Nu ska vi berätta för dig om den nya månen.

Nu ska vi berätta för dig om den nya månen. Hon står på himlavalvet nu så att vi ser henne tydligt och vi ser alla hennes ansikten. Ja detta är en stor sak. Att hon visar alla sina ansikten samtidigt.
Hur menar ni?
Så är det med er jordevandring att ni under en lång tid varit förbundna med den gamla månen. Ni ser månen på himlavalvet som en spegling av solen. Men så lyssna på detta ordentligt. Vad betyder det? Att spegla solen? Det är en av de djupaste mysterierna som ni just nu kan få kontakt med. Den gamla månens spegling är skulle vi säga linjär och förutsägbar. Ni ser henne som nymåne, ni ser hennes växande in i en fulländning som sedan avtar och blir mindre och mindre mot mörkermånen. Dessa månens faser arbetar i er eteriska gestalt som upprepningar, som den djupaste rytmen i er – ja likställt med er andning. Så djupt ligger den gamla månen i er och formar er.
Och den nya månen?
För att förstå den nya månen behöver vi blicka tillbaka till den 21 december 2012. Det datum som ni känner som slutet på Mayakalenderns tideräkning. Och se! Visst var det där ett skifte. Visst var det slutet på en tideräkning. Men slutet på den linjära tiden. Den tid vi känner som rör sig linjärt i rummet. Så har detta datum en betydelse för tideräkningen. Nämligen på så vis att tiden då började röra sig i det parallella. Tiden så att säga – som massa – pressade sig utåt i det horisontala och skapade revor i tidsmatrisen. Dessa revor känner vi som portaler, som portar, som trösklar och gränsövergångar till andra dimensioner och riken. Så är det med tiden. Att den nu så att säga hoppar i det parallella mellan världarna. Och detta är viktigt för den nya månen. Den parallella tideräkningen har skapat förutsättningar för den nya månens alla ansikten att visa sig samtidigt!
Vad menar ni egentligen med månens alla ansikten?
Månen är den planet, eller himlafenomen, som speglar solen. Detta fenomen står i direkt relation till utvecklingen av er Jagorganisation. Månen arbetar formande i er gestalt på så vis att hon formar er ödesväg, hon arbetar med er biografi. Och detta vill vi säga till er att när månens alla ansikten – läs faser – speglar solen samtidigt så sker något i er Jagorganisation.
…vad sker?
Ni kan förnimma Jagorgansiationen som en ström runt er fysiska gestalt. Denna ström innehåller fragment av glas. Ja skärvor av glasartade speglar strömmar runt er fysiska kropp. Så kan ni förnimma er Jagorganisation som fragmentiserad och snabb och till viss del exploderad. Eftersom Jagorganisationen är så snabb finns liten möjlighet för dessa skärvor att spegla solen. Det är i princip omöjligt. Kanske kan i vissa lägen glimtar av sol blixtra fram i dessa glasskärvor. Som ett bländande ljus. Men så sker nu detta. Att månens alla ansikten belyser er Jagorganisation samtidigt. Nymånen, den växande månen, fullmånen, den fallande månen och mörkermånen speglar solen samtidigt. Så arbetar den nya månen i den parallella tideräkningen.
Vad innebär det för vår Jagorganisation?
Dessa Jagfragment börjar såsmåningom sammanställas till en helhet. Spegelskärvorna blir en hel reflektion. Och detta är viktigt – just för att jaget som aktivitet håller ihop er gestalt i alla dimensioner och väsensled. Den nya månen har kapacitet att spegla Jaget i sin helhet. Vi säger har kapacitet för det är en väg dit. En väg som ännu till stor del är höljd i dunkel.
Hur skulle ni beskriva att detta påverkar oss just nu i vår vardag?
Vi ser att många av dessa fragment är vassa – när de susat runt er organsiation i hög hastighet så har ni i princip kunnat undgå smärta. Men utifrån den nya månens perspektiv så bromsar delarna och börjar istället sväva och röra sig långsammare. Detta kan vara smärtsamt då glaskärvorna är vassa. Som yttre händelser i era liv så skulle vi säga att ni gör bokslut. Månens alla ansikten speglar alla fragment av ert jag. Och detta upplevs som att vara ofullständig. Ja som att era sämsta sidor belyses och förstärks för att kunna integreras in i en helhet. Så är det med detta att lära känna sig själv. Att när delar av helheten ska integreras i helheten så gör det ont. Delarnas historia är ofta smärtsam och bygger sitt kunnande på separation och splittring. Det gör ont när delarna försöker foga sig samman till en helhet. Det smärtar när månens alla ansikten belyser alla era fragment (läs ansikten) för att såsmånigom forma ett ansikte. Men märk väl! Ett ansikte som skiftar, byter form och färg och som rör sig i det parallela. Så är det med Jaget. Hon delar på sig hela tiden. Och behåller samtidigt en soliditet. Att lära känna hur den nya månen arbetar i organsiationen är att närma sig hur Jagorgansiation arbetar i framtiden. månensfaser2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *