidens försiktiga andetag. Vad sker när vi gör denna gest? När vi låter en förfluten kraft röra vid oss på rätt sätt – och kanske vid rätt tidpunkt. Kraften förvandlas till form – till formande gester som lever i oss som möter inspiration och glädje från framtiden. Det gör oss till skapande varelser. Handlingsduktiga människor såsom vi är när vi verkar ut ur vårt signum. Som är frihet. En aspekt på mötet mellan förfluten kraft och framtidens möjlighter finner vi i Saturnus Jupiter konjunktionen. Såsom jag ser det. Under den mäktiga midvinternatt vi känner som Vintersolståndet.

Vad sker den 21 dec då Jupiter och Saturnus står i konjunktion 0 grader i Vattumannen.

Detta vill vi tala om; att vi alltid behöver se över de planeter som belyser, stödjer och förstärker en konjunktion. Här är det Solen som i konjunktion med Merkurius står på tröskeln till Stenbocken 0 grader i Stenbocken. Detta datum den 21 december träder Solen in i Stenbocken och vi känner det som vintersolståndet. Vintersolståndet är den händelse som klingar bakom och genom denna konjunktion. Vintersolståndet präglas av Stenbocken – är porten in i Stenbocken. Och så kan ske att Stenbockens stjärnbild speglar solens kraft på jorden, den av jorden färgade solen som strömmar ut från jorden mot kosmos. Så sker i Stenbocken att solkraften på jorden strömmar ut mot kosmos och denna solkraft är i sanning människans inneboende ljus – den lyskraft hon bär i sitt hjärta, den kraft som ur människan strålar som en stjärna i alla riktningar. Så under midvinterns djupaste timma – formas ett kärl – i jordens djup formas ett kärl som öppnas och skapar en droppe – en essens som tillhör människan. Denna droppe är ren kraft från tidigare inkarnationer och livsformer, det är verklig essens, ett levande signum som vilar i jordens djup som vilar också i människans hjärta. Så kan ske att denna kraft, denna samlade volym av tid och handling öppnar sig i natten för att förvandlas och bjuda upp till dans. Så sker varje år vid denna tid att midvinternattens stora nåd öppnar kärlet så att kraft från människans tidigare inkarnationer och livsformer ges en möjlighet att riktas och formas mot framtiden. Så har alltså människan möjlighet att vid varje vintersolstånd i sanning nå in till essensen av sin kraft – den kraft hon själv erövrat genom tidigare jordeliv och erfarenheter. Nu håller hon droppen i sin hand och formar den. Människan har möjlighet att i frihet forma sin egen framtid. Så konkret verkar den allomfattande nåd in i jordens kärna – in i människans hjärta. Nåväl under denna formkraftens afton och natt mottar människan inspiration som förbereder henne för de kommande tolv julnätternas drömmande att skådande blicka in i sin närmsta framtid – sitt kommande levnadsår.

Detta skeende ligger som en bakgrundsmelodi till Jupiter Saturnus konjunktionen 0 grader i Vattumannen. Vad händer nu? Med formkraften, med essensen från tidigare inkarnationer när dessa planeter står i konjunktion? Detta sker. Den ärkeängel som ska leda människan genom hennes nästa evolutionära steg träder fram. Ärkeängel Uriel sänker sig in i jordsfären och berör jordens hjärta, berör era mänskliga hjärtan. Uriel är den ärkeängel som hjälper människan att rikta sig mot framtiden och forma sin tidslinje. Uriel har kunskap om hur kraft förvandlas till glädje och stödjer människan att ut ur hjärtat forma sin framtid. Det är människans frihet. Uriel talar från framtiden och träder nära under denna konjunktion – och han talar högt. Uriels stämma hörs kraftfullt genom vintergatan. Ärkeängel Mikael talar ej. Han ger dig endast en blick men Uriel talar och han talar högt. Så detta är en nådens konjunktion där du ges välsignelse att sträcka själen ut mot framtiden – inte bara den närmsta framtiden i detta liv också framtiden in i nästa inkarnation och nästa…Uriel vill att människan ska blicka långt att människan ska skåda långsiktiga perspektiv och för det krävs kraften från tidigare jordeliv. Uriel säger ”Finn era individuella verktyg och forma ett förhållningssätt som klarar långsiktiga perspektiv. Var noga med vad ni formar. Allt ni skapar är levande väsenskrafter också era attityder skapar och formar levande väsen. Jag ber er att se över de attityder som ödelägger framtiden. Min uppgift är att vägleda er in i ett långsiktigt skådande – och då ser ni att i detta nu har ni skapat oreda. Genom era attityder och gester har ni skapat livsformer som ödelägger hälsa och natur. Öppna kärlet i era hjärtan och låt kraften från tidigare jordeliv strömma långt in i framtiden. Ni behöver jobba från framtiden. NU”.

Så talar Uriel ur Jupiter och Mikael ur Saturnus nickar tyst vid hans sida.

Vi ser att det droppar ur Saturnus – droppar av metall – tyngre æn blod trøgare æn vatten.

Saturnus nærmar sig Pluto i Stenbocken.

Vi ser Saturnus. Det ær den kraft som går med noggranhet. Vi ser att det droppar ur Saturnus – droppar av metall – tyngre æn blod trøgare æn vatten. Så arbetar Saturnus i Stenbocken beræknande och metodiskt – kanske ej analytiskt och matematiskt men utifrån observation och erfarenhet. Saturnus i Stenbocken ær på sætt och vis levande och vaken i dagen men mærk væl det finns också en vakenhet om natten. Ja så kan ske att Saturnus i Stenbocken gør era drømmar vakna. Ni har en utmaning hær att belysa det omedvetna och låta Saturnus-dagen verka in i natten, låta den medvetna dagen trænga in och befrukta den omedvetna natten. Det ær Saturnus arbete i Stenbocken. Så ser vi Pluto. Vi ser den kraften som ett regn, ett mørkt regn som ett drapperi, som ett vattenfall 24 grader i Stenbocken. Bakom vattenfallet pågår ett skuggspel av krafter – ett spel i slowmotion dær Pluto andas in i vattenmassorna på jorden – dær Pluto andas in i regnet, i haven, i floderna. Pluto i Stenbocken løser upp det mineraliska på jorden med hjælp av vattnet. Pluto aktiverar vattnet – stærker vattenstrukturerna på Jorden. Vi skulle sæga økar vattenflødet på jorden. Detta sker i Stenbocken. Vi ser att vattenmassorna økar på jorden, regnen, isarna, vattnet ær i stor rørelse på jorden.

Hur sker det?

På så vis att Pluto arbetar med det mineraliska – med strukturen – med att tænja på strukturer och løsa upp strukturer. Vatten har den effekten på det mineraliska att strukturer løses upp. Jordens vatten ær bærare av jordens minnesstrukturer – genom vatten låter jorden det førflutna førvandlas. Pluto arbetar med Jordens minnesstrukturer och det gæller før alla levande varelser och livsstrukturer att det pågår en omstrukturering av jordiska erfarenheter som lagrats i jordens minnesstrukturer.

Vad sker nær Saturnus går i konjunktion med Pluto?

Vi ser dessa två krafter. De står i beredskap att møtas – men så vænder Saturnus – den målmedvetna bæraren av mænniskans dagsmedvetande vænder. Den 1 maj vænder Saturnus och backar ned till 13 grader i Stenbocken. Den 14 september børjar så vandringen tillbaka mot Pluto och den 13 jan 2020 ser vi att de står i konjunktion. Och detta ær viktigt.

På vilket sætt?

Se vad som sker. Saturnus går in i Pluto-regnet och i detta regn, i denna vattenmassa dras krafter ur Saturnus. Den sfær av eterkrafter – de ringar som omger Saturnus – dras ut och vi skulle sæga att Saturnus tappar kontrollen. Saturnus førlorar fotfæstet och flyter in i Plutosfæren – den metall som Saturnus droppar i Stenbocken tyngre æn blod trøgare æn vatten som från ett perspektiv ær jordens livseteriska krafter, som från ett perspektiv ær tyngdkraften på jorden, som jordar mænniskan in i tyngden, in i materien som också ær en kraft som ger tyngd åt Gaia – som skapar ett hem åt jordsjælen. Den metallen dyker ned i vattnet. Den struktur som førut varit synlig på jordytan kollapsar och kan egentligen bara återskapas i værldsdjupen. Mærk væl. Alla dessa førvandlingar ær verkliga kraftspel som færgar livet på jorden. Från en vinkel betyder det att alla synliga strukturer som førut varit bærande før samhællets men också før individens trygghet sjunker i havet. Sjunker djupt i havet. Gør avtryck i sjælen. Djupa avtryck. Detta betyder att du ej længre finner gamla strukturer før trygghet – ej i værlden, ej i dig sjælv.

Vad behøver vi gøra før att klara detta?

Det viktiga førberedelserna før denna dykning det ær att slæppa kontrollen och låta Saturnus arbeta medvetet med natten, med det omedvetna och lyfta upp det dunkla till ytan. Mærk væl! Hur mycket du æn har arbetat med din egen djupa yta så væxer den kollektiva djupa omedvetna kraften i januari 2020. Det som sker i konjunktionen ær att Saturnus dyker ned i jordens kollektiva obearbetade strukturer – hela havet – værldshavens och oceanernas minnen. Nu behøvs individuella røster. Individen behøver løsgøra sig från det kollektiva – separera från det obearbetade som ligger i det geografiska landskapet. Som ligger i jordens geografiska olikheter. Mænniskan behøver urskilja i sig vad som tillhør de egna individuella djupen och de djup som tillhør kollektivet. Detta ær en mæktig uppgift. Det ær en prøvning att stå infør kollektivets skugga. Paradoxen med værldshaven ær att de speglar kosmos. Vintergatan återfinns i værldsdjupen. På så vis ær denna Saturnus Pluto konjunktion ett møte med kollektiva dødskrafter. Men missførstå oss inte hær – inte døden som en materialistisk avgrund –nej utan som en førvandling från ett tillstånd till ett annat. Døden som process som ett medvetande i efterlivet. Detta ær Saturnus arbete med natten næmligen att væcka mænniskans kænnedom om døden, om efterlivet, om de andliga realiteterna, om førmågan att se det eviga i det førgængliga. Detta ær skulle vi sæga Saturnus Pluto konjunktionens yttersta uppgift. Många ser vi som griper sig fast i livet – i det vi kænner som liv.

Vad råder ni oss att gøra?

Bearbeta dødsprocesser. Nær Saturnus vænder den 1 maj och vandrar retrograd genom Stenbocken så øppnas en port mot efterlivet – det stimulerar er att begreppsmæssigt førstå dødsprocesser och leva med dem sjælsligt. Det ær viktiga ting. Om ni kunde leva med er egen dødlighet på rætt sætt så skulle jorden bli en tryggare plats før er. Också finns inspiration i denna portal – inspiration till att vara en lænk mellan himmel och jord och stå upprætt mellan jordiska mineraliska nedbrytande processer och kosmiska eteriska uppbyggande krafter. Denna førdjupning ær nødvændig infør Saturnus Pluto konjunktionen i januari 2020– just før att jorden behøver indvidiuella røster – behøver bærare av strukturer som stræcker sig ut mot oændligheten in mot det eviga. Så kan ske.

 

Så är det med Uranuskraften – den har hela tiden blicken riktad hemåt och glömmer aldrig sitt ursprung

I dag går Uranus in i Oxen. Så spännande det jag ser. Att Uranus hjälper människan att ”komma hem”

För att lära känna Uranus vill vi visa dig Uranustrollet. Detta troll faller ned och ut ur Uranussfären, som en stor svängande snabel faller Uranuskraften med våldsam kraft mot jorden. Snabeln liknar en elefantsnabel som både har ett utsug och ett inåtsug. När Uranustrollen tumlar ut på jorden så vädrar de direkt efter träd. De älskar att klättra högt och klättrar högt upp i trädets krona och söker intensivt efter kontakten med rymden – med sitt ursprung. Så är det med Uranuskraften – den har hela tiden blicken riktad hemåt och glömmer aldrig sitt ursprung. På så vis finns i Uranus en medvetenhet om tid och rum. Trollet har ett tänkande som rör sig i tiden, som rör sig i rummet. ”Nu är jag här tänker trollet i trädet – för en stund sedan var jag där i kosmos – hemma hos mig” Men det är en kärlek Uranustrollet känner för trädet…

Trollet? Du klättrar högt i trädet…

Jag älskar träd! Jag faller in i vördnad när jag känner barken och snabbt tar mig upp till kronan. Då känner jag vördnad för jordens relation till de kosmiska rytmerna. Jag är glad i träd.

Du är en typ av kosmisk inspiration till trädet?

Jag skapar lite extra fukt till trädstammen när jag sitter fokuserad uppåt och utåt mot en stjärna. Målet för min koncentration ändrar sig, skiftar beroende på väder och vind. Beroende på de krafter som omfamnar jorden – naturandarna, väderandarna, elementkrafterna kommunicerar via trädet och jag hjälper trädet att sträcka sig utåt in mot kosmos.

Träd? Hur påverkar Uranustrollet dig?

Jag blir vaken av Uranustrollet. Min tillvaro till luften blir intensivare och min närvaro i de kosmiska höjderna blir mer riktad. Men framförallt kommer fåglarna. Min dynamikk med omvärlden förstärks av Uranustrollet. Ibland sveper Uranussnabeln över mig och lämnar några troll hos mig.

Troll? Trädet säger att du känner fåglarna?

Jag kan färdas i luftrummen som skapas av fåglarna. I fågelmatrisen kan jag färdas. Men egentligen först när jag blir lite äldre. I första hand nu förstärker jag trädets kommunikation utåt mot kosmiska influenser.

Vad menas egentligen med troll?

Det ska vi beskriva. Från Uranus så som vi känner henne släpper en speciell typ av formkraft som när den slår in i jordsfären så öppnas för människan en kraftfull imaginativ förmåga. Vi skulle säga en tankens skapande kraft slungas ut ur Uranussfären. Men förstå oss rätt här! Ej slungas tankar ut ur Uranus – formkrafter slungas ut ur Uranus som människans tankar kan häfta vid och gestaltas i relation till. Så kan ske att människans rena tänkande, klara imaginativa förmåga och skapande kraft är en nåd som steg för steg möjliggör för själen att växa sig stark in i den fysiska kroppen. Uranus stödjer utvecklingen av tänkandet. Uranustrollen är aktiva i mellanrummet dit människan riktar sitt tänkande. När Uranustrollen hör tankarna blir de gestaltande krafter. De är med (tillsammans med andra nådegivare) att göra tankarna levande.

Vad betyder det?

Att människan som stående inställd i ett kosmisk sammanhang har förmåga att skapa – inte bara ting – även skapa väsenskrafter i energiverkligheten. Och detta är viktigt. Att människans tankar är levande verkligheter. Människan är en aktiv skapande varelse. På gott och ont…

Uranus går in i Oxen i dag

Vi ser att Uranustrollen går försiktigt in i Oxen. Lyssnande på impulser från jorden. De känner ett skikt djupare i jorden som deras rörelser och aktivitet kan väcka. Detta skikt är en glöd, är ett språk med urgamla tecken och tydor. Uranustrollen gåt försiktigt på jorden för att inte väcka det gamla språket, den urgamla kraften och när de kommer till 14 grader i Oxen – runt 2021, 2022 då öpnnar sig jorden och en trappa visar sig. Det är en bra trappa, en stadig trappa. Välbyggd. Där går trollen ned 10 steg ned i jorden går trollen. Det skapas värme, en mjuk värme, en ockrafärgad värme. De trivs bättre där än på jordytan. De lugnar där glöden från jordens djupare skikt och skapar en typ av fred. De bär in i jorden en fredsimpuls. Och de stannar där. De stannar i detta skikt av jorden och verkar lugnande in mot Oxens tecken.

Vad betyder det?

Det går att förvänta sig när Uranus befinner sig i Oxen – på flera olika nivåer att människan ”hittar hem” Både vad gäller fysiska utmaningar, personliga utmaningar och relationella utmaningar. Jordsjälen öppnar sig. Uranus sträcker sig in i ett speciellt skikt i jorden och lugnar en oro, skapar en vila. Skapar fred. Känslan av att vara utanför, ensam och lämnad släpper. Tankarna blir lugnare, flödande och jordnära. De av er som sliter med kognitiv stress finner vägar till en mjukare kontakt med livskraften och naturen. På en kollektiv nivå finner fler och fler människor vägen till avslappning och vila – finner vägen till att vara bekväm i sig själv och i världen. Uranus står i relation till att känna sig obekväm, udda och annorlunda. Individualitetens hemvist är kopplad till Uranus. När Uranus sjunker ned i jorden så slappnar en negativ påverkan på människans livskänsla av och hon ”finner sig i sig själv”. Det är gott att uppleva. Nu väntar 7 år av levande imaginationer in mot jorden – denna vackra planet som tillsammans med människan ska fullborda en sfär med nya organiska livsformer mellan jorden och månen.

Uranus är ju traditionellt förkniuppad med kommunikation…

Ja och från ett Uranus-perspektiv är det träden som är jordsjälens kommunikation. I de digitala strömmarna finner vi också Uranustroll – det finns såklart massa att säga om det – men när Uranus är i Oxen trivs trollen bäst i trädkronorna vävandes i luftrummet en framtidsmatris tillsammans med fåglarna. Så kan ske.

7FFE8B01-C203-4ED5-B5E4-A43154A70E7A

När Mars lyssnar håller det galaktiska centret andan

Idag den 26 april står Mars i konjunktion med Pluto i Stenbocken. Och Lilith är också där.

För att närma oss den aspekten behöver vi uppdatera kunskap om asteroidbältet mellan Jupiter och Mars. Detta bälte med mängder av asteroider är en matris som kan liknas med ett instrument de enskilda asteroiderna är klanger och toner som tillsammans bildar en melodi. Så har asteroiderna den effekten på människan att de ej är solida – såsom planeterna är solida krafter som verkar från en mittpunkt – asteroiderna är delar av en helhet de speglar en ton i en melodi men de speglar ej melodin. Asteroiderna har en begränsad relation till helheten – de överblickar inte hela matrisen de är inställda i och därför är deras påverkan på människan väldigt spetsig och ibland ensidig. De kommunicerar envist och uppmanande. Men märk väl! När den ensidigheten landar i människans medvetande uppstår insikter. På så vis har en asteroids påverkan i horoskopet med insiktsprocesser att göra. En asteroid drar med sig hela matrisen in i en aspekt – hela asteroidmatrisen faller in och lägger sig över en aspekt lite som en dimma med mängder av koder och nycklar. Från ett perspektiv när du rör dig genom asteroidmatrisen hamnar du i fuktig dimma – det kräver extrem uppmärksamhet att finna vägen mellan skären. När en asteroid kommunicerar en placering i ett horoskop drar den med sig ett hav av dimma – ett hav av otydlighet – och detta ligger i asteroidernas natur att de är vägvisare genom denna dimhöljda sfär.

Vad är det egentligen för sfär?

Det har med delningen av manligt och kvinnligt att göra. Dynamiken mellan man och kvinna på jorden. Det har med delningen av mänsklighetskroppen att göra till en kvinnlig och en manlig form. Denna delning – vi ser det som en stor kosmisk explosion – som skapar detta bälte av asteroider. Sålunda äger asteroiderna koder till en djupare förståelse för mysteriet som pågår i relationen mellan man och kvinna på jorden.

Vad gör Lilith i relationsdynamiken?

Lilith är det vi kallar månens baksida. Den delen av månen som vi blickar ut på från jorden. Den delen av månen som människan själv behöver lysa upp med sin solkraft inifrån. Månens framsida är belyst av solen – och riktar sig utåt mot kosmos. När Lilith är aktiverad så ställer hon sig i månsfären, hon ställer sig framför månen och hindrar människan att ta sig genom månporten vidare ut mot fixstjärnorna.

Vad är egentligen månsfären?

Det vi menar med månsfären är den sfär som rör sig mellan jorden och månen. Från vårt perspektiv är den sfären begränsad på så vis att den håller människans medvetande låst mellan jorden och månen.

Vad innebär det?

Att medvetandet fastnar i repetitiva irrgångar och rörelser. Att medvetandet ej bekräftar människans kosmiska identitet. Lilith tvingar människan närmare sin jordiska identitet, hon blir hänvisad till att se sig själv omgiven av de lagbundenheter som råder på jorden. På så vis är hon vän med Saturnus – men skulle vi säga – uppträder mer demoniskt än Saturnus. Lilith fokuserar på de lagbundenheter som har med den fysiska kroppen att göra – hon står med ryggen mot kosmos och dyker ned i materien med full kraft.

Vad innebär det i en relation?

Lilith säger ”Du kan bättre – du har det här och det här runt dig – vad mer vill du ha?” Hon är krass, hon ser direkt på tingen och skär igenom. ”Gräv där du står” säger Lilith och tvingar människan att rannsaka sina psykologiska och materiella resurser och begränsningar. Hon är egentligen vägledande just för att hon inte säger ”det blir bättre någon annanstans” hon säger ”Vad kan du göra av det du har runt dig?” Hon hjälper människan bort från dagdrömmar men hon blir bitter om hennes beröring inte leder till insikter och rörelse.

Vad innebär det att hon kommunicerar med Pluto och Mars i Stenbocken?

Mars vandrar in i Plutosfären – står redan i dess breda fält. Pluto har inget ansikte så Mars vänder blicken nedåt fokuserar på stegen och upplever glöden på ryggen. Mars glöder – det är en mobilisering av kraft – en samlad vandring som Mars gör genom Plutosfären. Så ser vi att vid en tidpunkt stannar Mars. Ser sig om på den glöd som fallit mot marken och ser hur glöden förvandlats till rosenblad. Detta sker och på så vis har Pluto en positiv inverkan på Mars. Pluto transformerar den individuella strävan och kraften, vreden och frustrationen till rosenblad. Detta sker när Mars vandrar genom Pluto i Stenbocken. Mars tappar riktning, fokus och glömmer sitt uppdrag, förlorar siktet och vägen och mister sin röst. Mars stannar. När Mars stannar träder Lilith fram. Hon träder fram som en demon, som en månens kalla oberäkneliga gestalt. Men då händer det märkliga att Mars börjar kommunicera med Lilith. Mars hör precis allt som Lilith säger och just i den stunden har Lilith en positiv inverkan på Mars.

Hur då?

Just därför att Liliths röst tränger fram till de hålrum i Mars som annars ej är mottagliga för förändring. Lilith tränger igenom Mars egostrukturer och skapar insikter på djup nivå. Insikter som har med nära relationer att göra. Lilith påverkar Mars att se på sina egostrukturer som är bundna till nära relationer. Mars säger ”Pluto jag ser ej ditt ansikte, känner ej din röst – endast upplever jag värmen i din sfär, endast känner jag hur du drar glöden från min rygg och transformerar den till rosenblad. Detta känner jag och detta gör att jag stannar. Men du Lilith. Jag ser dig, jag ser ditt ansikte och jag hör din röst. Jag förstår dig och jag lyssnar på dig.”

Vad innebär det för Mars?

När Mars lyssnar håller det galaktiska centret andan. Mars står nämligen för varaktiga förändringar – om Mars lyssnar förändras Mars från ett tillstånd till ett annat. Detta är ett gyllene tillfälle att begrava stridsyxan och börja kommunicera.

Vad innebär det konkret i relationer?

I dynamiken mellan man och kvinna kan du förvänta dig att problem kommer till ett slut. Ett definitivt slut. En fundamental förändring. Du får insikter från Lilith som gör att du förändrar det som vill förändras. Det som legat länge och väntat blir nu en radikal insikt. Och relationen förändras till det bättre. Eller så tar relationen en annan riktning och tar slut. Låsta lägen öppnas upp. Nu finns det stöd att ta steg och bryta gamla mönster. Vi ser att många lyfter sig ur rädsla och begränsningar men märk väl! Det är inte en enkel process – månsfären är nyckfull och mörk. Det är viktig att återknyta kontakten till den kraft som lyser upp månen. Nämligen solkraften. Som finns i varje människas själ.

E6E2E379-D4D3-45A4-BE5D-4BE35F27CFF8

 

hur de jordiska demonerna kan transformeras till helande kraft

1C2B92DC-184F-4068-9D93-8830D075A8E5Jag har så många Indianer runt mig, själar som bär en ursprunglig relation till naturen. Jag ser dem i sessionerna, hör dem om natten och det ser ut som ett steg som många av oss skulle behöva ta.

Vad är det som sker? 

När ni står inför er jordiska livsväg så kommer ni någon gång att möta Indianen. Som en representant før naturens visdom. Denna kraft speglar människans möte med en kunskap som handlar om hur människosjälen medskapar med de elementarkrafter som hela tiden är verksamma i naturen via elementen, i elden, havet, mineralen och luften och som också är en del av människans kropp – som är en del av jorden. Denna kunskap är grundläggande, så ursprunglig i de förutsättningar som krävs før att kunna orientera sig in i världen. Det är egentligen kunskapen om den fysiska kroppens förvandlin

Hur kan vi möta Indianen? 

Indianen bär i sig en metamorfos. Att möta Indianen är ett viktigt steg mot framtiden. Indianen är en jordisk representant før den visdom som är viktig før människan som boende på jorden – nämligen hur de jordiska demonerna kan transformeras till helande kraft. Så sker när Indianen bearbetar naturens giftiga plantor. Att demonerna som följer de giftiga plantorna ändrar sin riktning och blir stödjande för människan. Detta behöver ske. Dels för att kunna förstå sjukdom på rätt sätt. Men också för att befria jorden från demoner, stödja en transformation som vill ske. Så kan människan komma att behärska sin fysiska kropp också att när tiden är inne transformera den, låta kroppen befrias från sjukdom och släppa sin jordiska vikt. Men detta sker i framtiden. Nu är det viktig att möta Indianen och söka visdom om kroppens sjukdomar och varför de uppstår. Vad i denna specifika sjukdom ær geografisk betingat, individuelt, kollektivt, själsligt, karmiskt, präglat av tidsandan? Alla dessa frågor behöver vi behärska och våga svara på. Vi behöver öppna våra hjärtan mot kraften i de eteriska fält som omsluter och kommunicerar i den fysiska kroppen så den självläkande gesten i människan sker, så smärtan i den fysiska kroppen får lindring. Allt detta behöver vi öka kunskap om. Ty de krafter som styr läkemedelsindustrin har löpt amok. Demonerna som inspirerar i de kemiska substanserna ter sig egentligen inte annorlunda än de som springer fram ur en giftig planta. Det är bristen på kunskap i individen hur hantera och transformera demoniska krafter som behöver tas på alvar. Och Människan behöver med bestämdhet söka andra vägar till självkännedom och förståelse för hur och varför sjukdom uppstår.

vad kan jag göra? 

stödja individer att möta sin individuella Indian, den andliga guide och mästare som känner de jordiska sjukdomarnas ursprung. Vägleda individer genom en hjärtats metamorfos från blomma till fjäril. I fjärilskroppen sker mötet med Indianen, länken  tillbaka till naturen och länken till att överleva in i framtiden.

väv klara trådar mellan den blå himlen på jorden och den blå himlen i efterlivet.

Känner ni att dagen är ny? Att det strömmar lättare, att november äntligen andas ut? Det har varit stängt. Som en vilde har jag rusat runt i en törst så stor, i en vrede så stor att det inte får plats i mig, ej heller får plats under mig eller runt. Jag vet att vreden ligger i mötet med jorden – i stegen jag trampar på själen vi kallar Gaia. Moder Jord. Blixtar av vrede som skjuter upp ut jorden, genom mig och ut. Impulser från underjorden, från de andliga lager som vilar i henne. Okontrollerat och otyglat. Så passerar hösten. En dag när jag vandrar ned genom de små stenlagda gränderna i Altea mot havet, mot horisonten så vrider sig låset och de kommer närmare. Själarna i efterlivet som är halva mänskligheten närmar sig. Och himlen är blå också på andra sidan.
Vad är det som sker?
Saturnus står 27 grader i skytten, står på Galaktiska Centret. Och nog är det så att denna grad i djurkretsen forfarande verkar in i jordsfären.
Hur verkar det?
Vi har Galaktiska Centret som ett hål där evolutionen strömmar genom och in mot jorden och ut från jorden in mot kosmos. Det är den punkten där tiden upphör – eller där tiden knyter an till jorden. Och detta är viktigt för det är på så vis en beröring, en länk, en kontakt med efterlivet, eller det vi kan kalla människans roll i kosmos. Mänsklighetens uppgift som förvaltare av jorden och männniskans uppgift som bärare av död och återuppståndelse. Denna princip gestaltas delvis via Galaktiska Centret. Så kan ske att när Saturnus passerar så händer detta. Att ett lås öppnar sig.
Vad händer då?
Det som sker är att tidsförskjutningar – det vi kallar karma – kan bearbetas i ljuset från efterlivet. Ni kan låta den ljusblå himlen i efterlivet fylla er och strömma runt er. När galaktiska centret öppnar sig och Saturnus vrider upp låset då öppnar sig himlen! Varje enskild människa kan ta ett språng. Det är ju så med efterlivet att förbindelsen mellan själar på jorden och själar i efterlivet är nerven i inkarnationsprincipen. Att ni som människor äger nåden att återfödas, äger kraften som bär evolutionen framåt – inte bara jordens evolution också Gaias evolution också hela universums riktning. Så viktigt är det med länken till efterlivet – det är den öppningen som gör att ni vandrar i en parallell tideräkning och ej längre i en linjär.
Vad råder ni oss att göra?
Vi råder er att fördjupa och bära en närvaro med själarna i efterlivet. Be för dem, tänka goda tankar. Det är i sanning så att det är själarna från efterlivet som ger impulser till handling och inspiration som kan hända är oväntad. Detta medvetna närmade skapar också i natten det ni kallar ”Lucid Dreaming” Att ni är medvetna i drömmen att ni drömmer. Så kan ni börja skapa i natten – och ert jag stärks just av det. Att ni inte helt ger er hän in i natten, in i ett mörker som ni inte kan kontrollera. Detta är vad vi ser sker just nu. Att ni löser upp motsatserna i er mellan dag och natt, mellan mörker och ljus. Håll kontakten mellan himmel och jord. Eller från vårt perspektiv väv klara trådar mellan den blå himlen på jorden och den blå himlen i efterlivet.blåhimmel2

 

att det finns ett hålrum i dig som du ej kan eller ska fylla med närvaron av dig själv. Det finns ett hål i dig som på sätt och vis tillhör en annan.

Efter en månad med yoga och medelhavsretreater, med besök av familj och vänner så lutar jag mig stillsamt bakåt, jag lutar mig in i mig själv och fyller ut mitt space. Jag erövrar mitt rum och låtar tankar flyta igenom. Tänker tankar om hålrum och tomrum och hål som jag låter flyta igenom, tänker tankar om närhet och ensamhet som jag låter flyta igenom. Känner mitt space, erövrar sakta min gräns mot världen.

Jag tänker på hålrum, på tomhet, på hål…
Jo så kan ske! Att det kan vara viktigt att reflektera över energiprincipen bakom hål. Vad är det för principer som formas i relation till hål? Det vi ser är att människan bär i sig två typer av hålrum. Först ser vi hålrum som vill fyllas av individen inifrån, som vill fyllas av den egna närvaron och så ser vi en annan energiprincip nämligen det hålrum som vill fyllas av en närvaro utanför den egna individens gränser. Att när människan föds finns en mängd naturliga hålrum i den mänskliga organisationen – hålrum som ska fyllas i första hand av människan själv. Men så finns också detta andra hålrum som är märkligt på det sättet att det ska fyllas av en annan människa. Ser du vad vi menar? Att det finns ett hålrum i dig som du ej kan eller ska fylla med närvaron av dig själv. Det finns ett hål i dig som på sätt och vis tillhör en annan. Detta kan tyckas märkligt och till viss del omodernt men det är lagbundenheter som har med delningen av mänsklighetskroppen att göra, delningen in i en kvinnlig och manlig kropp. Detta rum är ett själsligt hålrum som skapar ett avtryck in i det fysiskt eteriska organisationen och lagbundenheterna för detta hålrum är att det vill fyllas av någon annan än dig själv. Sålunda pågår det ting i detta hålrum som har med behovet att fyllas upp av något yttre att göra. Tänk dig att du bär på en energiprincip som är ett hål som vill fyllas av något utifrån. Detta sug som det hålet genererar drar till sig material utifrån. Från vårt perspektiv liknar materialet i det hålrummet svart trögflytande olja.
Olja?
Ja så kan ske. Det finns en princip som är verksam här och det är ”såsom i himlen så och på jorden” Från vårt perspektiv är den mänskliga kroppen skapad av gudomliga principer som Gaia – den jordiska principen speglar. Sålunda kan vi känna igen detta organiska material i den mänskliga kroppens hålrum som olja.
Vad menar ni egentligen?
Vi menar att det finns ett hålrum i kroppen som är till viss del dolt. Så är det med den svarta oljan att den gömmer sig i djupet. Denna olja som bildas av energiprocesser som strömmar in i er utifrån kan inte kroppen ”bryta ned”. Det blir en typ av ”slaggprodukt” som stöts bort av hålrummet. Just därför att det är energiprocesser som inte tillhör dig så kan du heller inte medvetet bryta ned dem. Det blir ett dilemma för ditt jag – för dina medvetna processer. När denna oljegestalt är ”mätt” och hålet i dig fortfarande omedvetet suger in yttre energiprocesser så skulle vi säga att oljegestalten till viss del svämmar över och flyter ut och in i Gaia – rinner ned i hennes hålrum och bildar olja. Det svarta guldet.
Så våra omedvetna hålrum skapar olja?
Jo ni samskapar med Gaias resurser. Ni borrar efter era mänskliga skuggor när ni borrar efter olja och transformerar dem till rörelseenergi. Men det kommer en tid – en snar framtid när Gaia vill tala. Hon säger ”Jag förvaltar inte längre era skuggor i mig” Det är Gaia som inte längre kan härbärgera människans slaggprodukter. Från vårt perspektiv är det en katastrof. Människans skugga växer och behöver desperat hitta en annan metod för rörelseenergi.
Vad kan vi egentligen göra för att hantera vår oljegestalt?
Oljegestalten bär mönster och programmeringar som lagrats organiskt i hålrummet över tid. Detta mönster behöver transformeras. Från vårt perspektiv behöver hålrummet rengöras och oljegestalten kopplas till de andra hålrummen i er kropp som ni har till uppgift att fylla med er själva. Oljegestalten behöver en medveten länk till den fysiska kroppen som gör att oljan börjar brinna – som gör att oljegestalten – skuggan – transformeras till en ljusgestalt. När ni hanterar eran skugga medvetet, när ni trnasformerar era skuggor så lever ni längre. Ni lever upp till 350 år.
Vad kan vi egentligen göra med detta hålrum som vill fyllas av en annan?
Det är en viktig fråga som tyvärr ej äger några enkla svar. Det vi vet med säkerhet är att det finns i er ett hålrum som tillhör någon annan – och denna någon annan – är ni på jorden för att finna. Så kan ske! captura-de-pantalla-2012-07-02-a-las-21-57-30

 

 

Det vi nu ser är att ljuseteriska krafter blixtrar in i jordatmosfären – det är från vårt perspektiv ett regn av ljusgeometriska arketyper som strömmar ur galaktiska centret

Jag fick inte igång kroppen i morse. Den var stum. Det var som om den inte var min. Hela dagen är kroppen som ett eftersläp. Tung och trött. Samtidigt har jag under en tid sett geometrier när jag läst av energier. Både i sessioner och i naturen. Vad är det som sker just nu?

Ibland ser vi att det uppstår fenomen runt människan där en viss typ av livskraft träffar snett. Vi ser just nu att den eteriska kraft vi kallar ljuseter träffar snett och skapar en typ av fördröjning i människan. Skapar skulle vi säga en sömn som inte vaknar, sömnen gör att människan förhindras att sträcka sig in i sitt inre rum och ut i det yttre. Tillståndet skapar en typ av ingemansland – där människan varken känner sig i sig själv på jorden eller i sig själv i anden. Det pågår just nu en skulle vi säga skakning i det eteriska rum vi kallar ljuseter.
Från ert perspektiv vad menar ni med ljuseter?
Det är vad vi kallar ”geometri” Vi ser att alla människor har en eterisk geometri som är i samklang med en kosmisk geometri. Varje människa har en geometri som är ett instrument. Tänk dig att i varje själ finns ett instrument som den individen kan spela på och använda som i fulländning. Denna geometri är skulle vi säga en fördjupning, en kunskapsfördjupning som själen erövrat genom inkarnationsväven, genom livet på jorden, på vägen genom efetrlivet, via olika andliga utvecklingsströmmar har människan stämt sitt instrument, sin geometri till en fulländning. Det vi nu ser är att ljuseteriska krafter blixtrar in i jordatmosfären – det är från vårt perspektiv ett regn av ljusgeometriska arketyper som strömmar ur galaktiska centret genom Saturnus som just nu står i samklang med galaktiska centret. Saturnus är just nu bärare av ljuseter och detta öppnar för en speciell typ av angeliska krafter som har med gestaltandet av rummet att göra. Detta rum – är från vårt perspektiv geometri. Vi ser dessa ljuseteriska krafter vrida och vända på rummet och detta vet vi – att krafter som kan öppna rumsdimensionen är speciella krafter som till viss del är kopplade till Sirius. Nåväl. Det viktiga för er är att återgestalta er personliga geometri, stärka den och komma ur ingemanslandet.
Hur får vi kontakt med vår personliga geometri?
Det är såklart en bra fråga. Översinnlig kunskap kan krävas för det. Men eftersom detta är en kollektiv skakning kan ni arbeta med den nedåtpekande pyramiden. Dessa geometriska former har sina chakran i varje hörn. Den nedåtpekade pyramiden har således tre chakran där varje chakra är en femstjärna. Föreställ er att ni har pyramidens bas med de två stjärnchakrana ca 10 cm utanför varje axel och spetsen är tio cm under fötterna. Föreställ er att ni står i denna nedåtpekande pyramid, att den skapar ett rum och följ energiflödet från stjärna till stjärna medsols. När kroppen åter får kontakt med stabiliserande ljuseter så lugnar sig systemet och kroppsfunktionerna blir mer harmoniska.
Varför sker detta?
Det har generellt med en uppdatering av era ursprungsintentioner till livet på jorden att göra. Den individuella geometrin innehåller kunskap och visdom från en forntid  som är förbunden med ett tidigare medvetandetillstånd. Denna kraftkälla behöver uppdateras till nutid för att vara funktionell i världen just nu. Så det är vad som sker. Öpnna era händer och be om nåden att er själsliga visdom omgestaltas så den kan bli brukbar i nutid. Att erövra sin personliga geometri ät en naturlig del i att lära känna sig själv.
Hur länge pågår dessa ljuseterblixtar?
Det har pågått under någon vecka och det sträcker sig ut och fram till i slutet av augisti. Där ser vi att dessa angeliska rumskrafter drar sig tillbaka. Det blir en viktig tid för er att stämma era kroppar in mot er framtida handling i världen.

depositphotos_144244639-stock-illustration-sacred-geometry-glowing-geometrical-ornament

Vi skulle säga att det i Jupitersfären uppstår ett avtal mellan Gaia, hela hennes mångfald och människan. Det är ett fredsavtal.

Ibland hamnar vi i situationer där vi pressas ut mot vår yttersta gräns. Men vad är det egentligen? Vår yttersta gräns? Vad är det egentligen som definierar vår kapacitet? Vår förmåga att tänja och stretcha själen. Vad är det som sker i oss när vi utmanas att klara av situationer som verkar helt ogenomträngliga. Jag funderar på så mycket och kanhända  är det en dåres envishet som driver mig? Kanhända är det galenskap att mitt eget skådande blir den källa jag söker perspektiv ur. Men så tänker jag att det är viktigt. Och jag läser egentligen inte så mycket som andra skriver men mina begrepp är inspirerade av Rudolfs Steiners kosmologi, filosofi och beskrivning av människan.

Detta är frågor som kan besvaras med många olika perspektiv. Vi vill närma oss frågorna utifrån hur planeterna och planetsfärerna verkar in i människan. Planeten både som kropp, som himlafenomen och som sfär. Detta är viktigt att skilja på. Planeterna verkar in som formativa kraftspel i er eteriska kropp och de verkar också som gränsskapande kraftspel i er astralkropp. Ja det är i er astralkropp som ni upplever ”er yttersta gräns”. För att tydliggöra hur planeterna verkar in i er eterkropp, alltså in i era organ, hur planetkrafterna bygger er fysiska kropp via eterkroppen kan vi titta på exempelvis Jupiter. Vad ser vi när vi tittar på levern som formas av Jupiter? Jo vi ser en avsaknad av Jupiter. I levern finns en avsaknad av Jupiter som gör att Jupiteriska krafter sugs in eller dras in mot levern och verkar balanserande. Jupiter är den planet som balanserar levern, som formar och återskapar leverfunktionen i kroppen. Så var har vi Jupiters gräns? Vad pratar vi om när vi pratar om en planets gräns? Jupiter återfinns mellan Mars och Saturnus. Vi pratar då om hela Jupitersfären som håller sin bana i solens gravitationssystem. Vi skiljer alltså på planeten som ett hål och som en sfär. Det viktiga som sker när du närmar dig sfären är att du då lämnar den fysiska kroppen och så att säga upplever sfären som om du inte hade en fysisk kropp. Egentligen upplever du sfären som om du har lämnat kroppen och befinner dig i efterlivet. Och detta vet vi att de olika planetsfärerna döljer för oss zooner som håller själen snurrande runt sin egen axel, runt sig själv. Detta själens snurrande runt sin egen axel sker när det pågår en bearbetning, en nedslipning av en ”själens ensidigheter” Denna själsliga slipningsprocess pågår i efterlivet som en bearbetning av livet och som en förberedelse för nästa liv. För att ge en glimt av fenomenet ”min yttersta gräns” kan vi försöka beskriva vad själen bearbetar och slipar ned i de olika sfärerna. Denna imagination av efterlivet vill vi inte påstå är komplett av något slag. Det är en poetisk betraktelse av själens himlafärd efter döden. Och varje sfär är ytterst sparsamt beskrivet.
Den första sfären är månen. Genom Månsfären vandrar människan baklänges genom det liv hon precis lämnat och möter sig själv utifrån den princip vi känner som ”gör mot andra såsom du vill att andra ska göra mot dig” Hon vandrar genom sitt liv och upplever andras reaktioner och andras känslor som orsakats av hennes handlingar. Det är människans förmåga till empati som bearbetas, egentligen en tagg som bearbetas, som slipas ned. Sålunda behöver olika öden olika lång tid i månsfären.
Vidare in i Merkuriussfären. Vad har vi här för spegling? Här bearbetar själen lögner. En människas svarta tunga blir belyst. Många är orsakerna att gift flyter i människans blod – från vårt perspektiv ser vi giftet som en svart tunga. I Merkurius sfären bearbetas människans svarta tunga. Många lögner i ett liv leder ofta till invecklade karmiska relationer och situationer. Men den värsta lögnen en människa bär på är att inte vara sann mot sig själv.
Så vidare in i Venussfären. Här bearbetas egentligen människans världsbild – speciellt själar med en materialistisk världsbild blir konfronterade med en enorm skönhet. Det väcker smärta i många själar att passera Venussfären just för att skönheten är så överväldigande. Här möter människan insikten att skapelsens ursprung och intention uttrycks genom skönhet, genom skönhetens intelligens. Denna princip konfronterar alla materialistiska själar och många är de som tvingas inkarnera från Venussfären för att integrera den kunskapen på jorden.
Så har vi Marssfären. När själen träder in i Marssfären drar Mars en suck. En lång suck. Det är i denna sfär som du möter (några av) dina andra inkarnationer, här får du glimtar av dig själv från ett tidigare liv. Det är Mars som håller samman imaginationerna som strömmar mot dig från forntiden. Detta är på många sätt överväldigande och ofta träder en inkarnation fram som behöver integreras i de nya jorderfarenheterna. I vissa fall kan behovet att inkarnera bli starkt då en längtan uppstår i själen att omsätta de nuvarande jorderfarenheterna med själsliga gamla erfarenheter. Den typen av beslut sker i Marssfären. Och vi skulle säga att många av er inkarnerar från Mars. Så finns en individualitet som är verksam från Mars och det är Buddha. Buddha gör det möjligt för själen att integrera tidigare erfarenheter och forma en ny inkarnation. Vi skulle säga att de individer som inkarnerar från Mars gör det med Buddhas välsignelse och det är en bra sak. Du ser den typen av öden i själar som står i direkt relation till en gammal kunskap, som kan vara en talang inom ett område men som behöver uppdateras till nutid. Buddha är en verksam kraft och aktiv i transformationen av tidigare liv.
Så har vi Jupiter. När själen vandrar in i Jupitersfären upplever hon fred. Hon går barfota och underlaget är mjukt. Så öppnar Jupiter mitt i sfären ett hål – det är en enorm kraftspiral där Gaias evolution på sätt och vis slungas runt. Det är enorma kraftprocesser som Jupiter hanterar i sin mitt. Människan ser in i evolutionen, ser bergen, haven, träden, öknar, stäpplandskap, ängar…hon skådar ned på jorden som är hennes hemvist. Jupiter säger inte mycket, det är en sorgens sfär över människans dumheter. De själar som exploaterat Gaia för egna syften har redan slipat ned sin tagg och bearbetat den smärtan. Nu upplevs smärtan på nytt som en sorg och människan har möjlighet att utveckla en fördjupad kontakt med Gaia. Vi skulle säga att det i Jupitersfären uppstår ett avtal mellan Gaia, hela hennes mångfald och människan. Det är ett fredsavtal.
Sen Saturnus. Detta är den sista sfären innan människan lämnar bearbetningen av livet bakom sig. Saturnus är gränsen till de yttre dimensionerna till strömmen hemåt mot stjärnan. Saturnus är en väktare. Det är människans makttendenser som slipas ned. Viljan att utöva makt över andra varelser. Saturnus släpper inte någon som inte förstår principen ”den som är fri från skuld kastar första stenen” Människan stannar i Saturnussfären och låter sin själ bearbetas på många olika sätt med många olika metoder. Saturnussfären är en kreativ skola för att förstå principer för makt.
Hur förstår vi nu detta med ”min yttersta gräns”
Ni kan vara kreativa! Ni kan vara skapande och lekfulla när ni hanterar så svåra ämnen som detta. Ni kan imaginera att själens himlafärd på sätt och vis gjort avtryck i astralkroppen, lever i astralkroppen som verksamma efterbilder. Planetsfärerna projiceras in i astralkroppen och skapar där helt konkreta gränsupplevelser i människan. Kanhända lever människan med en gränsupplevelse från Mars. Om människan inkarnerat från Mars lever i henne upplevelsen att själen i detta livet sträcker sig bara ut till Mars. Ofta är det som vi sa förbundet med en intensiv bearbetning av en tidigare inkarnation och människan ägnar stor del av sin kapacitet att tränga igenom och förbi Marsgränsen. Men! Detta är bara skisser av en stor komplexitet – alla planetsfärer lever i människans astralkropp men med olika intensitet. Sålunda har Jupiters gräns att göra med hur individens avtal med Gaia ser ut. Har du inget avtal med Gaia? Då upplever du en tydlig kapacitetsgräns relaterad till förmågan att känna sammanhang med andra levande varelser. Liksom Venus. Är du inspirerad av ett materialistiskt förhållningssätt når människan sin gräns vid förmågan att uppleva verklig skönhet. Hennes förmåga att se världen ur ett skönhetsperspektiv är begränsad. Vi vill återigen betona att detta enbart är skisser. Och att det finns en annan princip som är verksam i människan och det är Jaget. Jaget är det väsensled i människan som skär igenom det vi kallar karmiska konsekvenser och som ”ur ingenting skapar någonting”. Denna Jagets skapande kraft är en en nåd.

gaia

när ni upplever en skakning så stor att hjärtat öppnar sig och en typ av hjärtats tomhet fyller er gestalt

Så har jag plötsligt en vardag med morgonkaffe, eld i vedspisen, skidturer, en kopp te, något att läsa, något att skriva. Ett litet liv mitt i världen. Men så är jag en sån nörd! Att mitt medvetande rör sig bortom det lilla livet. Ut mot vidderna och där möter jag Mikael. Och där känner jag Mikael. Också känner jag smärtan som följer i frihetens spår – att inte kunna vägleda människan genom beslut och motstånd – endast kunna vänta på hennes handlingar och välsigna dem om de är sprungna ur ett hjärta. Det är en sån svår sak. Friheten. Och jag sliter med den. Och det är kanske en sammanfattning av vad som pågår i min själ. Att jag konfronteras med min frihet – att skapa mitt liv och fylla det med goda handlingar.

Så vill vi berätta för dig – den sällsamma stunden i ett jordeliv som vi kallar ”en välsignad stund” Det finns i era jordeliv ögonblick när själen rister, när marken ni står på ej längre bär – när ni upplever en skakning så stor att hjärtat öppnar sig och en typ av hjärtats tomhet fyller er gestalt. Denna tomhet är en sällsam sak, är den djupaste smärta som hjärtat kan bära, är den djupaste kärlek som hjärtat kan fyllas med. Så kan ske att båda dessa hjärtats kvaliteter pulserar bredvid varandra och att själen i denna välsignade stund står i mitten. Människosjälen är kraften som står i mitten av denna alkemi och detta är kanske den svåraste prövning ett människohjärta kan utsättas för i livet. Att den djupaste kärlek bara kan upplevas bredvid den djupaste smärta. Och detta ser vi är ordnat så – att dessa hjærtats kvaliteter rör vid varandra och ändå är de separata. Så när människosjälen upplever smärta är smärtan solid och när människosjälen fylls av kärlek är kärleken solid. Men så vad sker i sammansmältningen? När människan står i mitten? Det som sker nær människosjälen ær i dessa båda kvaliteter samtidigt, det som då uppstår är en kraft som strömmar ut ur sammansmältningen. Vi känner den som välsignelsens kraft.

Vad är välsignelse från ert perspektiv?

Det är den kraft som uppstår när jaget i människan delas utan att splittras, det är den kraft som uppstår när medvetandet befinner sig på två platser samtidig, Det är som vi ser det på sätt och vis ett välsignat tillstånd. Urbilden för detta är människan vid korset. Vi ser där individualiteter med stark kärlek till Kristus – stark själslig kärlek – denna kärlek lever i dem trots det lidande som också fyller deras själar. De låter inte lidandet ta över – kärleken till Kristus är solid, är lika sann som den smärta de upplever. Och detta är en av de svåraste prövningarna människosjälen kan genomgå.  Att bära båda dessa kvaliteter samtidigt. I dessa individualiteter uppstår kraften vi känner som välsignelsens kraft. Kraften att välsigna.

Vad ær egentligen välsignelsen?

Välsignelse är förmågan att ge och ta emot kärlek. Känner du välsignelsens kraft kan du ge kärlek och ta emot kärlek. Men inte kärlek som känsla. Kärlek som handling. Detta är vad som sker vid korset att lidelsen i själen, förmågan att stå i både kärlek och smärta samtidig väcker hjärtat som handlingskraft, väcker kärlek som handling. Det är vad vi kallar välsignelse, att hjärtats lidelse skapar handling.

Från ert perspektiv…vad är egentligen en sådan handling?

Från vårt perspektiv är detta det vi kallar frihet. Det är människans frihet vi beskriver ur detta perspektiv. Och den ande – den ärkeängel som bäst känner människans frihet är Mikael.  Så är det med Mikael att som bärare av den mänskliga friheten är han till viss del förhindrad att ge människan direkt vägledning. Människan står ensam inför sina beslut och ändå är det Mikael som bär vidare konsekvenserna av beslutet. Så är det ordnat att också Mikael upplever den största förlamning att inte kunna påverka människan i någon riktning. Denna vanmakt känner Mikael. Så är egentligen era handlingar som strömmar ur hjärtat en välsignelse för jorden – en välsignelse för Mikael och för människans fria vilja.

Kära Mikael..

Jag värderar inte era handlingar på så sätt att jag fördömer handlingar med en mörk avsikt. Detta gör jag inte. Jag är inte en kraft som rör mig i ett värderande fält. Jag företräder handlingen – och det finns inget värderingssystem där jag är. De handlingar som jag kan föra vidare in i evolutionen är endast handlingar som är välsignade av ert jag. När jaget i era själar kan bära två (till synes motstridiga) själsliga gester samtidig – när era själskrafter är skolade på så vis att kärleken är den själsliga kvalitet som vägleder era handlingar. Nog finns det stöd för er – i processen att lyssna på själsdjupet – men beslutet att skapa ur frihet det beslutet tar människan ensam.

freedom