Jag funderar just nu mycket på folksjälar – om de fortfarande är verksamma i världen, eller kanske rättare – hur de är verksamma i världen. Är det möjligt att få glimtar av perspektiv på detta?

Hur ser egentligen relationen till folksjälar och folkandar ut nu för tiden? Hur viktig är kopplingen till ett lands identitet? Hur påverkas landsidentiteten av de stora folkvandringarna och förflyttningar som pågår just nu?
Detta är komplicerade ting att beskriva och det krävs ansträngningar för att se hela bilden, det krävs tålamod i era själar för att låta nya perspektiv växa fram.
Jo – men på något sätt kräver den här tiden att vi försöker fånga hela bilden, eller allafall konturer av en relativt hel bild…
Konturerna låter sig nog fångas för den av er som har tålamod och som är beredd att expandera in i dimensioner som har med mänsklighetens utveckling att göra. Det krävs avancerade tidsperspketiv för att närma sig denna fråga om folksjälar och folkandar. Dessa folksjälskrafter – eller andar rör sig mer och mer ut mot elementen, in mot de stora vädersystemen. Ja det är ett skifte att folkandarna upplöses ut ur sitt inflytande via det mineraliska. Folkandarna har förut arbetat in i mänskligheten via det mineraliska och sådan är tiden nu att nya krafter arbetar parallellt med att mjuka upp det mineraliska på jorden. Detta betyder att strukturen som så att säga ”hållit fast” folkanden till ett specifikt område, till en specifik själsgrupp släpper.
Finns något perspektiv just nu på den svenska folkanden?
Det finns en gest i den svenska folkanden som vi vill följa upp från en beskrivning som Rudolf Steiner gjort. För att närma sig en folkandes karaktärsdrag behöver vi känna det landets historia och ut ur historien läsa hur karaktären i denna folkande formades. Det hände sig så under en tid i Svensk historia att det ni så förenklat kallar ”vikingar” gav sig ut i världen. De Svenska vikingarna färdades med sina skepp längs Donau ut mot Svarta Havet. Och vad är det som händer där? Vad är det som sker i det själsliga hos dessa vikingar? Jo något märkligt sker. De upplever i sig en mjukhet, de upplever att de möter en själslig värld som liknar deras egen. Allt i det yttre är ovanligt, kanske skrämmande, kanske svårtolkat. Men den inre gesten i deras själar faller in mot den österländska jorden, närmande sin egen guddom. Ja de fann till viss del en värld som liknade deras egen. Deras själar sjönk in mot en plats där stillhet råder, där det är fred. Ja detta är vad som sker. Den Svenska folkanden formar via dessa vikingar en fredsgest som verkar fördjupande in i den Svenska folksjälen, som skapar en sorts passivitet.
Passivitet?
Ja i den bemärkelsen att det finns i det Svenska själsrummet ett tillbakadragande, ett steg bakåt, en tendens till återhållsamhet. De Svenska vikingarna drog sig tillbaka till Sverige, de återvände hem. De erövrade inte en ny kontinent. De var inte krigare, de var i första hand handelsmän.
Hur aktuellt är det i dag för oss att förstå kopplingen till folkandarna?
Vi skulle säga att det pågår en omdaning i Europa. Att folksjälskrafterna som verkat formande in i utvecklingen av att dana själsliga karaktärer nu verkar djupare in i viljan via vädersystemen. Detta är komplicerade ting. Folkandarna har av tradition verkat in i mänskligheten via det mineraliska, via sten och bergsmatrisen och detta är nu vad som sker att det mineraliska släpper. Att det pågår som ett steg i mänsklighetsutvecklingen ett uppmjukande av det mineraliska. Det är vilt! Det liknar ett kaos! Och ändå är det vad som sker. Det är en orolig tid, de stora folkvandringarna, den katastrofdrabbade förflyttningen mellan länder. Men så tala med den svenska folkanden.
…Svenska folkande…du befinner dig som en seg kraft ovanför Sverige..jag ser dig som en lång muskel, som en rot som växer ut ur Sveriges geografiska mittpunkt.
Från mitt perspektiv släpper jag ut mycket kraft österut, det rör sig som en flodvåg ut ur mig. Det är ett återkopplande till den ursprungsimpuls som utvecklades av vikingarna vid Svarta Havet. Detta stärker min uppgift. Jag formade en stark kvalitet där som byggde upp en gest i mig – som i princip är en fredsgest. Det som då strömmade in i mig skapade ett tillbakadragande, en fredgest. Det som nu sker när det strömmar in impulser från öst över Europa in i mig skapar en fördjupning av denna gest. En fördjupning i kontakten med öst. En klang som är ett ursprung.
Hur kan detta förstås av mig? Hur kan jag stärkas av detta?
Tiden just nu är turbulent i relation till byggandet av en identitet. Det viktiga just nu återkopplingen till fredsgesten. Att låta den svenska folkanden verka stärkande in i det som splittrar och river sönder.
Vad betyder det egentligen att folkanden verkar in i oss via vädersystemen?
Det är en viktig fråga då den egentligen lyder: HUR verkar folkanden in i er? Förut har folkandarna verkat in i det själsliga via det mineraliska och verkat stabiliserande på en landsidentitet. En folkande som verkar in via vädersystemen verkar in på organnivå. Vädergudarna står i intim kontakt med era inre organ, erat inre kosmos. Detta gör att folkandarna nu verkar djupare in i viljan, in i det som sover i dig. Det som är viljans väsen. Den djupaste punkten i viljans väsen är förborgad i erat inre kosmos, i er fysiska kropp, i det landskap som är era inre organ. Så är det med folkandarna generellt att de verkar in i det som är mest sovande – och då under den Svenska vikingens färd mot Svarta Havet var det er själsiga organisation som var mest sovande – nu är det er viljeorganisation som är mest sovande. Det pågår starka reningsprocesser för att Gaia ska kunna integrera och stödja ett uppvaknande i viljan. Vi rekommenderar er att fördjupa er i Hilma af Klints konst och låta hennes bilder verka in i er viljeorganisation. Ja så kan ske på jorden, i detta paradoxernas rike, att när viljan vaknar i era inre fysiska universum då vaknar också behovet av stillhet, inte behovet av rörelse. Ja endast den stillhet som ni finner i det vi kallar ”en gudomlig geometri” svarar in mot den inre viljans väsen. Denna geometri går att finna i delar av Hilma af Klints konst.

Jag har konfronterats en del med transparens inom olika områden, på olika nivåer den sista tiden
Ja vi ser att era själsliga tillstånd i det stora perspektivet är transparenta. Det finns en lång evolutionär process bakom denna transparens. Hur ni som mänsklighet med medvetandet begriper globen. Att ni står inställda i ett globalt medvetande på en upplyst glob, på en glob som ni begriper med ert medvetande, som ni famnar med en infrastruktur. Denna från vårt perspektiv – globens lyskraft är på sätt och vis också er lyskraft. Det är nödvändiga steg i er mänsklighetsutveckling att vara i den punkt där globen är belyst. Vi skulle säga att denna punkt också mejslar fram kanske en av de viktigaste själsliga gesterna ni bär, nämligen det faktum att ni står i en intim relation med globen, ja intimare än ni i dag upplever. Det är denna intimitet, denna kvalitet som ÄR intimitet som är viktig för er att urskilja. Så kan ske, att i tider av stor transparens uppstår en själens trötthet över den gest som öppnar för att bli belyst, ja vi skulle säga att det finns element här av trötthet, att det sliter på er att stå i denna transparens, att det sliter på er att stå på en glob som ni till synes beriper. Men märk väl – tillsynes begriper. Det finns andliga realiteter i denna glob som ni ännu ej öppnat medvetandet för. Så sänker sig över er en kvalitet av det vi kallar intimitet – ni känner den från förr – och ni kan lära känna den igen. Det är relationen mellan Dig och Du. Det är intimiteten i mötet med dig själv. Vi skulle säga att detta är en välkommen kontrast till transparens, vi skulle säga att ni bör vårda den intimiteten, lära känna den igen. Detta är den väg ni har att gå om ni söker andlig fördjupning. Det handlar om att stänga fönster istället för att öppna. Att blunda istället för att se. Att låta tiden gå istället för att jaga den. Den handlar om att bära sina hemligheter på rätt sätt. Detta är viktiga ting i den tid som nu är av själslig exponering på global nivå. Vi sill säga till er att värna det mjuka andetaget. Så är tiden just nu. 

Hon har varit närvarande i januari. Dödsängeln. Ja det är henne jag har känt närvaron av. Jag förnimmer henne vid min vänstra sida och när jag vänder mig om för att se henne så är hon längre bort än vad jag förväntar mig. Vad är det som sker?

Ja Jenny, vi ser dödsängeln. Det är bra att urskilja henne, det är bra att se henne.
Varför?
Så kan ske att dödsängeln träder in i en människas liv, just för att visa sin närvaro. Just för att visa porten. Så kan ske att det finns tid för urskiljning, att förstå denna närvaro, att kunna tyda hennes väg.
Hmm?
Det finns en närvaro i djupet av jordens värme. Vi ser att denna närvaro kallar dig. Ja den rytmiska jordiska sången får dig att lyssna, får dig att undra vem det är som ropar? Vem det är som kallar dig. Men se! Så är det med dessa ting att dödsängeln kallar dig aldrig, döden är inget som drar i dig. Närvaron av dödsängeln är friare, ljusare och fylld av blommor.
Men varför känner jag henne?
När dödsängeln träder in, när du av olika skäl står i hennes port så har du två val. Antingen träder du djupare in i materien eller så väljer du en väg som leder dig bort från jorden. Dödsängeln ger dig dessa två val.
Och om jag väljer att träda djupare in i materien?
Då öppnas underjorden. Då finns där en möjlighet att komma närmare den jordiska kärleken. Ja egentligen är dödsängeln bärare och vågbrytare av två vägar. Nämligen den kosmiska kärleken och den jordiska kärleken. Så är det vår uppgift att som människor inte frukta döden utan förstå den porten som en fördjupning i det vi kallar kärlekens språk. Det finns möjligheter att under ditt liv på jorden möta dödsängeln och välja vägen som leder dig djupare in i de jordiska mysterierna, närmare den jordiska kärleken.
Så det som kallar mig..?
Är underjorden. Är den jordiska kärleken. Men så är det ordnat. Att denna väg som leder dig djupare in i jorden är egentligen en omdaning av de strukturer som håller det mänskliga huvudet på plats. Ja vi ser starka processer runt era huvuden. Vi ser hur era huvuden är i förvandling. Detta kan visa sig som starka smärtprocesser i huvud och nackområdet, smärtsamma insikter som griper in i era föreställningar om vad livet är, stora radikala förändringar i era yttre liv. När underjorden kallar lämnar ni ert gamla huvud ovan jord. Ni lämnar ert gamla huvud till dödsängeln. Och se! Tids nog har också ni människor ett huvud med hjärta. 

Det pågår i sfärerna det som jag och Kajsa, min vän i friheten, identifierat som en ”kosmisk flip”.  Det är en ödesenegi som arbetar sig igenom en kullerbytta, en volt. Och det gäller att landa mjukt. Det gäller att landa på en plats med hjärta.

Säg mig vad är detta för ”kosmisk flip” från ert perspektiv?
Det är en flodvåg av energi som strömmar ur det galaktiska centret som en kosmisk virvel som väcker det i er som somnat, det i er som vill öka takten. Vi ser att många av er lämnar en ödesväg, att många av er står i ett vägskäl för beslut. Vi ser att denna plats bär i sig en typ av magnetisk väntan, hur fötterna aktiveras av en magnetism som häftar mot jordytan och som söker förankring i djupet av jordens mitt.
Vad innebär det för oss?
Att många upplever en period av stillastående, att inte kunna röra sig fysiskt, att vara orörliga – men märk väl! Orörliga men vakna! Det är ett förhöjt kroppsligt tillstånd. En medvetenhet sjunger i er och ändå är kroppen orörlig. Ja detta upplevs för många av er som att stå inne i en typ av flyt och ändå inte se vägen som sträcker sig framåt. Ändå är vägen höjd i dunkel.
Varför är det så?
Det finns rytmer även i dessa ting, hur kosmiska impulser föds och dör. Vi skulle säga att det pågår just nu en vändning, en volt i luften, en energikullerbytta i sfärerna. Denna – som ni kallar – kosmiska flip pågår i slowmotion. Det är inte en motorbåt som vänder snabbt, det är snarare en oceanångare som vänder långsamt. I dessa långsamma rörelser, genom dessa vändningar i slowmotion pågår egentligen en inkarnation av höga vibrationer, ett nedstigande av ljusvarelser, av framtidskraft.
Hur då?
För att tala ett språk som många av er känner, kan ni se framför er en kortlek. Ja ni kan se framför er ett tarotkort som kastas upp i luften. Det är inte vilket kort som helst, det är kortet för ert öde. Wheel of fortune. Detta ert ödeskort gör just nu en volt för att såsmåningom falla ned mot marken.
Vad innebär det för oss?
Att den ödesväg ni just nu står på, de steg och handlingar ni är beredda att göra är avgörande för er framtid. Det är som att det finns ett hål i er tidslinje, en öppen port i ert öde, som ni kan gå rakt in i. Ja det är märkliga ting det som nu sker. Från ett perspektiv skulle vi säga att det finns stora möjligheter för er att skära igenom gamla mönster, de stora livsutmaningarna som ni kom ned till jorden för att bearbeta, förstå, förlåta och transformera. De stora livsutmaningarna gör en flip, skapar en rörelse i luftrummet, formar en öppning att gå in i för att låta en gammal väg klinga ut. Det är dags nu att vända blad, att söka nya utmaningar som öppnar för en ny utveckling, en ny skolningsväg. Egentligen innehåller denna ödesflip en vändpunkt för dig som är redo att arbeta med att skapa ny karma, framtidskarma. Det är sannerligen en stor tid när era ödeskort vobblar i luften. Vi säger till er! Stå kvar i kontakt med ert verkliga värde, i kontakt med jorden och den puls som klingar långsiktigt in i era liv ut mot sfärerna. Där står ni i ett överflöd.