Kategoriarkiv: Karmiska sammanhang

Så talar Uriel ur Jupiter och Mikael ur Saturnus nickar tyst vid hans sida.

152 svar

När det stormar eller när mörkret faller som tätast kanhända en inspiration börjar röra på sig och forma några gester och sedan några ord. Ett omtumlande år har skakat oss och flyttat matrisen – vi står närmare nu än vi anar – möjligheten att verka från mitten och förbinda vår första inkarnation i fysisk kropp på jorden med framtidens försiktiga andetag. Vad sker när vi gör denna gest? När vi låter en förfluten kraft röra vid oss på rätt sätt – och kanske vid rätt tidpunkt. Kraften förvandlas till form – till formande gester som lever i oss som möter inspiration och glädje från framtiden. Det gör oss till skapande varelser. Handlingsduktiga människor såsom vi är när vi verkar ut ur vårt signum. Som är frihet. En aspekt på mötet mellan förfluten kraft och framtidens möjlighter finner vi i Saturnus Jupiter konjunktionen. Såsom jag ser det. Under den mäktiga midvinternatt vi känner som Vintersolståndet.

Vad sker den 21 dec då Jupiter och Saturnus står i konjunktion 0 grader i Vattumannen.

Detta vill vi tala om; att vi alltid behöver se över de planeter som belyser, stödjer och förstärker en konjunktion. Här är det Solen som i konjunktion med Merkurius står på tröskeln till Stenbocken 0 grader i Stenbocken. Detta datum den 21 december träder Solen in i Stenbocken och vi känner det som vintersolståndet. Vintersolståndet är den händelse som klingar bakom och genom denna konjunktion. Vintersolståndet präglas av Stenbocken – är porten in i Stenbocken. Och så kan ske att Stenbockens stjärnbild speglar solens kraft på jorden, den av jorden färgade solen som strömmar ut från jorden mot kosmos. Så sker i Stenbocken att solkraften på jorden strömmar ut mot kosmos och denna solkraft är i sanning människans inneboende ljus – den lyskraft hon bär i sitt hjärta, den kraft som ur människan strålar som en stjärna i alla riktningar. Så under midvinterns djupaste timma – formas ett kärl – i jordens djup formas ett kärl som öppnas och skapar en droppe – en essens som tillhör människan. Denna droppe är ren kraft från tidigare inkarnationer och livsformer, det är verklig essens, ett levande signum som vilar i jordens djup som vilar också i människans hjärta. Så kan ske att denna kraft, denna samlade volym av tid och handling öppnar sig i natten för att förvandlas och bjuda upp till dans. Så sker varje år vid denna tid att midvinternattens stora nåd öppnar kärlet så att kraft från människans tidigare inkarnationer och livsformer ges en möjlighet att riktas och formas mot framtiden. Så har alltså människan möjlighet att vid varje vintersolstånd i sanning nå in till essensen av sin kraft – den kraft hon själv erövrat genom tidigare jordeliv och erfarenheter. Nu håller hon droppen i sin hand och formar den. Människan har möjlighet att i frihet forma sin egen framtid. Så konkret verkar den allomfattande nåd in i jordens kärna – in i människans hjärta. Nåväl under denna formkraftens afton och natt mottar människan inspiration som förbereder henne för de kommande tolv julnätternas drömmande att skådande blicka in i sin närmsta framtid – sitt kommande levnadsår.

Detta skeende ligger som en bakgrundsmelodi till Jupiter Saturnus konjunktionen 0 grader i Vattumannen. Vad händer nu? Med formkraften, med essensen från tidigare inkarnationer när dessa planeter står i konjunktion? Detta sker. Den ärkeängel som ska leda människan genom hennes nästa evolutionära steg träder fram. Ärkeängel Uriel sänker sig in i jordsfären och berör jordens hjärta, berör era mänskliga hjärtan. Uriel är den ärkeängel som hjälper människan att rikta sig mot framtiden och forma sin tidslinje. Uriel har kunskap om hur kraft förvandlas till glädje och stödjer människan att ut ur hjärtat forma sin framtid. Det är människans frihet. Uriel talar från framtiden och träder nära under denna konjunktion – och han talar högt. Uriels stämma hörs kraftfullt genom vintergatan. Ärkeängel Mikael talar ej. Han ger dig endast en blick men Uriel talar och han talar högt. Så detta är en nådens konjunktion där du ges välsignelse att sträcka själen ut mot framtiden – inte bara den närmsta framtiden i detta liv också framtiden in i nästa inkarnation och nästa…Uriel vill att människan ska blicka långt att människan ska skåda långsiktiga perspektiv och för det krävs kraften från tidigare jordeliv. Uriel säger ”Finn era individuella verktyg och forma ett förhållningssätt som klarar långsiktiga perspektiv. Var noga med vad ni formar. Allt ni skapar är levande väsenskrafter också era attityder skapar och formar levande väsen. Jag ber er att se över de attityder som ödelägger framtiden. Min uppgift är att vägleda er in i ett långsiktigt skådande – och då ser ni att i detta nu har ni skapat oreda. Genom era attityder och gester har ni skapat livsformer som ödelägger hälsa och natur. Öppna kärlet i era hjärtan och låt kraften från tidigare jordeliv strömma långt in i framtiden. Ni behöver jobba från framtiden. NU”.

Så talar Uriel ur Jupiter och Mikael ur Saturnus nickar tyst vid hans sida.

hur de jordiska demonerna kan transformeras till helande kraft

25 svar

1C2B92DC-184F-4068-9D93-8830D075A8E5Jag har så många Indianer runt mig, själar som bär en ursprunglig relation till naturen. Jag ser dem i sessionerna, hör dem om natten och det ser ut som ett steg som många av oss skulle behöva ta.

Vad är det som sker? 

När ni står inför er jordiska livsväg så kommer ni någon gång att möta Indianen. Som en representant før naturens visdom. Denna kraft speglar människans möte med en kunskap som handlar om hur människosjälen medskapar med de elementarkrafter som hela tiden är verksamma i naturen via elementen, i elden, havet, mineralen och luften och som också är en del av människans kropp – som är en del av jorden. Denna kunskap är grundläggande, så ursprunglig i de förutsättningar som krävs før att kunna orientera sig in i världen. Det är egentligen kunskapen om den fysiska kroppens förvandlin

Hur kan vi möta Indianen? 

Indianen bär i sig en metamorfos. Att möta Indianen är ett viktigt steg mot framtiden. Indianen är en jordisk representant før den visdom som är viktig før människan som boende på jorden – nämligen hur de jordiska demonerna kan transformeras till helande kraft. Så sker när Indianen bearbetar naturens giftiga plantor. Att demonerna som följer de giftiga plantorna ändrar sin riktning och blir stödjande för människan. Detta behöver ske. Dels för att kunna förstå sjukdom på rätt sätt. Men också för att befria jorden från demoner, stödja en transformation som vill ske. Så kan människan komma att behärska sin fysiska kropp också att när tiden är inne transformera den, låta kroppen befrias från sjukdom och släppa sin jordiska vikt. Men detta sker i framtiden. Nu är det viktig att möta Indianen och söka visdom om kroppens sjukdomar och varför de uppstår. Vad i denna specifika sjukdom ær geografisk betingat, individuelt, kollektivt, själsligt, karmiskt, präglat av tidsandan? Alla dessa frågor behöver vi behärska och våga svara på. Vi behöver öppna våra hjärtan mot kraften i de eteriska fält som omsluter och kommunicerar i den fysiska kroppen så den självläkande gesten i människan sker, så smärtan i den fysiska kroppen får lindring. Allt detta behöver vi öka kunskap om. Ty de krafter som styr läkemedelsindustrin har löpt amok. Demonerna som inspirerar i de kemiska substanserna ter sig egentligen inte annorlunda än de som springer fram ur en giftig planta. Det är bristen på kunskap i individen hur hantera och transformera demoniska krafter som behöver tas på alvar. Och Människan behöver med bestämdhet söka andra vägar till självkännedom och förståelse för hur och varför sjukdom uppstår.

vad kan jag göra? 

stödja individer att möta sin individuella Indian, den andliga guide och mästare som känner de jordiska sjukdomarnas ursprung. Vägleda individer genom en hjärtats metamorfos från blomma till fjäril. I fjärilskroppen sker mötet med Indianen, länken  tillbaka till naturen och länken till att överleva in i framtiden.

att det finns ett hålrum i dig som du ej kan eller ska fylla med närvaron av dig själv. Det finns ett hål i dig som på sätt och vis tillhör en annan.

24 svar

Efter en månad med yoga och medelhavsretreater, med besök av familj och vänner så lutar jag mig stillsamt bakåt, jag lutar mig in i mig själv och fyller ut mitt space. Jag erövrar mitt rum och låtar tankar flyta igenom. Tänker tankar om hålrum och tomrum och hål som jag låter flyta igenom, tänker tankar om närhet och ensamhet som jag låter flyta igenom. Känner mitt space, erövrar sakta min gräns mot världen.

Jag tänker på hålrum, på tomhet, på hål…
Jo så kan ske! Att det kan vara viktigt att reflektera över energiprincipen bakom hål. Vad är det för principer som formas i relation till hål? Det vi ser är att människan bär i sig två typer av hålrum. Först ser vi hålrum som vill fyllas av individen inifrån, som vill fyllas av den egna närvaron och så ser vi en annan energiprincip nämligen det hålrum som vill fyllas av en närvaro utanför den egna individens gränser. Att när människan föds finns en mängd naturliga hålrum i den mänskliga organisationen – hålrum som ska fyllas i första hand av människan själv. Men så finns också detta andra hålrum som är märkligt på det sättet att det ska fyllas av en annan människa. Ser du vad vi menar? Att det finns ett hålrum i dig som du ej kan eller ska fylla med närvaron av dig själv. Det finns ett hål i dig som på sätt och vis tillhör en annan. Detta kan tyckas märkligt och till viss del omodernt men det är lagbundenheter som har med delningen av mänsklighetskroppen att göra, delningen in i en kvinnlig och manlig kropp. Detta rum är ett själsligt hålrum som skapar ett avtryck in i det fysiskt eteriska organisationen och lagbundenheterna för detta hålrum är att det vill fyllas av någon annan än dig själv. Sålunda pågår det ting i detta hålrum som har med behovet att fyllas upp av något yttre att göra. Tänk dig att du bär på en energiprincip som är ett hål som vill fyllas av något utifrån. Detta sug som det hålet genererar drar till sig material utifrån. Från vårt perspektiv liknar materialet i det hålrummet svart trögflytande olja.
Olja?
Ja så kan ske. Det finns en princip som är verksam här och det är ”såsom i himlen så och på jorden” Från vårt perspektiv är den mänskliga kroppen skapad av gudomliga principer som Gaia – den jordiska principen speglar. Sålunda kan vi känna igen detta organiska material i den mänskliga kroppens hålrum som olja.
Vad menar ni egentligen?
Vi menar att det finns ett hålrum i kroppen som är till viss del dolt. Så är det med den svarta oljan att den gömmer sig i djupet. Denna olja som bildas av energiprocesser som strömmar in i er utifrån kan inte kroppen ”bryta ned”. Det blir en typ av ”slaggprodukt” som stöts bort av hålrummet. Just därför att det är energiprocesser som inte tillhör dig så kan du heller inte medvetet bryta ned dem. Det blir ett dilemma för ditt jag – för dina medvetna processer. När denna oljegestalt är ”mätt” och hålet i dig fortfarande omedvetet suger in yttre energiprocesser så skulle vi säga att oljegestalten till viss del svämmar över och flyter ut och in i Gaia – rinner ned i hennes hålrum och bildar olja. Det svarta guldet.
Så våra omedvetna hålrum skapar olja?
Jo ni samskapar med Gaias resurser. Ni borrar efter era mänskliga skuggor när ni borrar efter olja och transformerar dem till rörelseenergi. Men det kommer en tid – en snar framtid när Gaia vill tala. Hon säger ”Jag förvaltar inte längre era skuggor i mig” Det är Gaia som inte längre kan härbärgera människans slaggprodukter. Från vårt perspektiv är det en katastrof. Människans skugga växer och behöver desperat hitta en annan metod för rörelseenergi.
Vad kan vi egentligen göra för att hantera vår oljegestalt?
Oljegestalten bär mönster och programmeringar som lagrats organiskt i hålrummet över tid. Detta mönster behöver transformeras. Från vårt perspektiv behöver hålrummet rengöras och oljegestalten kopplas till de andra hålrummen i er kropp som ni har till uppgift att fylla med er själva. Oljegestalten behöver en medveten länk till den fysiska kroppen som gör att oljan börjar brinna – som gör att oljegestalten – skuggan – transformeras till en ljusgestalt. När ni hanterar eran skugga medvetet, när ni trnasformerar era skuggor så lever ni längre. Ni lever upp till 350 år.
Vad kan vi egentligen göra med detta hålrum som vill fyllas av en annan?
Det är en viktig fråga som tyvärr ej äger några enkla svar. Det vi vet med säkerhet är att det finns i er ett hålrum som tillhör någon annan – och denna någon annan – är ni på jorden för att finna. Så kan ske! captura-de-pantalla-2012-07-02-a-las-21-57-30

 

 

Vi skulle säga att det i Jupitersfären uppstår ett avtal mellan Gaia, hela hennes mångfald och människan. Det är ett fredsavtal.

25 svar

Ibland hamnar vi i situationer där vi pressas ut mot vår yttersta gräns. Men vad är det egentligen? Vår yttersta gräns? Vad är det egentligen som definierar vår kapacitet? Vår förmåga att tänja och stretcha själen. Vad är det som sker i oss när vi utmanas att klara av situationer som verkar helt ogenomträngliga. Jag funderar på så mycket och kanhända  är det en dåres envishet som driver mig? Kanhända är det galenskap att mitt eget skådande blir den källa jag söker perspektiv ur. Men så tänker jag att det är viktigt. Och jag läser egentligen inte så mycket som andra skriver men mina begrepp är inspirerade av Rudolfs Steiners kosmologi, filosofi och beskrivning av människan.

Detta är frågor som kan besvaras med många olika perspektiv. Vi vill närma oss frågorna utifrån hur planeterna och planetsfärerna verkar in i människan. Planeten både som kropp, som himlafenomen och som sfär. Detta är viktigt att skilja på. Planeterna verkar in som formativa kraftspel i er eteriska kropp och de verkar också som gränsskapande kraftspel i er astralkropp. Ja det är i er astralkropp som ni upplever ”er yttersta gräns”. För att tydliggöra hur planeterna verkar in i er eterkropp, alltså in i era organ, hur planetkrafterna bygger er fysiska kropp via eterkroppen kan vi titta på exempelvis Jupiter. Vad ser vi när vi tittar på levern som formas av Jupiter? Jo vi ser en avsaknad av Jupiter. I levern finns en avsaknad av Jupiter som gör att Jupiteriska krafter sugs in eller dras in mot levern och verkar balanserande. Jupiter är den planet som balanserar levern, som formar och återskapar leverfunktionen i kroppen. Så var har vi Jupiters gräns? Vad pratar vi om när vi pratar om en planets gräns? Jupiter återfinns mellan Mars och Saturnus. Vi pratar då om hela Jupitersfären som håller sin bana i solens gravitationssystem. Vi skiljer alltså på planeten som ett hål och som en sfär. Det viktiga som sker när du närmar dig sfären är att du då lämnar den fysiska kroppen och så att säga upplever sfären som om du inte hade en fysisk kropp. Egentligen upplever du sfären som om du har lämnat kroppen och befinner dig i efterlivet. Och detta vet vi att de olika planetsfärerna döljer för oss zooner som håller själen snurrande runt sin egen axel, runt sig själv. Detta själens snurrande runt sin egen axel sker när det pågår en bearbetning, en nedslipning av en ”själens ensidigheter” Denna själsliga slipningsprocess pågår i efterlivet som en bearbetning av livet och som en förberedelse för nästa liv. För att ge en glimt av fenomenet ”min yttersta gräns” kan vi försöka beskriva vad själen bearbetar och slipar ned i de olika sfärerna. Denna imagination av efterlivet vill vi inte påstå är komplett av något slag. Det är en poetisk betraktelse av själens himlafärd efter döden. Och varje sfär är ytterst sparsamt beskrivet.
Den första sfären är månen. Genom Månsfären vandrar människan baklänges genom det liv hon precis lämnat och möter sig själv utifrån den princip vi känner som ”gör mot andra såsom du vill att andra ska göra mot dig” Hon vandrar genom sitt liv och upplever andras reaktioner och andras känslor som orsakats av hennes handlingar. Det är människans förmåga till empati som bearbetas, egentligen en tagg som bearbetas, som slipas ned. Sålunda behöver olika öden olika lång tid i månsfären.
Vidare in i Merkuriussfären. Vad har vi här för spegling? Här bearbetar själen lögner. En människas svarta tunga blir belyst. Många är orsakerna att gift flyter i människans blod – från vårt perspektiv ser vi giftet som en svart tunga. I Merkurius sfären bearbetas människans svarta tunga. Många lögner i ett liv leder ofta till invecklade karmiska relationer och situationer. Men den värsta lögnen en människa bär på är att inte vara sann mot sig själv.
Så vidare in i Venussfären. Här bearbetas egentligen människans världsbild – speciellt själar med en materialistisk världsbild blir konfronterade med en enorm skönhet. Det väcker smärta i många själar att passera Venussfären just för att skönheten är så överväldigande. Här möter människan insikten att skapelsens ursprung och intention uttrycks genom skönhet, genom skönhetens intelligens. Denna princip konfronterar alla materialistiska själar och många är de som tvingas inkarnera från Venussfären för att integrera den kunskapen på jorden.
Så har vi Marssfären. När själen träder in i Marssfären drar Mars en suck. En lång suck. Det är i denna sfär som du möter (några av) dina andra inkarnationer, här får du glimtar av dig själv från ett tidigare liv. Det är Mars som håller samman imaginationerna som strömmar mot dig från forntiden. Detta är på många sätt överväldigande och ofta träder en inkarnation fram som behöver integreras i de nya jorderfarenheterna. I vissa fall kan behovet att inkarnera bli starkt då en längtan uppstår i själen att omsätta de nuvarande jorderfarenheterna med själsliga gamla erfarenheter. Den typen av beslut sker i Marssfären. Och vi skulle säga att många av er inkarnerar från Mars. Så finns en individualitet som är verksam från Mars och det är Buddha. Buddha gör det möjligt för själen att integrera tidigare erfarenheter och forma en ny inkarnation. Vi skulle säga att de individer som inkarnerar från Mars gör det med Buddhas välsignelse och det är en bra sak. Du ser den typen av öden i själar som står i direkt relation till en gammal kunskap, som kan vara en talang inom ett område men som behöver uppdateras till nutid. Buddha är en verksam kraft och aktiv i transformationen av tidigare liv.
Så har vi Jupiter. När själen vandrar in i Jupitersfären upplever hon fred. Hon går barfota och underlaget är mjukt. Så öppnar Jupiter mitt i sfären ett hål – det är en enorm kraftspiral där Gaias evolution på sätt och vis slungas runt. Det är enorma kraftprocesser som Jupiter hanterar i sin mitt. Människan ser in i evolutionen, ser bergen, haven, träden, öknar, stäpplandskap, ängar…hon skådar ned på jorden som är hennes hemvist. Jupiter säger inte mycket, det är en sorgens sfär över människans dumheter. De själar som exploaterat Gaia för egna syften har redan slipat ned sin tagg och bearbetat den smärtan. Nu upplevs smärtan på nytt som en sorg och människan har möjlighet att utveckla en fördjupad kontakt med Gaia. Vi skulle säga att det i Jupitersfären uppstår ett avtal mellan Gaia, hela hennes mångfald och människan. Det är ett fredsavtal.
Sen Saturnus. Detta är den sista sfären innan människan lämnar bearbetningen av livet bakom sig. Saturnus är gränsen till de yttre dimensionerna till strömmen hemåt mot stjärnan. Saturnus är en väktare. Det är människans makttendenser som slipas ned. Viljan att utöva makt över andra varelser. Saturnus släpper inte någon som inte förstår principen ”den som är fri från skuld kastar första stenen” Människan stannar i Saturnussfären och låter sin själ bearbetas på många olika sätt med många olika metoder. Saturnussfären är en kreativ skola för att förstå principer för makt.
Hur förstår vi nu detta med ”min yttersta gräns”
Ni kan vara kreativa! Ni kan vara skapande och lekfulla när ni hanterar så svåra ämnen som detta. Ni kan imaginera att själens himlafärd på sätt och vis gjort avtryck i astralkroppen, lever i astralkroppen som verksamma efterbilder. Planetsfärerna projiceras in i astralkroppen och skapar där helt konkreta gränsupplevelser i människan. Kanhända lever människan med en gränsupplevelse från Mars. Om människan inkarnerat från Mars lever i henne upplevelsen att själen i detta livet sträcker sig bara ut till Mars. Ofta är det som vi sa förbundet med en intensiv bearbetning av en tidigare inkarnation och människan ägnar stor del av sin kapacitet att tränga igenom och förbi Marsgränsen. Men! Detta är bara skisser av en stor komplexitet – alla planetsfärer lever i människans astralkropp men med olika intensitet. Sålunda har Jupiters gräns att göra med hur individens avtal med Gaia ser ut. Har du inget avtal med Gaia? Då upplever du en tydlig kapacitetsgräns relaterad till förmågan att känna sammanhang med andra levande varelser. Liksom Venus. Är du inspirerad av ett materialistiskt förhållningssätt når människan sin gräns vid förmågan att uppleva verklig skönhet. Hennes förmåga att se världen ur ett skönhetsperspektiv är begränsad. Vi vill återigen betona att detta enbart är skisser. Och att det finns en annan princip som är verksam i människan och det är Jaget. Jaget är det väsensled i människan som skär igenom det vi kallar karmiska konsekvenser och som ”ur ingenting skapar någonting”. Denna Jagets skapande kraft är en en nåd.

gaia

Det är egentligen en jubelsång som råder – där det förut var ett mörker.

24 svar

Det har varit ett tema för mig under en lång tid. En angelägenhet i mitt eget liv och något som jag ser som tendenser i allmänhet. Hur ska jag kunna förstå de lagbundenheter som gör det så svårt för mig att hjälpa människorna i min närmsta krets medan jag utan problem kan hjälpa personer jag inte känner.
För att förstå hur dessa lagbundenheter verkar över tid behöver vi förstå något om döden. För att gestalta för dig hur kompexa dessa ting är behöver vi följa med en själ genom dödens port. Vi ser här en själ som i en inkarnation dör av ett spjut. Men starkare än smärtan som den fysiska döden orsakar är den ensamhet som denna själ upplever i efterlivet. Vi ser att den själen står länge i en typ av dödsstilla position och blickar in i jordelivet. Den själen ser ingenting. Hon söker efter sina nära förbundna fortfarande levande själar på jorden. Och så kan ske att när döden inträffar och den döde lämnar jorden så under en viss bearbetningsperiod står den själen i en typ av beroenderelation med sina närmsta på jorden. Och detta ser vi att när människor som lever på jorden är alldeles upptagna av materialistiska tankar då kan den döde inte finna dem. Och detta är viktigt, just för att under en viss bearbetningsperiod i efterlivet söker den döde sin närmsta krets på jorden för att få själslig näring. Ja vi säger att detta utbyte mellan levande och döda är högst verkligt under en period efter det att döden inträffat. Den döde behöver spirituell näring och kraft från de levande för att kunna fortsätta sin vandring djupare in i de andliga sfärerna. Så kan ske att detta kan bli en lång väntan för den döde om den närmsta kretsen på jorden är fångade i materialistiska tankestrukturer och vanor. Vi kallar denna dödstilla position för ”soldatens ensamhet”. Det är skulle vi säga en djup upplevelse av ensamhet – som inte kan liknas vid den typen av ensamhet som ni är vana vid från jorden. Denna ”soldatens ensamhet” är tyngre på ett sätt som bara de som upplevt den kan förnimma. Denna erfarenhet kan återspeglas i era liv på ett skulle vi säga bakvänt sätt. Dels kan ni komma att uppleva en intensiv längtan efter er närmsta krets, ett letandet efter er tribe, er familj, er tillhörighet, dels kan ni behöva erfara upplevelser av hjälplöshet inför svårigheter som er faktiska familj genomlider. Det är viktiga ting att reda ut. Just för att de svårigheter ni har med att kunna hjälpa er närmsta krets ofta bottnar i detta obalanserade utbyte i efterlivet. Vi måste komma ihåg att jorden har en lång tradition av materialism bakom sig. Ni står många inför att försonas med att ni som döda inte fått den spirituella näring ni behövde av era själsvänner på jorden. Så ser det ut under den mörka materialistiska tiden – att jorden från kosmos sett är helt svart, att människosjälarna inte lyser i mörkret. Så ser den mörkaste materialistiska tiden ut. Och försoningen med er närmsta krets är viktiga ting att reda ut. Men detta vill vi också säga till er att det fanns en grupp människor som bevarade denna kunskap – som levde denna kunskap i den mörkaste materialistiska tiden och det var de vi känner som Katarerna. Detta folk som bar den urkristna impulsen de levde med kännedom om hur viktigt det var att stödja de döda i efterlivet med spirituella tankar och kreativitet – så ser vi att den kretsen av människor lyser i mörkret. Vi ser att de vandrar över bergen och spelar flöjt för de döda, att de skänker näring till de dödas själar. att de sprider till efterlivet en jordens kärlek. Värme som strömmar ur deras hjärtan, en sällsam ström av ljus som kommunicierar att jorden är god, att jordens rike är kärlek. Så viktigt är detta arbete att vi med bestämd påstår att utan detta stöd från Katarerna till efterlivet skulle människans evolution radikalt förhindrats.  Detta är den verkliga dynamik som återspeglas i kunskapen om ”den heliga familjen”.  Ja sannerligen behöver ni vara kreativa och dynamiska i era tankar – inte bara för att gestalta era egna liv – även för att stödja era själsvänner i efterlivet. Men märk väl! Det är inte den djupaste materialismen nu. Det är egentligen en jubelsång som råder – där det förut var ett mörker. roses

Graalskoderna lever i detta fält som handlar om gestaltningen av mellanmänskliga principer

7 svar

Vi befonner oss i tiden mellan två kosmiska fenomen som båda två på sätt och vis bär en stark framtids och manifestationskraft. Å ena sidan har vi solförmörkelsen å andra sidan närmar sig nu en månförmörkelse. Dessa andliga manifestationer skapar i oss starka kraftspel. Jag har förstått att världen öppnar sig när vi försöker närma oss solen och månen som andliga realiteter.

Vad hände egentligen i den där flygkraschen?
Vi ser piloten att han sitter med båda händerna och styr planet. Han har tunnelseende. Han befinner sig som i en mörk tunnel med ett litet ljus längt fram i synfältet när han låter planet tappa höjd och krascha in i berget. Han slungas bakåt och händerna kastas utåt. Döden är ögonblicklig. Och sen tystnad. Och ja, vilken tystnad det är på platsen, bland de förolyckade. Många slungas långt ut. Några få själar vid platsen rör sig, det är de allra yngsta, barnen som var ombord. De är tysta. I ett tillstånd att inte veta vad som hänt. Inget perspektiv på liv eller död. Fler själar dras dit – tysta. Det är inget kaos. Det finns en typ av sorg i omkretsen men den når inte riktigt in i medvetandet. Det saknas navigation. Så trädare några väktare fram. De skapar ett rum runt själarna, de håller sig tillbaka men ser till att rummet hålls rent. Att inte panik utbryter. Fler ljusa gestalter ställer sig runt själarna. I mitten av denna plattform, detta rum, formas en krater som fylls med grön och gyllene energi. Det är en typ av överflödskrafter från de unga själarnas obrukade livskrafter. Väktarna ser till att det sker. Allt är lugnt. Allt går lugnt till. Hela rummet höjs så ett luftlager det stiger från marken. Bearbetningen är klar. Väktarna ser till att alla lämnar samtidigt som ett kollektiv. Hela övergången är kollektiv. Inga individer förvillade sig. Det fanns många hjälpare på plats.
Och piloten?
Detta vill vi säga. Att när planet slog i marken så fanns redan på platsen ett skydd som gjorde att alla själar så och piloten hamnade i en typ av mjukt stilla landskap där inga associationer till livet var möjlig. Det gjorde att alla tystnade och fann ingen möjlighet att orientera sig. Väktarna var många och skyddade alla från kaos. Vad som sedan sker är att var och en får hjälp med en bearbetning av sina liv. Där kommer piloten att behöva möta sin handling. Men de andra passagerarna har ingen relation till honom. För dem var denna olycka opersonlig.
Jag ska ju resa snart till Languedoc, det område vi känner som Katarernas land. Detta är i närheten av olycksplatsen
Denna olycka liknar mycket det offer som katarerna gjorde på så vis att det är samma väktare som håller en gruppenergi, som skapar ett kollektivt själsligt landskap. När katarerna offrade sina liv, när de gick in i elden, eller hoppade från klippan så mötte de i efterlivet precis samma väktare som skyddade dem från att sjäsligt konfronteras med ett personligt drama. Det skapas i efterlivet ett kollektivt medvetande. Både katarerna och de individer som förolyckades i flygolyckan befrias från att förbinda sig personligt till katastrofen. Det är Frankrikes folkande som tillsammans med dessa väktare skyddar individen från att bearbeta katastrofen på individnivå. Detta förstår du när du knyter dig an till det mellanmänskliga luftrummet. Det som lever mellan människor är kollektiva krafter, inte en kraft som verkar lodrätt i individen. Kollektiva krafter lever i det sjäsligt horisontala. Vad som sker med de individer som genomlever den här typen av kollektiva händelser det är att varje individ stärker sin närvaro i det mellanmänskliga rummet, stärler sin närvaro i det som händer mellan människor, erövrar en klarhet och vakenhet i relation till andra människor och i förlängningen fördjupar sin empatiska förmåga. Ja därför är dessa katastrofer – hur knasigt det än kan låta – en kristen impuls. Dessa båda olyckor sker inom ramen för den kristna impulsen som värnar mellanrummet, som värnar de nära relationerna. Så kan ske att när en sådan här våldsam katastrof sker så är paradoxen den att kristusimpulsens närvaro stärks på jorden. På sätt och vis är också katarimpulsen förstärkt genom denna olycka. Den impulsen vaknar. Vi säger inte att alla i planet var katarer men vi säger att några var det – och vi säger att de som var katarer i en förfluten tid, de som dog som katarer in i den kollektiva efterklangen, vi säger att den kollektiva impulsen förstärks av denna olycka.
Vad innebar katarimpulsen?
Att skydda graalskoderna.
Hur skyddas dem?
Via en frekvens i det mellanmänskliga. Ja så är det. Att den frekvensen häftar inte in i en människa, den häftar mellan två människor. Solen gestaltar denna princip. Varje dag. Den ande som bär fram solen, vad är det som kännetecknar den? Jo det faktum att du inte kan se rakt på solen, för att se solen behöver du titta bredvid solen. Detta är den princip vi talar om när vi talar om denna frekvens i det mellanmänskliga som katarerna var mästare på att gestalta som grupp på jorden. Graalskoderna lever i detta fält som handlar om gestaltningen av mellanmänskliga principer. Därför känner katarer alltid igen varandra, därför uppstår genast en stark kontakt med hjärtat när två eller flera katarer möts. Och det är samma scanario nu för de människor som förolyckades i katastrofen, att det stärker deras hjärtkrafter. Det är på detta sätt som framtidskarma skapas. Stark konstruktiv framtidskarma. Denna olycka var en nödvändighet mellan denna sol och månförmörkelse. Så ser det ut att konstruktiv framtidskarma inkarnerar i princip alltid i en grupp.
Vad kan vi stärka där i Katarlandet?
Ni kan stärka banden till den grupp ni tillhör. Detta gäller oavsett om du har ett förflutet som katar eller ej. Att resa till Katarland och göra en fördjupning är att stärka den själsliga grupptillhörighet som du tillhör. De människor du tillhör med ditt hjärta. Detta är mycket kraftfullt just för att det har med jordens utveckling och framtidskarma att göra.

rennesleschauteau

 

detta är en mycket vacker bild av det låsta halschakrat, det låsta talet.

10 svar

Jag har levt nära svanen som arketyp denna påsk. På olika sätt har detta vackra och sagolika djur berikat min påskupplevelse. Jag står fortfarande i en stark Hilma af Klint inspiration och arbetar intuitivt med att ”öppna” hennes bilder och den energi som är bunden dit. Här kommer en läsning av hennes Svanserie.

Vad är det för energi i Hilmas svanserie?
Svanen är ett fenomenalt vackert djur! Från ett perspektiv är svanen en jordisk representant för halschakrat. Vi ser halschakrat som en sluss, en magisk port, men det speciella med detta chakra är att det är dubbelt. Det finns en tydlig öppen port å ena sidan och en tydlig stängd port å andra sidan.
Varför är det så?
För att halsen har med andningen att göra.
Så led in mig i dessa svanbilder
Det är framförallt två svanbilder som är viktiga att läsa. Först läser vi bilden med två svanar som möts med näbben och med ena vingen. Detta är en väldigt komplex bild. Svanen bär i sig längtans väsen, är längtan manifesterad i en fulländad form. Svanen som energi är ett sagoväsen som tillhör två världar, hon står alltid i två världar bärandes just denna svarta och vita vibration i sin kropp. Är du klarseende och ser en svan så ser du alltid svanens skugga, du ser två svanar. En svan visar alltid sin skugga. Precis såsom Hilma här har målat dem. Det komplexa med svanen som energi är att hon är spegeln av verkligheten. Du kan känna det tydligt när du tonar in på en svan, du upplever drömmen, du förlorar dig in i dess sagoliknande gestalt. Svanen är en port till en annan dimension.
Så vad är det Hilma målar här?
Hon målar den tysta svanens gest, och dess verkliga energimanifestation på jorden. Det finns något trollbundet i denna gest, nämligen det att svanen sitter ihop med sin skugga med näbben. Det är en typ av förbannelse att svanen inte kan tala, att talet är förseglat. Så blir den fula ankungen en svan genom ett lidande i det tysta. Svanen representerar här det tysta lidandets förvandling, att den energi som skulle gått ut genom talet. Via rop och skrik transformeras i tystnad och blir till skönhet, till en fulländning i formspråket. I Hilmas bilder av svanen bär svanen tystnadens energi. Det finns två portar i halschakrat och en port leder till talet och en port leder till tystnad. Så är det med dessa ting att det finns i hela Hilmas konstnärsskap en ström som beskriver evolutionen, och så är det med dessa ting att Hilma med ”svanserien” visar att många hemligheter är förseglade, många av de ting som föranleder stora kliv i mänsklighetsutvecklingen sker i det dolda, sker i tystnad. Det är så med informationen från andliga världar och riken att den är förseglad – till en viss tidpunkt – när det är dags för information att spridas. För att tiden är inne. Svanen bär kunskap om vissa ting men i den tysta svanens gest ligger att inte tala, ja detta är synnerligen ett öde, att talets energi blir till en vacker form, en skrud.
Varför var Hilma angelägen om att måla svanar?
Just därför att hennes måleri handlade om att kanalisera och gestalta kunskap och detta var nu viktigt för henne att hon levde starkt med svanens energi och arketyp. Just därför att hon själv inte visste vad för kunskap som hennes tavlor innehöll, hon hade inget språk för sin egen process. Det finns en avgörande punkt i hennes biografi när hon söker sig till Rudolf Steiner och hoppas på att han ska öppna hennes konst, också öppna hennes svanar – men det såg Steiner att detta skulle inte ske. Tiden var inte mogen för hennes bilder, energin var inte mogen att strömma ut i världen. Märk väl! Detta är nu definitivt moget att ske. Nu ska tavlorna öppnas.
Så hur öppnar vi svanarna?
Svanserien är själva porten till hennes konst som ska öppnas först. Hon har målat halschakrat som är porten till hur subtilt det går att tala om dessa viktiga ting i dag. Nämligen tvillingsjälsmystiken. Och det finns en problematik här som vi omedelbart konfronteras med och det är att delar av Hilmas energi är bunden just till svanserien. Delvis av Rudolf Steiner, för att han flyttade fram öppningen av bilderna till framtiden. Och delvis för att det sedan själv var hennes önskemål. Se svanen med de fyra färgfälten. Detta är den bild där hennes energi är förseglad. Alltså där hennes tvillingsjälsvibration är förseglad. Vi ser här en bild av halschakrat där de två svanarna har låst energin. Det är tydligt att det är en låst energi. Att talet är förseglat.
Varför målade hon den?
Hon öppnade upp för information om tvillingsjälsmsytiken i sina altarbilder, i sina evolutionsbilder och sen låste hon vibrationen i dessa svanbilder just därför att tiden inte var mogen. Detta är en mycket vacker bild av det låsta halschakrat, det låsta talet. När hon vände sig till Steiner så var det dessa svanbilder som avgjorde att han inte lät läsa bilderna. Här har hon själv tydligt låst in kommunikationen från tvillingssjälsvibrationen. Ja du förstår svanen är arketypen för tvillingsjälsvibrationen på jorden. När du tonar in på svanen ser du alltid dess tvilling. Svanen befinner sig alltid i två dimensioner.
Så svanen kan också manifestera talet, det öppna halschakrat?
Ja absolut! En sådan svanbild ser annorlunda ut. Detta är svanens mystik att hon antingen manifesterar tystnad eller så manifisterar hon talet. Denna kommunikationens gudinna hanterar kosmisk information som antingen är redo att beskrivas eller så ska informationen förseglas.
Svanen är ju Danmarks nationaldjur
Ja men så finns också väldigt stark kreativ framtidsenergi i Danmark. Hela Öresundsregionen är centrum för jordens halschakra. Att vi nu öppnar Hilmas svanar är en framtidsimpuls som också ger sig till känna i Danmark. Så är det med dessa ting att Hilmas måleri på sätt och vis är bunden till jordens halschakra och jordens halschakra är i en stark kreativ förvandling.
Hur kan vi på individnivå arbeta med dessa svanbilder?
Ni kan låta detta låsta halschakra verka på er. Låta energin strömma mot er. Ta emot låsningen för att sedan starkt visualisera två svanar bredvid varandra som liksom sträcker sina halsar mot himlen. Två befriade svanar. Det är nyckeln för att sedan andas in en ny frekvens, det vi kallar tvillingssjälsvibrationen. svanennäbbar

svanen-låsthals

att se är att röra vid varandras själar – det är en aspekt av det ni kallar kärlek

10 svar

En effekt av frekvenshöjningarna som pågår är att vi liksom vaknar upp i våra relationer. Det pågår en förvandling i oss som har med vår relationella dynamik att göra.

Vad är det som sker i relationssfären nu?
Det som sker nu på bred front är att det vi kallar moderssjälsvibrationen aktiveras. Ja vi kallar det moderssjäl – ni kan läsa det som tvillingssjäl. Denna vibration finns i er alla människor – det är en vibration med en hög kosmisk klang, ja det är en vibration på en hög frekvens. Det finns öppningar nu i kosmos som aktiverar denna vibration i er och detta skapar stor relationell dynamik på jorden.
Jag har märkt att det pågår en viss otakt i relationer mellan män och kvinnor
Ja otakt är bra beskrivet. Dynamiken mellan män och kvinnor just nu är i stark svängning och skapar ett orytmiskt flöde. Orsaken är att tvillingssjälsvibrationen börjar aktiveras.
Hur påverkar det?
Detta kan nu låta som en generalisering och det får ni ha överssende med – men i första hand får kvinnor en stark impuls av fördjupning. Ja i varje kvinna väcks suget efter fördjupning, vi skulle säga att det är ett sug som liknar en instinkt, en reflex, det är en inre gest av rörelse, det är en tanke dunkelt formuelrad: ”jag måste bara…” en stressliknande upplevelse av att vilja röra sig, förflytta sig närmare något som är odefinierbart. I mannen skapas en upplevelse av stagnation, av stopp, en typ av stumhet. Ja en upplevelse av att något kommit till ett slut. Allt detta går att hantera, det vill vi återkomma till.
Så vad är det då som sker?
Vi skulle säga att det är en skakning i den relationella sfären där ni börjar orientera er mot att förstå er tvillingssjälsvibration. Ja detta är ju en lång evolutionsprocess som mänskligheten går igenom – nämligen delningen av manligt och kvinnligt, återföreningen och såsmåningom i framtiden sammansmältningen. Vi ser att ni nu står precis i början av återföreningen. Ni har landat som djupast i delningen och börjar nu att orientera er mot återföreningen. Men märk väl! Detta är långa processer som tar tusentalsår att gå igenom. Ja vi vill återknyta till din vän Hilma af Klint. Hon har beskrivit denna evolutionsprocess i en serie om tre bilder. Hilma-af-Klint-tremysteriebilderOk – Vill ni beskriva dem?
Dessa tre mysteriebilder bör läsas tillsammans. De beskriver en evolutionsprocess, nämligen delningen av mänklighetsgestalten i en manlig och kvinnlig form, återföreningen i vandringen över
avgrunden och slutligen sammansmältningen i skapandet av en ny form. Denna evolutionsprocess är en process över långa tidsrymder och den explosiva dynamik som omger den kan vara svår att
uppfatta i dessa abstrakta målningar. Men vi ser att det det finns en vibration här som är aktuell i vår tid, nämligen det vi kallar aktivieringen av moderssjälsmystiken. Det många kallar tvillingsjälsmystik – eller det som Hilma kallade dualen. Vi ser att denna vibration just nu håller på att friläggas i var och en av er, att ni börjar orientera er ut ur delningsprocessen och in i återföreningsprocessen. Detta är nu ett viktigt steg i er utveckling och skildras i denna serie.
Så hur läser vi denna serie?
Vi börjar med att läsa den målning som beskriver den uppåtpekade pyramiden. Denna första bild är en abstraktion av ett av de största mirakel som skett i kosmos, nämligen delningen mellan manligt och kvinnligt. Vi ser här den gyllene cirkeln, den strålande solen. Detta är ursprungsmänniskan, den arketypiska bilden av människogestalten. Hon är här insvept i ett kosmiskt sken. Så ser vi pyramidens spets, ja denna svarta pilformade spets tränger sig in i människogestalten och i praktiken uppstår en enorm explotion, ett avgörande steg i mänsklighetsutvecklingen. Människogestalten delas i en kvinnlig del och en manlig del och regnbågens färger uppstår. Själsliga nyanser uppstår, ja dessa höga färgväsen kliver in i världsutvecklingen med ett syfte, att se människan. De väsen som är bärare av regnbågens färger har till uppgift i kosmos att se. Ja regnbågsväsen gör att du som människa känner dig sedd. Det finns här i tidig mänsklig utvecklingsfas en stark regnbågsinspiration som strömmar genom ”projektet människan” nämligen upplevelsen av att vara sedd av en högre kraft. Ja det ni kallar gud. Från vårt perspektiv är det färgväsen som bär till er känslan av att vara sedda. Denna regnbågsinspiration, vi ser att den följer delningsimpulsen ända till dess slut, till pyramidens bas.
Och nästa steg?
Ja vi skulle säga att mänskligheten just nu är i detta nästa steg, i återföreningen av det manliga och kvinnliga, i orienteringen tillbaka till sin moderssjäl. Den processen gestaltas i nästa bild i serien, i den nedåtpekande pyramiden. Här är delningen ett faktum och föreningen sker slutligen i pyramidens spets som återigen skapar en mänsklig enhet.
Vad är det för planet som snurrar ovanför delningen?
Det är jorden. Det är en abstrakt bild av jorden som genomgår en stark frekvenshöjning. Ni ser också att i avgrunden strömmar in vibrationer av nya koder, av nya DNA strukturer. Det är en del av återföreningsprocessen, att ni frilägger er gamla DNA struktur och erövrar en ny.
Det är inga regnbågsväsen i bilden av återföreningen?
Nej och detta är som det ska. Denna bild visar att mannen och kvinnan som är på varsin sida om delningens avgrund är starkt individualiserade. Uppgiften för människan här i detta utvecklingssteg är att se varandra. Regnbågskrafterna har integrerats i era själar och lämnat över sitt seende till er människor. Ni är på jorden för att lära er att se varandra. Ja att se är att röra vid varandras själar – det är en aspekt av det ni kallar kärlek.
Och den sista bilden?
Den tredje bilden i denna serie är bilden av den nya solen. Det är egentligen en bild av sammansmältningen. Vi ser här hur DNA spiralen väver in och ut i cirkeln och i mitten spirar ett nytt frö, en ny formkarft. Detta är en abstraktion av ett framtida tillstånd. Ja det är
en framtidsbild.
Hur skulle ni beskriva att denna serie är viktigt för oss just nu.
Det finns en angelägenhet här och det är att Hilma har bundit viktig evolutionsenergi till sina bilder. När dessa bilder kläs av och liksom öppnas för betraktaren så friläggs den energin och blir tillgänglig i utvecklingsströmmen för de människor som betraktar dem.  Att se forntiden, förstå nuet och känna sig förbunden med framtiden det är det värde som Hilmas bilder kan ge betraktaren. Och  just nu ser vi att ni landat på plattformen i den första pyramidens bas och samtidigt står ni i processen att sjunka ned mot den andra pyramidens spets. Mannen på ena sidan avgrunden och kvinnan på den andra. Ni står långt från varandra – men ni har ändå genom ett antal erfarenheter och inkarnationer landat på den första pyramidens bas. Ni står i ett utvecklingssteg nu för att påbörja en utvecklingsväg tillsammans med er modersjäl, er tvillingssjäl. Ni står på plattformen och börjar integrera er modersjälsvibration in i ett läge för att åter möta er tvillingsjäl. Detta är det steg
mänskligheten nu står i. Men märk väl! Ni står i början av en tiotusenårs lång utvecklingsväg. Ni kommer att under en mängd inkarnationer arbeta med integreringsenergierna. Detta är nu
fantastiskt! Det är en jubelsång i sfärerna! Men det pågår just nu en skakning i den relationella sfären. Tvillingssjälsvibrationen aktiveras och skapar otakt i många relationer. Många kvinnor
upplever att de sjunker djupare och många män upplever att de stagnerar. Ja vi skulle säga att detta steg att påbörja sjunkandet mot återföreningen är en av de största utmaningarna.
Vad råder ni oss att fokusera på?
Det viktiga från ett sjäsligt perspektiv är att se varandra. Ni har alla regnbågensfärger i ert själsliga system, ni äger alla nyanser av färgspektrat. Använd detta till att se er partner. Vi råder er också till att respektera kraften i att tvillingssjälsdynamiken aktiveras. Släpp varandra fria. Det är endast starka ödesmöten som överlever denna relationella skakning.

Detta vill jag berätta för dig. I vår tideräkning finns ett före och ett efter Atlantis.

21 svar

Det enda djur jag som jag i princip mött här i Spanien är gräshoppan.Hon spelar om natten och letar sig in i huset, hon sitter på väggarna och tittar på mig. Ja det känns verkligen som att hon ser något. Skådar in i något.

Kära Typer, jag är så fascinerad av gräshoppan. Säg mig vad är det för djur egentligen?
Ah! Gräshoppan! Titta på henne! Tala med henne!
Kära…gräshoppa..vem är du?
Vet du inte det? Vem jag är?
Hmm nej..
Så låt mig då berätta det för dig – min historia. Det kom sig en gång för länge sen att vi befann oss i ett rike där våra kroppar glittrade, våra läckra kroppar gav solen en spegel, våra kroppar var speglar för solens strålar. Om du kom oss riktigt nära så såg du att vi speglade dig, du såg ditt ansikte i våran blanka rustning. I tidernas begynnelse gavs vi till världen för att behaga, vi bjöds in till de allra intimaste rummen för att skapa mönster av ljus. När solens strålar föll på oss så skapade vi ett förföriskt glitter, vi bjöds in till de allra mest intima rummen för att skapa mystik, för att skapa stämning. Och så spelade vi. Våra toner vibrerar i en speciell frekvens, en frekvens som öppnar själen för möten. Vi är de som öppnar porten, vi är inte väktare vid porten. Vi öppnar den.
Vilken port pratar ni om egentligen?
Vi pratar om porten som leder till det intima mötet mellan man och kvinna, vi öppnar kroppen för mötet, vi är den sexuella vibrationens spelekvinnor. Kroppen är den port som vi öppnar.
Hur ska man från det perspektivet förstå ert väsen? Ni skildras i bibeln som kommande i stora svärmar som äter upp allt grönt och ödelägger mark..
Vi speglar mänsklighetens sexuella vibration. Att vi skövlar mark är en metafor för hur sexualiteten på sätt och vis skövlade mänskligheten. Oyglad och vansinnig är denna mänsklighetens sexuella historia. Många är de offer som skördats under denna vibration. Ja starka är de krafter som landade in i vårt rike och skapade kaos i vår matris. Ja du hör ju i våran musik att vi bär en finstämd klang, våran ursprungsintention var att stämma människans sexuella vibration.
Så vad hände?
Detta vill jag berätta för dig. I vår tideräkning finns ett före och ett efter Atlantis. När den gamla kontinenten sjönk i havet då sjönk också våran musikaliska intention. Vi har haft svårt att återskapa vår funktion i den nya världen, men alltjämt är vår ursprungsintention här.
Säg mig..finns det någon djupare mening att Johannes Döparen åt gräshoppor i öken?
Från vårt perspektiv åt den själen gräshoppor för att rena sin sexuella vibration. Det finns så många mörkerväsen som agerar i detta område, som har invaderat vår matris. Men vi är stolta väsen! Vi är kvinnliga krigare för den sexuella vibrationens renhet. Vi spelar alltjämt i den ljumma natten.
Hur kan vi arbeta med er?
Om ni kunde förså den mystik som vi är bärare av så kan ni genom att veta vårt ursprung förstärka vår plats i denna vår numer smutsiga matris. Vi spelar och spelar men vi behöver också människans närvaro och vakenhet i vårt rike. Tillsammans kan vi rensa ut alla falska klanger och låta matrisen bli ren igen.

att ta emot jag-glimtar är som tändande gnistor i delfinflocken

6 svar

Jag har en klient som jag har arbetat med under en tid. Det är spännande då jag upptäckt att hennes energisystem inte bär med sig så många associationer, inte så många aktiva minnesbilder. Jag upplever att hennes tidstrådar liksom krusar sig, ja som att hennes öde inte självklart går att följa på en tidslinje bakåt.

Så kan ske för själar som arbetat intensivt och fokuserat med att klippa sina känslomässiga band till sin forntid – att deras karmiska energi liksom är krusig och svår att följa. Det finns olika skäl till detta.
Så hur påverkar den typen av karmisk energi medvetandet?
Det gör henne starkt framtidsfokuserad. Hon upplever inte att hon står inställd i en historia, i en tidslinje bakåt. Detta är nu ett resultat av att hennes energisystem inte har några starka associationer till tidigare trauman som uppstått i tidigare inkarnationer. Hon saknar den typen av aktiveringspunkter. Vi ser att energin krusar sig och att hon kommer in i ett vattenelement. Ja vi skulle vilja påstå att hon har levt den senaste inkarnationen i havet – som en förbrännings och reningsprocess från de tidigare jordeliven.
Hur kommer det sig?
Detta är nu en komplexitet som har med den mänskliga jag-närvaron att göra. Se det så här. Du har som människa en jag-närvaro och du har en själsorganisation. Jag-närvaron har en förmåga som urskiljer sig radikalt från det själsliga och det är att jag-närvaron kan dela sig, kan erövra erfarenheter, så att säga glimtvis. Jaget visar sig i första hand glimtvis för människan, visar aspekter av sin närvaro, av sin helhet och detta! Är det fiffiga! Du kan på så vis inkarnera glimtar av ditt jag i olika fysiska former för att samla erfarenheter, läka vissa egenheter, arbeta på djupet i en specialisering etc. Vi ser att jag-närvaron gör nedslag i det jordiska glimtvis. Så kan ske – att efter en typ av karmisk undergång så öppnar sig himlen i en form av nåd som gör det möjligt att träda in i jordelivet i en annan form än människokroppen. Just för att återerövra en tillit, en typ av vila. Att låta en gnista av jag-närvaron träda in i en delfin är den ultimata rehabiliteringen för en sargad själ.
Säg mig hur går det till egentligen?
Ah! Du träder in i delfinporten och där finns vissa delfiner tillgängliga för att kunna bära en människa under en tid. Det ligger i delfinkroppens natur att den är designad precis för att kunna härbergera glimtar av mänskliga medvetanden. Det finns egentligen två delfinportar, dels kan du med ditt medvetande träda in i delfinriket där du som människa kan vila in i en jagstärkande energi och sen finns delfinkropparna som emellanåt härbergerar era jagmedvetanden. Märk väl! De är inte bärare av hela den mänskliga själsorganisationen utan bärare av jag-glimtar. Detta kan ni se i hela delfinens rörelseorganisation: den är snabb och lekfull!
Får inte alla människor den här möjligheten?
Se det så här – det passar inte alla! Det är av olika skäl en människa får denna erfarenhet. Det är en typ av rening, en slutpunkt där något radikalt nytt formas inför nästa liv.
Min klient är ju väldigt framtidsfokuserad
Ja detta är vad dessa ”fristadsinkarnationer” erbjuder, att du blir fri från associationer bakåt och kan vara riktad framåt.
Hur är det i delfinriket?
Vi ser att detta att ta emot jag-glimtar är som tändande gnistor i delfinflocken. Det är ofta en eller två, högst tre delfiner i samma flock som samtidigt är människobärare. Detta är inget som delfinerna behöver lära sig, det sker intuitivt. Ofta turas delfinerna i flocken om med att vara människobärare. Det är en lek för dem, något de tycker är rolgt. Den mänskliga jag-gnistan är väldigt snabb och håller hela tiden flocken i rörelse. Märk väl! Det är ingen börda för delfinen, det är en fråga om design. Det mänskliga jaget vibrerar i sin ursprungsenergi i samma frekvens som delfinen därför kan detta ske väldigt naturligt.
Hur länge kan det pågå?
Det beror på. Det är individuellt. Men som vi berättat förut motsvarar 25 år i havet ett jordeliv. Det betyder att det kan upplevas som en evighet – men från jordens tideräkningsperspektiv så har knappt klockan rört sig.
Är alla delfiner människobärare?
Delfinflocken liknar mycket en myrstack eller en bikupa – de delfiner som är människorbärare är så att säga ”arbetsdelfiner”, sen finns ”modersdelfiner” som har en flockfokus, en samordnande roll i flocken och med andra flockar. Sen finns de vi kallar ”gammeldelfiner” som har en typ av överblick och kontakt med gruppsjälen. Det brukar finna en till två gammeldelfiner i varje flock. Sen finns yngre delfiner som inte klivit in i ”arbetet” ännu.