Det är egentligen en jubelsång som råder – där det förut var ett mörker.

Det har varit ett tema för mig under en lång tid. En angelägenhet i mitt eget liv och något som jag ser som tendenser i allmänhet. Hur ska jag kunna förstå de lagbundenheter som gör det så svårt för mig att hjälpa människorna i min närmsta krets medan jag utan problem kan hjälpa personer jag inte känner.
För att förstå hur dessa lagbundenheter verkar över tid behöver vi förstå något om döden. För att gestalta för dig hur kompexa dessa ting är behöver vi följa med en själ genom dödens port. Vi ser här en själ som i en inkarnation dör av ett spjut. Men starkare än smärtan som den fysiska döden orsakar är den ensamhet som denna själ upplever i efterlivet. Vi ser att den själen står länge i en typ av dödsstilla position och blickar in i jordelivet. Den själen ser ingenting. Hon söker efter sina nära förbundna fortfarande levande själar på jorden. Och så kan ske att när döden inträffar och den döde lämnar jorden så under en viss bearbetningsperiod står den själen i en typ av beroenderelation med sina närmsta på jorden. Och detta ser vi att när människor som lever på jorden är alldeles upptagna av materialistiska tankar då kan den döde inte finna dem. Och detta är viktigt, just för att under en viss bearbetningsperiod i efterlivet söker den döde sin närmsta krets på jorden för att få själslig näring. Ja vi säger att detta utbyte mellan levande och döda är högst verkligt under en period efter det att döden inträffat. Den döde behöver spirituell näring och kraft från de levande för att kunna fortsätta sin vandring djupare in i de andliga sfärerna. Så kan ske att detta kan bli en lång väntan för den döde om den närmsta kretsen på jorden är fångade i materialistiska tankestrukturer och vanor. Vi kallar denna dödstilla position för ”soldatens ensamhet”. Det är skulle vi säga en djup upplevelse av ensamhet – som inte kan liknas vid den typen av ensamhet som ni är vana vid från jorden. Denna ”soldatens ensamhet” är tyngre på ett sätt som bara de som upplevt den kan förnimma. Denna erfarenhet kan återspeglas i era liv på ett skulle vi säga bakvänt sätt. Dels kan ni komma att uppleva en intensiv längtan efter er närmsta krets, ett letandet efter er tribe, er familj, er tillhörighet, dels kan ni behöva erfara upplevelser av hjälplöshet inför svårigheter som er faktiska familj genomlider. Det är viktiga ting att reda ut. Just för att de svårigheter ni har med att kunna hjälpa er närmsta krets ofta bottnar i detta obalanserade utbyte i efterlivet. Vi måste komma ihåg att jorden har en lång tradition av materialism bakom sig. Ni står många inför att försonas med att ni som döda inte fått den spirituella näring ni behövde av era själsvänner på jorden. Så ser det ut under den mörka materialistiska tiden – att jorden från kosmos sett är helt svart, att människosjälarna inte lyser i mörkret. Så ser den mörkaste materialistiska tiden ut. Och försoningen med er närmsta krets är viktiga ting att reda ut. Men detta vill vi också säga till er att det fanns en grupp människor som bevarade denna kunskap – som levde denna kunskap i den mörkaste materialistiska tiden och det var de vi känner som Katarerna. Detta folk som bar den urkristna impulsen de levde med kännedom om hur viktigt det var att stödja de döda i efterlivet med spirituella tankar och kreativitet – så ser vi att den kretsen av människor lyser i mörkret. Vi ser att de vandrar över bergen och spelar flöjt för de döda, att de skänker näring till de dödas själar. att de sprider till efterlivet en jordens kärlek. Värme som strömmar ur deras hjärtan, en sällsam ström av ljus som kommunicierar att jorden är god, att jordens rike är kärlek. Så viktigt är detta arbete att vi med bestämd påstår att utan detta stöd från Katarerna till efterlivet skulle människans evolution radikalt förhindrats.  Detta är den verkliga dynamik som återspeglas i kunskapen om ”den heliga familjen”.  Ja sannerligen behöver ni vara kreativa och dynamiska i era tankar – inte bara för att gestalta era egna liv – även för att stödja era själsvänner i efterlivet. Men märk väl! Det är inte den djupaste materialismen nu. Det är egentligen en jubelsång som råder – där det förut var ett mörker. roses

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *