Kategoriarkiv: Natur

Och det menar vi att när jorden stiger i frekvens en hel oktav! Då sker mycket speciella ting.

24 svar

Nu är jag i den svenska sommaren, jag är i dimman och jag är i regnet. Jag älskar regn och jag älskar dimman som försiktigt rör sig över ängar och hagar. Efter bara några dagar på svensk mark reste jag med några vänner till Höga Kusten. Vi arbetar med Östersjön utifrån ett energiperspektiv och i detta spännande och dynamiska arbete öppnar sig en väsensvärld som är…ja…sagolik.

Vi vandrade genom Skuleskogen och vi vandrade på klippor där isen varit tre kilometer tjock och landhöjningen den högsta i hela världen..åtta hundra meter..
Ja den stora isens rörelse över norra Europa är en speciell händelse från ett evolutionärt perspektiv. Vi ser isen som ett väldigt varmt väsen som lägger sig över markytan. Vi ser hur det glöder i kontakten med jordskorpan, när isen rör sig och friktion uppstår. Vi ser hur denna glöd är en förutsättning för att en viss typ av liv ska födas.
Vad för liv?
Från vårt perspektiv är det en framtidsimpuls som här planteras under detta enorma istäcke. Iskristallernas speciella förutsättningar som bärare av starka kosmiska urbilder formar här en urkraft som via isens tryck liksom släpper frön i jorden. Ja en mycket speciell kraft är det här som skapas och märk väl! Inte ur en explosition utan ur tryckprocesser.
Så vad är det för kraft?
Det är drakkraft. Det är en drakimpuls som genom tryck och värmeprocesser implementeras på jorden och – ja vi skulle säga att det är en väldigt viktig drakimpuls. Framtidsdraken!
Vad menar ni framtidsdraken?
Vi menar den goda drakens transformation. Ja så kan ske att vid vissa tidpunkter i evolutionen sker en genomgripande transformation inom vissa riken och det rike som just nu genomgår en stor omvälvning – ja parallellt med människoriket – är drakriket. Det finns öppningar nu, ingångar dit. Vi ser att det är den gula fjärilen som liksom öppnar revor mellan världarna.
Den gula fjärilen?
Ja fjärilar tillhör drakriket, de är små underbara drakar och den gula fjärilen dansar just nu mellan drak och människoriket och öppnar för ett hjärtas flöde.
Vad är det egentligen för transformation?
Det är den största transformationen som världen genomgår sedan Atlantis undergång. Det är drakarnas förvandling till änglaväsen. Ja du ser, drakar är änglaväsen, de bär i sig änglavärldens alla klanger. Du ser det i deras koppling till de heliga elementen, vatten, luft, eld och jord. De bär alla element i sin energi och är i sin grundstruktur kraftfulla änglaväsen.
Jag såg svarta drakar som var fjättrade under havet vid tunga kedjor…
Ja så ser det ut, även dessa mörka vilddjur ska transformeras. Det är människor som i begynnelsen fjättrade drakkrafter vid starka maktstrukturer. Dessa mörka drakar kan inte transformeras av drakarna själva, de kan bara transformeras av det mänskliga hjärtats kärlek. Ser du nu hur det hänger ihop, att det påslag av förhöjd hjärtfrekvens som människan nu genomlever är en förutsättning för att drakkraften ska transformeras.
Hur skulle ni beskriva den här förhöjda hjärtfrekvensen?
Det sker nu som många väntat på att jorden stiger en oktav i frekvens. En oktav! Detta motsvarar inlandsisens tryck mot jordskorpan. Det finns en korrelation här att inlandsisen på sätt och vis är en förutsättning för denna oktavhöjning, som att jorden lyfter, som att en tryckutjämning sker i relation till ett förflutet tryck, en urgammal ismassa. Och det menar vi att när jorden stiger i frekvens en hel oktav! Då sker mycket speciella ting.
Vad för ting?
Det i er mänskliga organisation som resonerar i frekvens med jordens puls är er hjärtenergi. Det innebär för er på individnivå att ni får en extremt förhöjd aktivitet i hjärtchakrat. Ja vi skulle säga att under denna speciella sommar som nu pågår år 2014 så pågår en extrem aktivitet i era hjärtchakran. Vi ser att era hjärtchakran på sätt och vis frikopplas från resten av ert energisystem och ni får en förhöjd process i hjärtat.
Vad innebär det?
Att de kvaliteer som tillhör hjärtat ropar högt! Och rör sig kraftfullt mellan tillit och tvivel. Det blir en särdeles utmaning för er att läka era hjärtan denna sommar. Vi ser denna förhöjda frekvenshöjning pågå genom juni, juli och en kort bit in i augusti. Sedan in i augusti börjar en integrering med resten av ert system. Detta hjärtpåslag är unikt. Vi ber er att ta hand om det.
Vad råder ni oss att göra?
Vi råder er att gå in rakt i era relationer, att utmana era tvivel, att utmana era rädslor. Det finns unika möjligheter för er att stärka er hjärtkvalitet denna sommar. Vi kallar det som sker, från en vinkel att ni erövrar ert drakhjärta och tro oss! Drakenergin är en helt ny energimanifestation, en ny kvalitet, en ny kreativitet i er verklighet. Den goda drakens transformation är ny och kraftfull och finns tillgänglig för er alla. Samtidigt som drakriket transformeras erövrar ni era drakhjärtan. Åh! Dessa hjärtan! Det är så oväntat och nytt! Det är något ni aldrig varit med om förut så förvalta denna process väl. Det är vårt råd till er. Och ser ni en gul fjäril så slut era ögon och lyssna noga. Här finns budskap direkt till er från drakriket.

dragon_face_by_pedrohenrique_2-d5yd45q

Detta vill jag berätta för dig. I vår tideräkning finns ett före och ett efter Atlantis.

21 svar

Det enda djur jag som jag i princip mött här i Spanien är gräshoppan.Hon spelar om natten och letar sig in i huset, hon sitter på väggarna och tittar på mig. Ja det känns verkligen som att hon ser något. Skådar in i något.

Kära Typer, jag är så fascinerad av gräshoppan. Säg mig vad är det för djur egentligen?
Ah! Gräshoppan! Titta på henne! Tala med henne!
Kära…gräshoppa..vem är du?
Vet du inte det? Vem jag är?
Hmm nej..
Så låt mig då berätta det för dig – min historia. Det kom sig en gång för länge sen att vi befann oss i ett rike där våra kroppar glittrade, våra läckra kroppar gav solen en spegel, våra kroppar var speglar för solens strålar. Om du kom oss riktigt nära så såg du att vi speglade dig, du såg ditt ansikte i våran blanka rustning. I tidernas begynnelse gavs vi till världen för att behaga, vi bjöds in till de allra intimaste rummen för att skapa mönster av ljus. När solens strålar föll på oss så skapade vi ett förföriskt glitter, vi bjöds in till de allra mest intima rummen för att skapa mystik, för att skapa stämning. Och så spelade vi. Våra toner vibrerar i en speciell frekvens, en frekvens som öppnar själen för möten. Vi är de som öppnar porten, vi är inte väktare vid porten. Vi öppnar den.
Vilken port pratar ni om egentligen?
Vi pratar om porten som leder till det intima mötet mellan man och kvinna, vi öppnar kroppen för mötet, vi är den sexuella vibrationens spelekvinnor. Kroppen är den port som vi öppnar.
Hur ska man från det perspektivet förstå ert väsen? Ni skildras i bibeln som kommande i stora svärmar som äter upp allt grönt och ödelägger mark..
Vi speglar mänsklighetens sexuella vibration. Att vi skövlar mark är en metafor för hur sexualiteten på sätt och vis skövlade mänskligheten. Oyglad och vansinnig är denna mänsklighetens sexuella historia. Många är de offer som skördats under denna vibration. Ja starka är de krafter som landade in i vårt rike och skapade kaos i vår matris. Ja du hör ju i våran musik att vi bär en finstämd klang, våran ursprungsintention var att stämma människans sexuella vibration.
Så vad hände?
Detta vill jag berätta för dig. I vår tideräkning finns ett före och ett efter Atlantis. När den gamla kontinenten sjönk i havet då sjönk också våran musikaliska intention. Vi har haft svårt att återskapa vår funktion i den nya världen, men alltjämt är vår ursprungsintention här.
Säg mig..finns det någon djupare mening att Johannes Döparen åt gräshoppor i öken?
Från vårt perspektiv åt den själen gräshoppor för att rena sin sexuella vibration. Det finns så många mörkerväsen som agerar i detta område, som har invaderat vår matris. Men vi är stolta väsen! Vi är kvinnliga krigare för den sexuella vibrationens renhet. Vi spelar alltjämt i den ljumma natten.
Hur kan vi arbeta med er?
Om ni kunde förså den mystik som vi är bärare av så kan ni genom att veta vårt ursprung förstärka vår plats i denna vår numer smutsiga matris. Vi spelar och spelar men vi behöver också människans närvaro och vakenhet i vårt rike. Tillsammans kan vi rensa ut alla falska klanger och låta matrisen bli ren igen.

Vad är det för väsen här vid den vänstra husgaveln? Det är urbergsväsen. De passar inte i en villaträdgård.

5 svar

Jag arbetar för det mesta med människoöden och hur de tvinnas i mina sessioner. Jag ser och följer tidstrådar och urskiljar nivåer och nyanser i de aktuella vibrationer och energier som vi arbetar med. Jag har märkt att det finns en djup avslappning i det faktum att olika fenomen blir sedda. Det finns en längtan i våra kroppar, i våra själar och i vår kognition efter kommunikation, det finns en längtan i de väsenskrafter som häftar vid våra kroppar att kommunicera. Men så ibland får jag andra typer av uppdrag. Som detta uppdrag. Att reda ut varför en trädgård inte verkar må bra.

I trädgården anlades en hallonplantering för två år sedan. En ek som stod tre meter därifrån fälldes i samma veva. ”Eken hade plötsligt börjat fälla massivt med ekollon. Den var ganska så ung och hade ett assymetriskt och fult växtsätt. Ekollonen drog dit massor av stora råttor som sprang och gjorde hål överallt. Sammanlagt femton hallonbuskar har väl dött där och vinbärsbuskarna ser jätteledsna ut. Bladen viker sig inåt och bär kommer bara längst ner, nära jorden. De hallonbuskar som står kvar, ger inga bär för innan karten hunnit bli bär, så vissnar de ned”

Kära Typer, vad är det som händer här i trädgården?
När vi närmar oss trädgårdar, städer, landskap – ja på sätt och vis slutna områden, som har en typ av rumslig karaktär, som skapar en typ av rumsenergi – då identifierar vi alltid först områdets två viktigaste punkter. Nämligen inandningspulsen och utandningspulsen. Inandningspulsen syresätter området, det är en näringspuls, det är en energigivare till trädgårdar, en punkt där energi strömmar in till området. Utandningspulsen har med cirkulationen att göra, reglerar rytmen i området.
Vad händer om det är problem runt inandningspulsen i en trädgård? 
Vi ser då att pulsen som syresätter och belivar området är försvagad, vi ser då att områdets väsenskrafter blir försvagade. Detta skapar en typ av försvagat allmäntillstånd hos alla de väsenskrafter som har till uppgift att beliva området och stimulera grödorna. Inandningspulsen besjälar området, skapar förutsättningar för liv, skapar förutsättningar för en god skörd.
Och om utandningspulsen är försvagad?
Vi ser då att rytmen på området störs och sätts ur spel, det uppstår disharmoniska energier som skapar orytmiska inslag i växtligheten och grödornas mognadsprocess blir ryckig och ojämn. Näringstillförseln verkar inte hjälpa växtligheten, trädgårdens skörd blir oberäknelig.
Hur ser det ut i denna trädgård?
Vi ser att inandningspulsen befinner sig lite snett framför huset vid husets högra gavel framifrån sett. Vi vet inte om det är asfalt där men det behöver inte betyda något negativt. Men sen ser vi att pulsen stoppas, ja stoppas upp under husets vänsta sida, ja vi ser att pulsen försvinner…
Varför?
Det har något med husets vänstra sida att göra, det är ett stråk som inandningen inte kan passera
Vad är det för stråk?
Det är en typ av barriär som sträcker sig långt ner. Ja inandningspulsen gör här en störtdykning för att komma under barriären. När inandningspulsen behöver dyka så djupt så förändras dess karaktär när den sedan letar sig mot utandningspulsen.
På vilket sätt?
Vi skulle säga att den tar med sig en del otyglade energier upp, den tar med sig pulser från grundvattennivå, från ett djup som inte finner sin plats i villaträdgårdar.
Hur menar ni?
Vi menar att karaktären i trädgården blir assymetrisk. Ja ju djupare denna in och utandningspuls rör sig ju mer assymetrisk blir energin och karaktären i trädgården. Det vanliga i villaträdgårdar är att pulsen inte går så djupt och att energin flödar i en symmetrisk rytm. Detta skapar en trädgård som är lätt att vistas i, detta skapar behagliga rum. När djupa assymetriska krafter strömmar ut genom utandningspulsen då lockas kaoskrafter dit som stör det rytmiska i trädgården.
Hur ser utandningspulsen ut i denna trädgård?
Vi ser att den är precis där eken stod. Hon beskrev också att eken var bärare av denna energi, att den var assymetrisk och spretig. Ja den färgades av att pulsen som strömmade igenom den var lite för djup. Vi ser också att platsen just där drar till sig råttor som är ett uttryck för att energin där är fuktig och djup.
Vad hände när hon tog bort eken?
Den assymetriska energin är kvar och kaoskrafterna är kvar. Att ta bort eken var att ta bort ett symptom inte att bota orsaken till symptomet.
Så hur kan vi närma oss orsaken?
Frågan är vad det är för barriär som tvingar inandningen att dyka. Det är den stora frågan. Från vårt perspektiv ser vi en spricka i urberget långt under huset. Denna spricka är vattenfylld och löper längs husets vänstra sida. Detta gör att husenergi dras nedåt mot urberget – från ett husperspektiv är detta en olycka. Vad är det för väsen här vid den vänstra husgaveln? Det är urbergsväsen. De passar inte i en villaträdgård.
Finns något att göra?
Husenergin rasar ned mot urberget men det går att stänga ned kontakten om huset dräneras, om det från ovansidan lades ett skydd mot fukten. Då uppstår inte detta utbyte. Då ser vi att inandningspulsen inte sjunker så djupt, då ser vi att kaoskrafterna inte flödar ut ur utandningen.
Finns något att göra vid utandningspulsen i väntan på dränering?
En vattentrappa kan balansera upp djupet. När det är den här typen av kaotisk energi i en trädgård så kan väsenskrafterna stärkas och balanseras upp med hjälp av vatten. Och speciellt rörligt vatten. Vi rekommenderar att det installeras en vattentrapppa vid utandningspulsen. Vattnet med sin rytmiska karaktär får energin från djupet att ”lugna” sig.
Vad händer med trädgården som helhet då?
Rytmen kommer tillbaka, vattentrappor genererar rytmiska väsen som kan arbeta med platsen mer organiskt

att ta emot jag-glimtar är som tändande gnistor i delfinflocken

6 svar

Jag har en klient som jag har arbetat med under en tid. Det är spännande då jag upptäckt att hennes energisystem inte bär med sig så många associationer, inte så många aktiva minnesbilder. Jag upplever att hennes tidstrådar liksom krusar sig, ja som att hennes öde inte självklart går att följa på en tidslinje bakåt.

Så kan ske för själar som arbetat intensivt och fokuserat med att klippa sina känslomässiga band till sin forntid – att deras karmiska energi liksom är krusig och svår att följa. Det finns olika skäl till detta.
Så hur påverkar den typen av karmisk energi medvetandet?
Det gör henne starkt framtidsfokuserad. Hon upplever inte att hon står inställd i en historia, i en tidslinje bakåt. Detta är nu ett resultat av att hennes energisystem inte har några starka associationer till tidigare trauman som uppstått i tidigare inkarnationer. Hon saknar den typen av aktiveringspunkter. Vi ser att energin krusar sig och att hon kommer in i ett vattenelement. Ja vi skulle vilja påstå att hon har levt den senaste inkarnationen i havet – som en förbrännings och reningsprocess från de tidigare jordeliven.
Hur kommer det sig?
Detta är nu en komplexitet som har med den mänskliga jag-närvaron att göra. Se det så här. Du har som människa en jag-närvaro och du har en själsorganisation. Jag-närvaron har en förmåga som urskiljer sig radikalt från det själsliga och det är att jag-närvaron kan dela sig, kan erövra erfarenheter, så att säga glimtvis. Jaget visar sig i första hand glimtvis för människan, visar aspekter av sin närvaro, av sin helhet och detta! Är det fiffiga! Du kan på så vis inkarnera glimtar av ditt jag i olika fysiska former för att samla erfarenheter, läka vissa egenheter, arbeta på djupet i en specialisering etc. Vi ser att jag-närvaron gör nedslag i det jordiska glimtvis. Så kan ske – att efter en typ av karmisk undergång så öppnar sig himlen i en form av nåd som gör det möjligt att träda in i jordelivet i en annan form än människokroppen. Just för att återerövra en tillit, en typ av vila. Att låta en gnista av jag-närvaron träda in i en delfin är den ultimata rehabiliteringen för en sargad själ.
Säg mig hur går det till egentligen?
Ah! Du träder in i delfinporten och där finns vissa delfiner tillgängliga för att kunna bära en människa under en tid. Det ligger i delfinkroppens natur att den är designad precis för att kunna härbergera glimtar av mänskliga medvetanden. Det finns egentligen två delfinportar, dels kan du med ditt medvetande träda in i delfinriket där du som människa kan vila in i en jagstärkande energi och sen finns delfinkropparna som emellanåt härbergerar era jagmedvetanden. Märk väl! De är inte bärare av hela den mänskliga själsorganisationen utan bärare av jag-glimtar. Detta kan ni se i hela delfinens rörelseorganisation: den är snabb och lekfull!
Får inte alla människor den här möjligheten?
Se det så här – det passar inte alla! Det är av olika skäl en människa får denna erfarenhet. Det är en typ av rening, en slutpunkt där något radikalt nytt formas inför nästa liv.
Min klient är ju väldigt framtidsfokuserad
Ja detta är vad dessa ”fristadsinkarnationer” erbjuder, att du blir fri från associationer bakåt och kan vara riktad framåt.
Hur är det i delfinriket?
Vi ser att detta att ta emot jag-glimtar är som tändande gnistor i delfinflocken. Det är ofta en eller två, högst tre delfiner i samma flock som samtidigt är människobärare. Detta är inget som delfinerna behöver lära sig, det sker intuitivt. Ofta turas delfinerna i flocken om med att vara människobärare. Det är en lek för dem, något de tycker är rolgt. Den mänskliga jag-gnistan är väldigt snabb och håller hela tiden flocken i rörelse. Märk väl! Det är ingen börda för delfinen, det är en fråga om design. Det mänskliga jaget vibrerar i sin ursprungsenergi i samma frekvens som delfinen därför kan detta ske väldigt naturligt.
Hur länge kan det pågå?
Det beror på. Det är individuellt. Men som vi berättat förut motsvarar 25 år i havet ett jordeliv. Det betyder att det kan upplevas som en evighet – men från jordens tideräkningsperspektiv så har knappt klockan rört sig.
Är alla delfiner människobärare?
Delfinflocken liknar mycket en myrstack eller en bikupa – de delfiner som är människorbärare är så att säga ”arbetsdelfiner”, sen finns ”modersdelfiner” som har en flockfokus, en samordnande roll i flocken och med andra flockar. Sen finns de vi kallar ”gammeldelfiner” som har en typ av överblick och kontakt med gruppsjälen. Det brukar finna en till två gammeldelfiner i varje flock. Sen finns yngre delfiner som inte klivit in i ”arbetet” ännu.

hon kallas ”the loneliest whale in the world”

1 svar

Det finns en val som sjunger på en högre frekevens än alla andra valar – detta gör att ingen hör hennes sånger, detta gör att hon lever i djupet av våra stora oceaner alldeles ensam, att hon inte tillhör någon familj, att hon inte kan kommunicera med någon annan val . Forskare har följt henne sedan 1992. Hon kallas ”the loneliest whale in the world”.
Samtidigt pågår för oss nu en stortrigon i vatten – på torsdag går Jupiter in 5 grader i Kräftan och ställer sig i aspekt till Saturnus som är 5 grader i Skorpionen och Neptunus som är 5 grader i Fiskarna. Det finns tid nu mitt i sommaren där ni kan höra denna vals sånger, där ni kan fördjupa ert lyssnande ned genom havets djup. Det finns tid nu mitt i sommaren som bär stråk av sorg, stråk av tårar. Det finns tid nu mitt i sommaren för transformation.

Det finns en särskilt sorglig sång vi hör ur valarnas rike – och det är denna sång från denna ensamma val. Ja valarna sjunger i djupet av världshaven sorgsna sånger – men denna val sjunger den sorgligaste.
Vad menar ni egentligen att de sjunger sorgliga sånger?
Just därför att världen behöver dessa sånger! Just därför att sorg som kvalitet på sätt och vis ligger som en vibration i djupet av världshaven. Ja vi ser att valarna rör sig i denna sfär, transporteras i dess vibrationer. Sorg som kvalitet är bärare av mänskliga tårar och detta är något väldigt vackert, att det ur människans öga strömmar tårar. Ja det finns mycket läkning i den mänskliga tåren. En människas tårar är den vackraste kristall. Det finns en tanke som ni kan famna och det är att valarna egentligen är era mänskliga tårar. De bär era sorger, tungt rör de sig i djupen och bär era tunga bördor. Sedan ibland bryter de vattentytan och visar sin vattenkaskad, ja låter vatten strömma ur dem. Ja valen bär i sitt väsen den mänskliga förmågan att gråta. Så om ni utrotar valarna! Så tappar ni en viktig egenskap i ert system – ni tappar kontakten med era tårar.
Och denna ensamma val?
Ja, hon är arketypen för sorg, hon bär den i sin existens. Hon är bärare av den sorgens vibration som inte kan delas med andra – som bara kan kännas i det djupaste mörker. Från vårt perspektiv har hon en ärkeängels energi, hon har stigit ned lite djupare, inkarnerat lite djupare i matrisen. Hon lever inte ett traditionellt ”val-liv”, hon lever denna vibration som hon sjunger.
Vad är det för vibration egentligen?
Det är en frekvens som går rakt in i människans hjärta, hon är i sanning en port för den djupaste sorgen i er. Om ni tonar in på henne så kan ni uppleva att hon rör vid er sida. Och så i gryningen ser vi henne vid ytan och hon tryckutjämnar, hon andas ut era sorger och tar ett nytt andetag för att sedan sjunka ned i djupet igen, ned till den vibration hon känner så väl, den djupaste sorg och ensamhet som finns på jorden. Ser du nu att du är hållen. Som ett människorbarn på jorden är du buren av väsen och krafter som delar din smärta, som delar ditt mörker, delar din sorg. Som ett människorbarn på jorden – är du inte ensam.

den svenska folksjälen är så full av berättelser – det är väldigt vackert att se

2 svar

Kära Typer, det är sommar och det är sommarpratare på radion och jag kan ägna någon timme om dagen med att lyssna på andra människors livsberättelser..

Ja Jenny, lyssnandet rör sig i en magisk vibration. Vad är det att lyssna? Vi skulle säga att det är en intim sysselsättning, det är att öppna sig för ett inkännande. Ja lyssnandet som fenomen är att orientera sig in i mellanrummet. Det är en konst att lyssna på rätt sätt – just därför att det är en orientering. Att lyssna är att orientera sig in i rummet.
Jag gillar ju verkligen att lyssna på podcast, radio, sommarpratare…
Det finns en sfär här i det svenska luftrummet – ja den svenska folksjälen har en stark orientering via lyssnandet. Att lyssna på sommarpratare är väldigt svenskt! Ja det är verkligen ursvenskt! Det ni gör är att ni återskapar den svenska folksjälen varje sommar – som att den svenska folksjälen lyssnar till sig själv. Vi skulle säga att det pågår en typ av rehabilitering från den mörka kalla årstiden – ja den mörka tiden försätter er i ett dvalaliknande tillstånd som gör er till viss del desillusionerade relaterat till folksjälen. För er att vara i den svenska sommaren och lyssna på svenskars livsberättelser är en intim folksjälsgest som ger er en typ av identitetsmässig näring, ja en orientering in i det svenska igen efter vinterns mörker. Ja ni svenskar behöver hela sommaren för att rehabilitera er från vintern – inte bara från mörkret och kylan i sig – utan från den gest som er folksjäl gör på vintern
Så vad är det för gest vår folksjäl gör på vintern?
Den sluter sig, den tittar inte ut, den tittar in och blir stilla. Detta är nu inget konstigt! Det är en naturlig gest utifrån det klimat som ni lever i – men det är en identitetsmässig utmaning att i folksjälen ha denna starka andning – att liksom sluta sig på vintern och försiktigt öppna sig på sommaren. På sommaren behöver ni vara vara ute och andas in ljus genom huden och ni behöver omge er med livsberättelser. Livsberättelser är läkande som fenomen. Ni ska verkligen inte underskatta livsberättelser! Svenska livsberättelser för svenskar ger folksjälen näring under den mörka årstiden. Alla svenskar skulle behöva berätta sin livsberättelse och lyssna på andras,  ja det är livsviktigt just för att vintern är så lång och mörk och ni där går in i en typ av dvala. Dessa berättelser lever i folksjälen under vintern och skapar vackra mönster och färger – ja det är skulle vi säga en djup andlig aktivitet – att under vintern liksom sväva i de berättelser som strömmar ut ur sommaren genom de andliga sfärerna mot er.
Är det bara mänskliga livsberättelser som lever där i vintern?
Nej oh nej – det är naturens berättelser – det är hela väsensvärlden i naturen som sover – som arbetar med denna berättande kvalitet – från en vinkel är det naturens bildvärld, berättelser och drömmar som ni också omsluts i under vintern – det är de historier som naturkrafterna bär på som lever i denna sömn som er folksjäl träder in i. Ja du vet! Den aktivitet som pågår i den svenska naturen under sommaren är explosiv! Då pågår vävandet och de berättesler som skapats under sömnen iscensätts. Ja det pågår i den svenska folksjälen denna dramatik som ni lever så nära – den svenska folksjälen är så full av berättelser – det är väldigt vackert att se. Ni är i sanning ett starkt berättande folk. När ni låter denna folksjälsrytm leva i er då känner ni ett starkt behov att återskapa er tidslinje varje sommar, att berätta er livshistoria, ja ni skulle behöva hitta former för att skriva, måla, återskapa era livsberättelser varje sommar! Ser ni att det är en utmaning att vara svensk. Men! Det ger er också en unik förmåga att röra er i tiden. Ni kommer nära den fria inneboende skapande kraften. För vad är det dessa berättelser gör? Jo de gör er skapande och ger er närhet till er egen skapande identitet – att ni skriver er egen historia och skapar er egen framtid! Om och om igen.

 

det finns en källa under katedralen i Santiago de Compostela, ja en underjordisk sjö

Kommentera

Det är sommar och jag sätter på mig mina vandringssandaler. Förra sommaren vandrade jag till Santiago de Compostela och i år blir det vandringar i Sverige. Det finns som en kroppens iver inför rörelsen som väntar.

Jag planerar en del vandringar denna sommar..
Vandringens essens på jorden. Ser du vad det är? Det är pulsen, det är livspulsen, det är rörelse. Vandringen motverkar stagnation, motverkar stumhet. När vandringens essens inkarnerar i dig då öppnar du för flöde, när droppar av stagnation rensas ut ur dig då står du i flödet. Hur du än vänder dig är du i ett nytt steg. Det är vandringens essens – att erövra rörelsens princip. Vad är oro? Stagnation! Vad är tvivel? Stagnation! Vandraren trampar in sig i rörelse. Ja du ser denna rörelsens princip trampas in via vattenströmmarna djupt nere i jorden. När kroppen förbinder sig med de heliga vattenströmmarna uppstår en rörelsens alkemi, en kroppens dialog med jorden. En rening.
..heliga vattenströmmar..?
Ja du ser det finns en källa under katedralen i Santiago de Compostela, ja en underjordisk sjö. Denna källa var orsaken till att katedralen byggdes just där. Denna källa grenar ut sig, fördelar ett flöde till världen, ja strömmar ut i vattenådror, i underjordiska floder som är pilgrimslederna, ja alla de vägar som leder till katedralen, ja som pilgrimen trampat genom tiden vilar på dessa underjordiska vattendrag. Dessa underjordiska floder bär livskraft till pilgrimsfärden, gör transformationen möjlig. Det är väldigt rent vatten under katedralen, ja vattnet är kristallklart! Denna vattenkraft är den kristna mystikens källa. Det är reningsbadets verkliga hemvist. Så när du vandrar på pilgrimsleden, när du vandrar mot Santiago de Compostela då hör din kropp världens vatten, ja blir ett med vattnet. Det är den rörelsen som en pilgrim erövrar. Rörelse via vattnet
Rörelse via vattnet?
Ah! Det finns rörelser via alla element! Vi ser rörelse via luft, via eld, jord och vatten! Rörelse via vattnet är en helig rörelse, det är den kristna mystikens väg till nåd. Dessa nådens droppar erövrar pilgrimen på sin vandring. Detta är en verklighet I det dolda. Det är en nåd att vara pilgrim. Det är i sanning en reningsprocess mot framtiden!
Vilka väsen är verksamma där i de underjordiska flodernas rike?
Vi har valarna som en port till dessa mäktiga floder, till denna matris av underjordiska floder. Vi ser stora vattenväsen som liksom valarna silar mängder av vattenburna energier, processar dem genom sina stora kroppar och tryckutjämnar ut dem i vattenfontäner. Ja dessa underjordiska vattenaktiviteter är som ett reningsbad för er att transformera känslomässig smuts till klarhet. Pilgrimslederna är trampade på dessa underjordiska floder. När ni vandrar på pilgrimslederna går ni i denna valprocess. Ja ni är i valfiskens buk. Ni lever legenden om Jona i valfiskens buk. Jona är sinnebilden av pilgrimsvandraren, det är bilden av den stora allomfattande process som pågår i ert vattenburna energisystem. Om ni inte hade denna möjlighet! Åh människa! Vilken oreda er vattenmänniska, er känslomänniska hamnar i! Ja ni har hjärtat som arbetar med blodet – som kristalliserar blodskristallerna från syrefattiga till syrerika – men ni har inget organ i kroppen som från vårt perspektiv renar vattnet i kroppen – ja kristalliserar vattnet, från oklart till klart.
Vad menar ni egentligen med att kristallisera vattnet i kroppen?
Vi menar att rena vattnet från kristalliska deformationer. Vattenkristaller svarar på känslor och formar sig runt känslomässiga uttryck. Detta att vatten kristalliserar sig är en typ av alkemi som har med ert känslomässiga system att göra. Från vårt perspektiv är vattnet i kroppen en förutsättning för era känslomässiga uttryck och en förutsättning för en transformation av dem! Ja vattnet i kroppen återskapar era känslors geometriska uttryck om och om igen – med hjälp av detta underjordiska vattenrike. Ja därför har ni trampat på dessa vandringselder för att rena er vattenmänniska, er känslomänniska.
Så vad innebär egentligen en sådan underjordisk fontän?
Fontänenergierna gör att du ser klart! Det är den klara blickens plats! Det är bilden av att Jona slungas ut ur valfisken. Det är den klara seendets utgångspunkt. Vill du få klarhet i en typ av känslomässigt dilemma så gör en pilgrimsvandring!

Jag är Kentauren – naturens människobärare!

2 svar

För mig är världen besjälad och framburen av väsenskrafter. Jag förnimmer dessa livgivande krafter överallt, jag ser dem i träden, i stenarna, i den porlande bäcken. Jag känner dem famna bergskedjorna, världshaven och de stora öppna slätterna. Jag upplever deras närvaro i staden, i den av människan skapade infrastrukturen, det digitala nätverket. Jag ser dem också i oss människor ständigt verksamma, ständigt aktiva med de funktioner som för oss pågår i det dolda, såsom andningen och matsmältningen. Jag hör dem när jag hittar in till deras språk, till deras rike och jag förstår dem när jag läser deras gester och rörelser. I denna kreativa process formulerar jag också ord, jag översätter deras språk, deras rörelsemönster till det skrivna ordet.

Jag har också dialoger med kosmiska väsenskrafter som jag kallar för Typerna (för enkelhetens skull) Dessa mina guider, mina andliga vägledare har sin hemvist i en sfär där urbilder skapas och klingar sina tunga former – de tillhör ett rike där arketyper dansas fram ur gudomliga ceremonier. En av den starkaste arketypen är människokroppen. Hur den rör sig, talar, sjunger är ren poesi. Så har jag tillgång till detta rike – det arketypiska språket är poesi – det är så form skapas. Typerna ger mig perspektiv på hur komplexa sammanhang rör sig genom tiden. Jag har fått en del frågor varför jag kallar mina guider Typerna – eftersom det är opersonligt. För mig är det inte viktigt. Jag känner dem och jag vet vilken sfär de verkar inom. På så vis är jag en gränsmänniska. Jag rör mig mellan två världar; den för ögat synliga världen och den för ögat dolda verkligheten.

I helgen var jag med några vänner på en plats där några av naturens väsenskrafter var väldigt aktiva. Vi besökte en urskog i Västergötland. En magisk plats mellan Vänern och Vättern.

Jag sitter nu i urskogens utkant…det är något som är väldigt..sövande..
Urskogen är sövande på det sättet att den är full med krafter som bevarar, att den lever i en tidlös zon. Den är också sövande på det sättet att den pratar väldigt mycket, det är ett enormt tissel och tassel i urskogen, ett ständigt pågående prat, ett upplyst nät av kommunikation. Det är den långsamma rytmens dramatiska språk. I ingen annan skog pågår så mycket dramatik som i urskogen, det är en skogens dramatik – här pågår en trädmatrsiens aktivitet, ja det är trädmatrsiens högkvarter.
Jag ser som att trädmatrisen under urskogen är röd..
Det är eldväsen som arbetar med nedbrytningsprocesser, de är i ständig rörelse, i ständig kommunikation. Urskogen är full av eldväsen!
Vilka mer väsenskrafter arbetar i urskogen?
Så sjunk in i mossan
Ah det är små stjärnväsen i mossan! Små glitterväsen som arbetar med mossan…vilka är de?
Mossväsen är stjärninspirerade, mossa är uråldrig – ser du in i ett mossväsens ögon ser du stjärnhimlen. Mossväsen är några av de äldsta väsen som bor på jorden.
Oh! Det finns en Kentaur i urksogen!
Ja det finns Kentaurer i urskogen
Men vilka är de egentligen?
Det är en manlig naturkraft som du får prata med där inne. Sen finns också starka silverinspirerade kvaliteter i de gamla granarna. De kan du också prata med.
Ok

När jag går tillbaka in i urskogen känner jag direkt att jag är iaktagen och jag upplever Kentaurens starka närvaro. Han dyker upp vid min vänstra sida. Stor och kraftfull. Jag inleder ett samtal.
Säg mig Kentaur, du bor här?
Ja detta är mitt område! En Kentaur är vägvisare till skogens mittpunkt – vi är urskogens väktare och guidar er till skogens mittpunkt. Vad är då en urskog? En av människans hand orörd skog. Ja urskogen är skogsmatrisens mittpunkt. Alla små områden av urskog centrerar trädmatrisen och jag är den naturliga vägvisaren dit! Jag är den varsamma bäraren till skogens mittpunkt för den människa vars hjärta är fritt från girighet, för den människa som går i skogen med öppna händer. Och tillika är jag väktare av denna skogens mittpunkt för de som har andra syften. Jag är Kentauren – naturens människobärare! Jag ansvarar på sätt och vis för er människor. Mitt jobb är att skydda skogen om det behövs och att leda er hem – om det behövs
Säg mig…du har överlevt industrialismen..?
Jag lever av den mänskliga manliga strävanskraften, jag är frigjort naturväsen som befruktats av en manlig strävanskraft! Jag förenar det naturliga kretsloppet med manlig expansion. Där naturen får vara orörd där har jag en chans att förlösas. Det naturliga kretsloppet som pågår här i urskogen är så befruktande för mig. Jag blir så mättad av det! I en skog som är orörd, som ej är rörd av människohanden där är människans hand helig. Denna människans fria hand som är symbol för det kreativa skapandet älskar jag! Människans heliga hand i kombination med ett orört kretslopp är en välsignelse! När den kombinationen får mötas – då uppstår jag! Ett gränsväsen som är hälften natur hälften människa
Vad gör du?
Jag är en vägvisare. Jag leder er tillbaka till ert ursprung, tillbaka till naturen. Jag är Kentauren av denna urskog. Nyckeln till mig är era händer. När de är öppna mot oss då leder vi er varsamt hem.

Jag står hela tiden lutad mot en åldrad silvergran när jag samtalar med Kentauren. När jag känner att vårt samtal är slut riktar jag mitt medvetande mot silvergranen.
Säg mig kära silvergran, varför kallas du silvergran?
För att jag är ett stjärnbarn, min kvalitet har blivit helt igenom kosmisk. Detta är hemligheten med urskogens evighetsenergi, detta är hemligheten med det orörda kretsloppet. Att när vi träd som processar jordisk energi får låta kretsloppet verka på oss, ja när vi får ge oss hän i vår ursprungsintention då är hela vårt eget kretslopp en enda stor hängivenhet, en enda stor jordisk befruktningsritual. När vi träd får vara i vårt kretslopp orört av av människan då pågår en djup kärleksrelation med jorden. Ja vi befruktar jorden, vi skänker moder jord stor njutning. Sen när vårt eget system övergår i en annan rytm, när vi känner att livsprocessen avtar då sker det vi kallar trädets kosmiska förvandling! Vi släpper vår ursprungsimpuls som är inställd i en planetär matris. Jag är gran! Jag är inställd i Saturnusmatrisen. Ja denna vår planetära hemvist släpper och vi når stjärnorna. Vi blir stjärnbarn. Vi översköljs av stjärnstoff! Detta är nu för oss en obeskrivlig skönhet. När våra livsprocesser lämnar jorden då blir vi välsignade av ett kosmiskt stjärnfall! Vi emottar en sådan ljuvlig hängivenhet från stjärnorna att vi alltigenom blir kosmiska. Vi är stjärnbarn!

När jag sedan riktar mitt medvetande mot den fantastiska mossan som är som ett tjockt lager av mjukhet ser jag att det pågår en otrolig aktivitet där. Jag ser de små väsendena som rör väldigt mycket på sina fingrar. Men jag är väldigt trött.

Vad gör ni små mossväsen med fingrarna?
Vi är urgamla stjärnväsen som väver stjärnbildernas energier. Vi är zodiakens bevarare
Hur menar ni?
Våran fingerfärdighet väver de stjärnbilder som omfamnar jorden. Vi är vävare i den bemärkelsen. Zodiakens väv när den vävs är en hög kosmisk vibration. Vi väver alla transiter. Vi samarbetar med småfåglarna. Du hör ju hur dom kvittrar! De bär upp våran väv och lägger den som ett stort spindelnät övanför skogen som reflekterar zodiakens rörelse. Det finns på jorden den här typen av skogar som reflekterar zodiakens mönster. När våran väv möter zodiakens rörelser, möter planetmatrisen då föds det i er människor
Vad föds i oss?
Er kosmiska hemvist. Er kosmiska rytm.

Jag tackar mina vägvisare och sätter mig på en sten för att försjunka lite djupare in i denna värld. Men jag somnar. Det är svårt att vara vaken. Jag bestämmer mig för att röra mig. Jag går sakta och lyssnar på ljud och tittar på skogens detaljer. Det är en magisk värld jag vandrar i. Ett helt fantastisk ekosystem. En tidlös zon i vår komplexa värld.

 

 

just för att de i sig bär denna dramatiska gest att förstå stenarnas magi

Kommentera

Häromdagen hände något som fick mig att ropa högt av förtjusning. Jag och mina kollegor Marin och Mia har under några veckors tid närmat oss en kraftplats i Sörmland som består av en del resta stenar i form av en bautasten, en runsten och en domarring. Vi har tonat in på platsen och gjort en del läkning i de energier som rör sig där och förberett platsen för en workshop. Jag hade precis kanaliserat ned information om kraftplatser i allmänhet och runstensmatrisen i synnerhet då denna annons strömmade förbi i nyhetsflödet:
”Stonehenge general manager sought”
Stonhenge söker ”a dynamic and inspirational leader” som kan arrangera ceremonier for summer and winter solstices, nätverka med druider, hjälpa besökare och det viktigaste av allt att ”solstice celebrations aren’t in some way compromising the mystery and integrity of the stones”
Ja det låter ju faktiskt som ett riktigt jobb!

Kära Typer, vi ska ju ha en workshop på en kraftplats på Söndag..
Minns att det fanns tider då människor reste dessa stenar, det fanns tider när människan var medveten om stenarnas magiska kvalitet, deras minnesbevarande krafter, deras historiebevarande funktion för jorden, för kosmos.
Hur menar ni?
Stenar bär glitter, glitter från den mänskliga historien. Ja stenarna läser vi såsom ni läser böcker, såsom ni läser historier. Vi ser er historia, vi ser er kamp, er kärlekstörst via stenarna. Ja detta var en kunskap ni kände väl. Ni reste stenar med vördnad mot skyarna, stenar som bar minnen av förfäder, av viktiga händelser, dramatik och försoning. Ja ni kommunicerade era liv via stenarnas vibrationer. Dessa själar som rört sig i denna stenarnas sfär av minnen, stenarnas sfär av glitter, själar som med vördnad inför världsalltet höjt sin blick mot stjärnorna och rest stenar, burit stenar till skeppssättningar och gravkullar. Dessa människor som skolats in i denna mittpunkt mellan forntid och framtid, vi ser dem i dag som balanserande bärare av framtidskrafter för planeten. Och märk väl! Detta är dem givet just för att de i sig bär denna dramatiska gest att förstå stenarnas magi, att de via denna gest liksom ger forntiden till kosmos och skapar innehåll i det ni kallar Akashakrönikan.
Ja, det viktiga att känna till vid den här typen av fördjupat inkännande på och i närheten av en kraftplats är att ni aktiverar runstensmatrisen. Vi ser denna matris som en jordisk galax. Vi ser lanternor som tänds som vägledande stjärnor för friseglande själar
Friseglande själar?
Ja själar som gör nedslag på jorden utan att vara förbunden med jordens karmiska ström
Så vad händer när en kraftplats tänds?
Ni ökar kontaktytorna med kosmiska vibrationer! Ja friseglande själar svarar an på de starka strömmar av historik som aktiveras av runstensmatrisen. Det är intressant att se hur det som aktiverar möten mellan den jordiska livspulsen och den kosmiska livspulsen är er jordiska historia. Det är mäktigt eftersom det blir ett intressant möte här mellan världar och dimensioner av olika intelligenser. Det vi ser är att när ni aktiverar er historia via kraftplatser där intentioner är nedlagda då aktiverar ni samtidigt framtidsenergi! Ja ni öppnar för impulser från framtidsströmmen, från det galaktiska centret. Alla kraftplatser med stenar, gravfält, runstenar, bautastenar, skeppssättningar bär framtidsfrön. Det är mäktigt att se runstensmatrisen flamma upp!
Så vad är det egentligen för framtidsfrön?
Vi ser att framtidsfröna frilägges i mötet med kosmisk intelligens. Ja i dessa möten uppstår glitter som dansar ned i en teknikutveckling, i en innovationsutveckling – men märk väl! Som främjar planetens framtid, som främjar miljön och känner helhetens sammanhang.
Vad händer rent konkret när vi gör ett arbete på en kraftplats?
Kraftplatser är noga bevakade av friseglande själar, av kosmiska intelligenser just för att invänta möten! Processen sker i två steg. Ni arbetar först med läkekrafter. Ofta är dessa platser häftade med jordisk smärta, blod och makt. Först sker alltid ett läkearbete. Sedan tänder ni runstensmatrisen utifrån en balanserad mittpunkt på platsen. Aktiveringen frilägger de bundna Marskrafterna som häftar vid stenarna och det är dessa frilagda Marskrafter som i denna tid, med en ny medvetenhet åter ska befrukta jorden med expansion, med intelligent expansion! Vi ser innovationer som skapar en jord i balans.

 

Hilma af Klint

1 svar

Det pågår en intressant utställning på Moderna Museet av konstnären Hilma af Klint. Hon var en pionjär inom konsten, hon gestaltade abstrakta kosmiska fenomen med symboliska inslag utifrån ett klarseende, en medialitet. Hennes konst var rena kanaliseringar. Det finns många som frågar sig vad hennes konst betyder – så även jag. Finns det en djupare mening? Ett viktigt dolt perspektiv? Jag frågade mina guider om de kunde läsa en av hennes målningar. Livets träd

Kära Typer säg mig vad är det jag ser när jag tittar på den här målningen; Livets träd av Hilma af Klint
För att tolka och se in i Hilma af Klints målningar behöver vi sträcka oss långt in i tiden, ja hon har en lång tidscykel i sitt energisystem där hon kretsar runt jorden och runt sin egen konst, sitt eget uttryck i en vid cirkulär rörelse. Samtidigt står hon helt i det jordiska, hon bär det jordiska som en stark fysisk upplevelse och med det menar vi det jordiska som en upplevelse av spänningsfält, av gravitationsfält. Hennes energisystem lever nära magnetism, mineraler och metaller, hon är nära kroppens fysiska processer som näringsupptag och matsmältning och hon står nära andningsprocessen, den rena andningen. Denna inre upplevelse av konkreta fysiska och kroppsliga processer är grunden för hennes måleri. Så var det för människor med en klarseende förmåga då vid den tiden, vid sekelskiftet och under egentligen hela 1900 -talet, att de på sätt och vis tvingades till att inkarnera djupt in i det fysiska, djupt in i det kroppsliga, in i de rörelser som är nedlagda i den fysiska dimensionen. På så vis läser vi i hennes bilder att de är energigestaltningar av rent kroppsliga processer, det är skulle vi säga människans kroppsliga dynamik som hon gestaltar. Det är inte så att dessa bilder i första hand visar stora rörelser i kosmos – de visar den kroppsliga speglingen av dessa rörelser. Och det är intressant! Hon visar den fysiska kroppens verkliga mystik, dess verkliga organ.
Så vad är det vi ser när tittar på denna bild?
Denna bild som du har framför dig är skulle vi säga bilden av ett andningsorgan, ja det är ert mänskliga andningsorgan såsom det gestaltades och skapades i ett visst givet ögonblick, nämligen i delningen av manligt och kvinnligt, i den punkten där en mänsklighetskropp delas i två och blir till en manlig kropp och en kvinnlig kropp. Denna version av Livets träd är en bild av den impulsen. Men det är en stiliserad bild! Ja detta förlopp var ju explosionsartat och dramatiskt! Vi ser här en arketypisk bild av ert andningsorgan såsom det lades ned som frö i mänsklighetskroppen i detta evolutionära ögonblick
Kan ni beskriva vad vi ser?
Vi ser först en symbol högst upp i bilden, ett kärl. I Hilmas medvetande är det en bild av graalen, av mystiken runt den heliga graal. I våran betraktelse är det en punkt på stjärnhimlen där denna delning sker. Vi ser explositionen som de vita streck som liksom dras ut från dess mitt. I kärlets mitt ligger delningens essens, ett frö till en kvinnlig respektive en manlig vibration. Sen ser vi att det finns andra frön, vita och svarta andra frön som skapas i samma ögonblick som delningen sker, detta är bilden av asteriodbältet mellan Jupiter och Mars. Dessa asterioder bär kvalitéer av denna delning, bär specifikt manliga och kvinnliga vibrationer. I detta asteriodbälte finns en mängd uppslag och information för en fördjupning i denna mystik. Sen följer vi evolutionen nedåt mot en djupare inkarnation och ser hur delningen växer sig starkare och skapar varsin lunga. Ja i den lilla ovalen med den svarta och vita svanen ser vi att det utvecklas varsin lunga, här sker den fysiska delningen. Det är bilden av två separata kroppar. Det gröna fälten är lungor, det visar den individuella andningen. Sen ser vi två tydliga luftströmmar, en röd och en vit. Detta målar hon väldigt vackert som svanarnas halsar, som en slingrande längtan att åter förenas. Och vi ser föreningen i hjärtat – Hilma målar abstrakt men med barnsliga, enkla symboliska inslag – ut ur hjärtat strömmar nu två tydliga separata energier. Här gestaltar hon delningen tydligt. Det finns en spegeleffekt i delningen, att vi är varandras avbild. I den nedersta ovalen har hon avbildat ett kvinnligt sköte, en vagina, en kvinnlig födelseport. Det är återigen ett möte mellan maskulina och feminina energier. Sen vill vi visa dig fyrkanten som du ser i den högra lungan. Det är en framtidsimpuls! Det är den manliga födelseporten. Det är en framtidsbild som hon här gestaltar, det är en bild av det som Rudolf Steiner beskriver att ni i framtiden inte kommer att födas ut ur livmodern ni kommer att föds ut ur struphuvudet, ut ur andningsorganet. Detta är esoterisk kunskap, ett andetags livgivande impuls, en gestaltning av: i början var ordet. Ja du ser att hon bär in stora evolutionära krafter i sina bilder och skapar ett balanserat och vackert uttryck.
Har denna bild någon effekt på oss i dag?
Det finns en lugnande energi i denna bild som har med delningen att göra. Ni är många i dag som upplever delningen, den djupa smärtan i dualismens ursprung. Vi ser att det är kvinnorna som bär läkningen, som driver läkningen av detta evolutionära steg i dag. Denna bild har en evolutionär klarhet som gör att vibrationen i bilden är lugn. Styrkan i hennes konst är att bakom en stilisering pågår enorma evolutionära slitningskrafter. Vi skulle säga att bilden mildrar dessa slitningskrafter, ger dem en evolutionär process att binda sig till. Det är fin läkning i bilden och bra att kognitivt följa processflödet i delningsdramatiken.